Mikrobloggar på intranät, eller åtminstone för interna syften, växer. Alla är inte övertygade om värdet för verksamheten men kanske ska vi inte göra det svårare än det är.

För den som inte provat mikrobloggande (via framförallt Twitter) kan grejen med att ”skrika” ut 140 egocentriska tecken verka märklig. Varför ska jag vilja veta vad du gör? Och när vi flyttar principen till ett intranät eller en tjänst som Yammer: Vad tjänar företaget på att hundratals människor ”skriker”?

För det första har den som kommer med sådana argument missat att ganska lite är skrikande. En stor andel av inläggen är frågor, svar, diskussion. Men visst. Det förekommer både externt och internt att folk säger vad de gör just nu, var de är eller vad de tänker på. Utan någon egentlig tanke på att få respons.

Är detta då ett problem? Allt för ego? Inte alls. Och den bästa onelinern jag sett för att förklara varför bjuder The Communications Blog på:

In strong cultures, employees are motivated – in part — by the actions of their peers.