Varför fungerar inte de interna sociala nätverken? Den frågan ställer sig Harold Jarche och även om frågan, tycker jag, är för tidigt ställd ger han ett intressant svar — allt för få vill engagera sig i ett nätverk man snabbt kan bli utestängd från.

Huruvida de interna sociala nätverken, de sociala intranäten, fungerar eller inte är en fråga som många funderar kring. Analysföretaget Gartner har på kort tid gett två svar på frågan. De säger att 70 % använder social nätverksteknologi men bara 10 % är framgångsrika. De säger nästan samtidigt att år 2016 kommer 15 % av alla stora organisationer ha nätverk som är lika centrala som mejl och telefon är idag.

Bilderna är inte helt förenliga, kanske. Så vi får väl se hur det går. Men att det finns allt från besvikelse till förvåning över den takt som nätverken anammas i står klart. Jag har själv haft kontakt med flera sådana organisationer.

Jag tror visserligen att förväntningarna ofta är för högt ställda. Det tar tid för eldsjälarna att få med sig de många och det är egentligen inget problem. Samtidigt väcker det ju frågan om det faktiskt är så att det är något grundläggande fel på tanken med sociala intranät? Tänk om vi inte vill bidra till något vi inte äger? Något vi inte kan ta med oss om vi vill eller till och med måste lämna organisationen?

Harold Jarche hävdar att det är så.

Enterprise knowledge sharing will never be as good as what networked individuals can do, because of ownership. Motivated or not, workers do not own the social network or their data. Individuals who own their knowledge networks will invest more in them.Those who do not, will not.

En (allt för) snabb slutsats av påståendet är ”då skapar vi en grupp på Facebook”. Men problemet kvarstår ju om det är sluten grupp som endast anställda har tillgång till. Och då återstår alltså bara de helt öppna sociala nätverken, vilket är en vacker tanke. Men alla som arbetat i stora organisationer vet att det är en jätteutmaning att få människor att överhuvudtaget dela saker mellan avdelningar, kliniker eller affärsområden. Att då föreslå delning med full insyn är dömt att misslyckas. Åtminstone just nu.

Så slutsatsen — om vi tror på ägandeproblemet — är att interna sociala nätverk aldrig kan ge samma engagemang och värde som nätverk mellan självständiga individer på vad som uppfattas som en öppen plattform.

Förmodligen har ingen facit idag. För det första finns givetvis kulturella skillnader. För det andra ändrar människor sig, om än väldigt långsamt. Vi har också motkrafter inom organisation, inte minst ett redan existerande nära samarbete som de sociala nätverken kan växa från. Så vi får se. Men tanken är utmanande och intressant.