Hos relaterat, som är ett gäng på VW-data, pekar de ut enkelhet som den stora trenden för intranät. Mina erfarenheter av ett antal verkligt stora intranät de senaste månaderna får mig att hålla med. Men relaterat menar att ”enkelhet” innebär saker som att öka företagets kunskapsbas eller tydliggöra ledningen.

Det håller jag inte med om.

Detta skulle tvärtom kunna vara exempel som strävar bort från enkelhet. Kultur är aldrig enkelt. Ett intranät kan inte öka kunskapsbasen om inte medarbetarna premieras för att dela kunskap. Ett intranät kan bara stödja en tydlig ledning, aldrig tydliggöra den.

Ändå har de alltså fått etiketten på trenden rätt. Men det jag ser handlar om en allt större förståelse för intranätet som en plats för självservice. Ingen nytt eller förvånande, alltså, men en insikt om att i självservicemiljöerna ska vi underlätta för människor att utföra uppgifter med hög volym och låg komplexitet.

Fylla i en enkel blankett? Absolut. Göra det 30 procent snabbare än i dag? Yes. Totalt fokus på effektivitet är ett av självservicens främsta kännetecken.

Enkelhet innebär att hjälpa människor slutföra sina uppgifter. Uppgifter som att hitta en kollega, rapportera sin tid, fylla i reseräkningen, hitta produktdokumentation, förstå processrutiner, anmäla sig till en kurs, få insikt om konkurrenternas aktiviteter… Jag kan räkna upp oändligt många fler exempel, och de skiftar från organisation till organisation.

Givetvis kan också andra, mindre konkreta syften finnas. Men ju högre grad av komplexitet de innebär – som att få hela företaget att gå åt samma håll – desto mer utmanar de enkelheten. Det är denna balansgång intranätansvariga har att gå.

(För övrigt håller jag med relaterat om att intranät byggda på tunga affärssystem för ”vi ju redan har det samarbetet” är kontraproduktiva. Kanske inte teorin men i alla praktiska fall jag sett.)