Hur tusan kommunicerade vi innan e-posten? Och hur i hela fridens namn kan vi vara produktiva trots e-post? Någonstans i skärningspunkten mellan de två frågorna finns nog sanningen om dagens e-postanvändning. Kan inte leva med den och inte utan den.
Ärligt talat är jag som fristående konsult inte särskilt drabbad. Jag drabbas inte av den CC- eller BCC-flod som sköljer över stora organisationer. Men jag har upplevt den. Som Seth Gottlieb konstaterar har e-posten säkert 80 procent av den lukrativa marknaden för innehållshantering (Content Management). Filer skickas kors och tvärs – och det i organisationer som aldrig skulle köpa ett publiceringssystem utan exempelvis rigid versionskontroll.
Seth bjuder på flera bra tips för att styra upp postflödet liksom David Tebbutt i iWR. Davids slutsats är intressant. E-posten är inte döende som en följd av de nya verktyg webben gett oss, menar han. Tvärtom. Kan wikis, bloggar och snabbmeddelanden ta över det innehåll som ändå aldrig skulle ha tagit sig in i våra inboxar kan e-posten stå inför en återfödelse.
E-post är underbart. Så länge vi fattar att det är ett meddelandesystem och inte särskilt lämpat för kunskapsdelning eller distribution av dokument.
Tack till Column Two och PR Studies för länkarna.