Column Two beskriver träffande hur stora skillnader det nästan alltid är inom stora, globala organisationer. Skillnader som måste påverka men inte får tillåtas hindra ett gemensamt intranät — och därför är vägen till rätt intranät helt avgörande.
De stora skillnaderna mellan människors behov och drivkrafter är inte unika för multinationella företag eller organisationer, även om de där är närmast standard. Också mindre organisationer med några tusen anställda kan ha olika historia, olika arbetssätt, olika uppgifter, olika kultur och därmed olika behov av ett intranät.
Den som ska utveckla ett intranät i en differentierad organisation kan helt enkelt inte nöja sig med huvudkontorets bild av vad som behövs. Även på huvudkontor är människor bara människor, med den mänskliga egenskapen att överföra sina behov till en bild av alla andras behov.
Artikelförfattaren sammanfattar väl en del av lösningen: Du kan inte leverera bra lösningar till människor du inte träffat.
Problemet i det påståendet, och i delar av vår bransch generellt, skulle jag dock kunna sammanfatta med: Du kan heller inte leverera bra lösningar bara genom att lita till dem du träffat.
Var inte enfaldig
Förutsatt att du inte har världshistoriens största budget (grattis i så fall) så kommer du att träffa eller prata i någon djupare mening med 40, 50, 60 anställda. I en organisation med tusentals — och kanske tiotusentals — anställda räcker det inte långt. De är ju också människor. De är lika dåliga på att representera ”medarbetarna” som kommunikationsdirektören är.
Slutsatsen är enkel. Du måste jobba med båda de grundläggande metoderna.
- Ett kvalitativt arbetssätt (intervjuer, observation, workshops…) ger dig å ena sidan uppslag och idéer till behov och å andra sidan en djupare förståelse för drivkrafter, sammanhang och hinder.
- Ett kvantitativt arbetssätt (dataanalys, enkäter…) ger dig beslutsunderlag, tydlig prioritering och den säkerhet som krävs i stora projekt — och den tydlighet i lösningen som krävs i självbetjäningsmiljöer som ett intranät är.
Ett endimensionellt förhållningssätt är sällan framgångsrikt.