Vi tror på ordets makt, eller hur? Hur vi pratar om något påverkar hur det utvecklas. Hur andra människor ser på det. Just därför är tanken på det nödvändiga intranätet viktig.

Det är James Robertson som i en intressant reflektion målar upp tre stadier av intranät. Det första stadiet är det nya intranätet, där det egentligen bara handlar om att få igång produktionen. Där volym — som senare blir ett problem — nästan är ett självändamål.

I detta steg hittar vi idag kanske inte så många intranät i sin helhet. Men vi hittar många av de sociala möjligheter som erbjuds. Att människor bidrar, delar och kommenterar är eller betraktas som bra i sig.

Det andra stadiet är det nyttiga intranätet. Där vi börjat utgå från behoven, där vi i varje fall talar om effekt — och i bästa fall också mäter den.

Det nyttiga intranätet är bra. Vägen mellan de första stadierna måste göras så kort som möjligt. Men att något är nyttigt, användbart, kanske till och med värdefullt är ändå lite ”nice to have”. Det är inte säkert att intranätet utnyttjas verksamhetskritiskt. Det får inte alltid de resurser det behöver. Du har inte alltid den viktiga roll som en intranätansvarig borde ha.

Allt det har rimligen det nödvändiga intranätet.

Essential intranets underpin the day-to-day work of staff. They are also closely aligned to business priorities, and are designed to directly support service delivery and key business processes. These are business tools, and “how things are done”.

Dit ska vi. Det handlar om att tusen saker ska falla på plats. Pengar, folk, intresse, kompetens. Men det handlar kanske också om att våga säga det. Intranätet är nödvändigt. Det ska bli nödvändigt. Om inte: Varför lägger vi så mycket resurser på det?