Påminn dig själv om det uppenbara. Allt kan inte vara lika enkelt att hitta på en webbplats. Ju mer innehåll du har, desto större andel av det kommer att vara svårt att hitta. Punkt.
Jag jobbar just nu med flera innehållsprojekt där problemställningen är den samma: Besökarna klarar inte att hitta fram till det innehåll de behöver tillräckligt snabbt.
Om det finns ett klassiskt innehållsprojekt är det just detta. Sakta, sakta tycker jag mig också märka en mognad hos dem som ansvarar för att skapa ordning i oredan.
Allt mer sällan hör jag människor säga ”vi gör en cardsorting-övning” så löser det sig.
Eller ”vi sätter samman en fokusgrupp” så löser det sig.
Eller ”vi köper en ny sökmotor” så löser det sig.
Visserligen kan en sorteringsövning, en fokusgrupp eller en upphottad sökmotor ibland vara nödvändigt och värdefullt. Men insikten sprider sig att lösningen/problemet går djupare än så.
Nu tror jag inte att den insikten är särskilt besvärlig. Det är ganska enkla mekanismer det handlar om. Vi måste
- våga prioritera
- våga radera.
Vi kan nog vara överens om att en förstasida med 50 länkar är svårare att överblicka och gå vidare från än en förstasida med två länkar. Och det gäller oavsett hur väl länktexterna, puffarna och menyvalen är formulerade.
Volymen skapar bristen. Ju fler sidor som vi vill leda fram till desto svårare blir det, oavsett ifall vägen fram är navigering eller sökning.
Därmed blir metoderna uppenbara. Prioriteringen måste bli ännu tydligare — och jag skulle aldrig arbeta med något annat än en statistiskt säkerställd prioritering. Vi måste ha ordentlig på fötterna i de internpolitiska diskussionerna.
Dessutom, vilket är den jobbigaste delen, är det nog dags för många att göra en städning. En storstädning. Bort med osthyveln, fram med motorsågen. Alla de rapporter vi får från organisationer som valt bort hela sektioner på sina intranät och webbplatser vittnar om samma sak. Det blev enklare att sköta och enklare att hitta.
Läs också The need for ”lean” intranets.