Ibland undrar jag om inte en förändrad självbild hos webb- och intranätteam är den viktigaste ändringen vi står inför. Nätet är en plats för självbetjäning — de som driver en sajt ska därmed vara serviceproffs.

Från ”vad ska vi lägga ut?” till ”var kan vi hjälpa till mest?”. I skillnaden dessa perspektiv emellan fångar vi skillnaden mellan dåliga och bra sajter.

Rätt logiskt, egentligen. Men problemet är att ganska få som arbetar med webb och intranät fullt ut har den synen på sig själv. Inte sällan är kontroll viktigare än service. Kontroll av budskapet, kontroll av säkerheten…

Inom sociala medier har just kontrollbehovet — till och med command and control — blivit närmast ett skällsord. Av goda skäl. Men jag pratar inte om sociala medier. Service gäller inte vissa användningar av nätet. Det gäller nätet i sig.

Diskussionen bubblar upp som ett resultat av en liten undersökning kring australiensiska intranät. Just intranätteamets vilja att snabbt hjälpa till, snabbt ge service, pekas ut som en orsak till att det bästa intranätet fått sin position.

Jag lär återkomma till tanken. Säkert känns det obekvämt för många att en butikschef i snabbvaruhandeln kanske är mer lämplig som chef för en sajt än vi gamla journalister. Och visst har butikschefen fel sakkunskap. Men förmodligen är butikschefens attityd till arbetsuppgiften betydligt mer relevant än journalistens (kommunikatörens, säljarens…).

Den dagen vi med vår sakkunskap kan låna tillräckligt mycket av självbetjäningens attityd blir det intressant på riktigt.