E-posten tynar bort

”E-posten kommer att dö”. Senast i går kläckte jag ur mig det på en föreläsning och även om det är en överdrift, i vart fall för de närmaste åren, tror jag att jag har rätt. Riktigt när och vad den kommer att ersättas av låter jag vara osagt. Men det är uppenbart att e-postens brister blir allt mer tydliga.

Alla som har barn/ungdomar hemma har redan sett detta. De fattar helt enkelt inte vuxnas besatthet av mejl. Allihopa har hotmail-adresser men bara för att hitta varandra på Messenger. En undersökning som Beta Alfa 2.0 refererar stödjer denna iakttagelse klockrent.

Men e-postens problem är inte bara en generationsfråga. Stefen Engeseth berättar hur ett fullt legitimt mejl stoppades av de allt hårdare filter som företag använder. Rimligt, kan tyckas, med all den spam som susar runt. Men hur rimligt är det egentligen med en kommunikationskanal som i stora drag säger till kunder att ”du är skräp”?

Det ska bli intressant att se hur detta utvecklas. Att vi kommer att använda internet för att skicka elektroniska meddelanden till varandra också de kommande decennierna kan vi räkna med. Men är det nödvändigtvis e-post som vi känner den i dag? Är det ens snabbmeddelanden som vi känner dem?

23 procent av riksdagen bloggade

Jimmy på Attach Information har gjort en liten undersökning om hur pass mycket bloggar användes i kampanjerna inför riksdagsvalet. Resultatet förvånar mig: ”Av de 349 ordinarie ledamöterna (statsråden borträknade) så är det drygt 23 procent som bloggar eller har bloggat under mandatperioden”.

Är inte det ganska mycket?

Visst, det tycks ha varit ganska sporadiskt i vissa fall men ändå. Jimmy spådde högre siffror men jag har inte vågat gissa på mer än 10 procent. Jimmys slutsats:

Jag tycker att årets valrörelse visat att bloggen inte är kärnan av en personvalskampanj men definitivt starkt förknippad med den. Den som bloggar vill nåt. Får bloggen fortsätta att skapa rubriker och öka sin opinionsbildarkraft så är inte ett riktigt personval långt borta.