Tänk om alla konferenslokaler kunde erbjuda denna utsikt? Skulle vi lära oss mer eller mindre jämfört med i de fönsterlösa moduler svenska företag och hotell ofta förpassar oss till?
Hur som helst, jag hade i går förmånen att få prata webbtrender med att företag i byggindustrin medan jag kikade ut över Bjärehalvön.
Två olika trender stod i fokus: Självservice respektive kunddelaktighet och sociala användningar av webben.
Vi gör allt mer själva via nätet. Vi gör våra bankärenden. Vi laddar ner blanketter, beställer resor och böcker, fixar personbevis. Vi kollar om ungarna är närvarande i skolan (nåja, det är väl inte vanligt men det finns system för det).
Detta är i grunden lysande. Vi kanske gnäller en aning över att banken tar betalt för att låta oss göra deras jobb men något är så attraktivt i alternativet att vi väljer det. Och det är väldigt mycket enklare att boka resan på nätet än att hitta parkering i centrum för att besöka resebyrån.
Men där går något förlorat. Både för konsumenten och företaget/myndigheten. Den personliga kontakten är borta. Till och med den där korta kontakten med växeltelefonisten. Självservicen ger oss totalt avpersonifierade affärs- eller samhällskontakter.
Det är i detta ljus, tror jag, som vi ska se utvecklingen mot den sociala webben med bloggar, podcasting, forum och – generellt – mer personliga uttryckssätt. Det är inte något nytt egentligen. Det är ”bara” vårt sätt att återuppta den personliga kontakt vi tappat bort med självservicen.
Ok, jag inser att fenomenet ”den sociala webben” har fler dimensioner än så. Jag tror inte heller att tanken är så unik att den ger en bestående aha-upplevelse. Men jag undrar faktiskt om vi inte underskattar dessa två trenders samband?