Låna av det som människor uppskattar offline. Hitta det som skapar en bra upplevelse oavsett miljö och för över det till webben. Det var Andy Budds budskap vid Reboot.
Reboot pågår. David Isenberg kör en föreläsning som jag har svårt att koncentrera mig på. Det hade jag inte när Andy Budd drog igång.
Inte för att det var helt nytt eller oväntat. Utan för att han konkret och enkelt lyfte fram 7 dimensioner som, menar han, avgör en bra användarupplevelse.
First impressions count
Attentive Service
Personalisation and customisation
Attention to detail
Feedback
Make it fun
Create the perfect environment
Som sagt, inte revolutionerande nytt. Men bra tänkt i strävan att lära av andra upplevelsebranscher. Hur återskapar vi den välkomnande hotellportiern? Hur ger vi samma känsla som när bartendern kommer ihåg vår favoritdrink?
Sen måste jag säga att han glömde bort det faktum att upplevelsen ska leda fram till något. Det vi vill ska hända måste också hända — men det får vi väl betrakta som en självklarhet.
Är på vad jag betraktar som en av årets höjdpunkter, konferensen Reboot i Köpenhamn.
Årets tema är ”Free”, säkert inspirerat av Chris Anderson. Ser fram emot vissa specifika talare — som Howard Rheingold och Dan Gillmor — men grejen med den här konferensen är annars överraskningen. Den helt okända talaren med det obskyra ämnet som man bara råkar sätta sig och lyssna på.
Är inte säker på hur mycket jag kommer att förmedla här. Förhoppningsvis blir det i varje fall en sammanfattning när jag lyckats samla tankarna. Och förmodligen osorterade betraktelser längs vägen.
Så var reboot över för denna gång och som få konferenser jag varit på ger den en mix av konkreta, nya idéer och en mer allmän skön känsla. En del har jag redan skrivit om…
…andra saker kommer jag att återkomma till. Euan Semples resonemang om hur den sociala webben ytterst handlar om ansvar och ”accountability” lär du se i någon form här senare.
Om jag får ge ett tips för nästa reboot (för det blir det väl?) är det att utmana oss mer. Bjud in någon som inte ser fördelarna med deltagande kommunikation, som menar att mobilitet är stendött, som tror att webben 2.0 är en bubbla.
Visst kommer de att ha fel 🙂 men jag tror att publiken skulle uppskatta en ärligt menad invändning.
IA, informationsarkitektur, är ett ord som många säkert uppfattar som komplicerat. Men faktum är att nästan alla som skapat en webbsida, en redaktör inom offentlig förvaltning exempelvis, har arbetat med IA. Det handlar ju i grunden om hur vi ska få människor att hitta på webbplatser och intranät: Vad ska en sida heta? Var ska den ligga?
På reboot8-konferensen var en av höjdpunkterna Jesse James Garretts genomgång av taggar ur ett IA-perspektiv – och vad som kommer därefter.
Taggar har jag skrivit om förr. Principen fascinerar mig. Det finns något både tilltalande och logiskt med att informationsstrukturer skapas av dem som ska hitta information i stället för av centrala redaktörer som ändå aldrig fullt ut kan sätta sig i besökarens sits.
Garrett började med samma konstaterande ungefär. Han noterade att den teknik vi hittills använt för att skapa informationsstruktur är kortsortering. Samla ihop representanter för målgruppen och låt dem gruppera samt etikettera viktig information från din webbplats.
Att metoden är primitiv, som Garrett tyckte, är ingen överdrift. Lösningen är enkel: Ge upp.
Och taggar är ett resultat av denna inkastade handduk även om jag tycker att det är ett väl defensivt betraktelsesätt. Taggar är ett system som ger användarna möjlighet att bygga dels sin egen arkitektur, dels en gemensam arkitektur baserad på de många individuella.
Samtidigt är taggar inte alla problems lösning. Risken med insattas jargong finns kvar, taggspamming börjar dyka upp och det finns givetvis ingen garanti för att den mest populära taggen är den ”bästa”.
Nästa generation, menar Garrett, handlar om att gå från explicit användarbyggd arkitektur till implicit. Systemen ska förstå användarnas val och anpassa arkitekturen efter dessa. Amazon har redan kommit långt, som vi vet, men Garrett föreföll tycka att även Amazon var på ett ganska tidigt stadium i utvecklingen.
Slutsatsen: Vi går mot en framtid med algoritmisk informationsarkitektur.
Visst måste den bli mer subtil och genomskinlig än i dag och visst ställer det stora krav på exempelvis metadata om webbinnehållet. Men nog är det lovande att vi kan börja skönja konturerna av något bättre än dagens situation?
Kanske är det enklast att förstå Garretts poäng genom hans beskrivning av användbarhetstester som en ”blind mans käpp”. De visar oss eventuellt hindret innan vi snubblar men ger oss ingen bättre väg. Om inlärning byggs in i systemen blir varje besök ett test och varje besökare en försöksperson. Webbplatsen utvecklas hela tiden.
Utmaningen är uppenbar. Det finns inga statistikverktyg på marknaden som är ens i närheten av att ge oss denna kunskap. Även om vi ville skulle vi inte kunna skapa en algoritmisk informationsarkitektur nästa vecka. Därför tror jag faktiskt att taggar och kanske andra varianter på explicit användargenererad informationsarkitektur kommer att vara intressanta under några år. Även Garrett skulle nog skriva under på att de också i framtiden kan vara en av flera delmängder i ett helt nytt sätt att hjälpa människor att hitta på nätet.
Relaterat (lite grann i varje fall) Stowe Boyd på konferensen: Sociala gester kommer att bli avgörande för hur vi hittar information. ”Gester” i hans mening kan exemplifieras med trackbacks, kommentarer, länkar, taggar etc.
Detta har jag inte testat själv ännu, det måste jag erkänna. Jag fattar inte heller riktigt hur det fungerar. Men när Operas tekniske chef Håkon Wium Lie visade framtidens webbläsare på reboot8 lyfte han fram canvas som ett kraftfullt alternativ till Flash. Några av de tillämpningar som den kommande Opera-versionen redan klarar av med hjälp av canvas-taggen var mycket imponerande.
Första dagen på konferensen reboot8 är över. Om detta nu är en värdemätare för var ”frontlinjen” ligger när det gäller utvecklingen av samhälle och affärer i en upp- och sammankopplad värld, vilket det delvis nog är, var det vissa intressanta tendenser i diskussionerna.
Det är till exempel intressant att notera hur många som fokuserar på enkelhet och användbarhet. Visionen om ett internet där alla kan bidra med åsikter och kunskaper har blivit nyktrare de senaste åren. Kanske för att det blivit mer mer trovärdigt?
Marko Ahtisaari, chef för designstrategi på Nokia, nämnde enkelhet som en bärande utmaning för mobiltelefonindustrin för att nå nästa 2 miljard människor.
Mark Hurst konstaterade att i ett rum fullt med människor som använder alla de senaste prylarna och tjänsterna är det lätt att glömma bort att en majoritet på nätet brottas med att hantera sin e-post. Fokusera på bit literacy, digital läskunnighet, var hans budskap.
JP Rangaswami, CIO på investmentbanken DrKW, tog steget till tanken på en bydator i fattiga länder. Vad händer när strömmen går? Ska datorn ha 52 olika användarprofiler? Den basala datortekniken måste bli enklare.
Självklarheter? I teorin ja, men inte i praktiken.
Jag kommer nog inte att skriva särskilt mycket från konferensen i övrigt. Ser det mer som inspiration och tankeväckare än applicerbar kunskap. Det finns dock många andra som skriver och tar bilder.
Har bestämt mig för att sticka över bron i början av juni och vara med om reboot8. Det är en lite annorlunda konferens som gränsar till happening, event, nätverk… faktiskt lite svårt att beskriva. Men jag var med på förra årets upplaga och det är helt klart värt både tiden och avgiften.
Vill du få en gedigen känsla för var frontlinjen just nu är i skärningspunkten mellan internet, affärsutveckling och tekniska innovationer är detta precis rätt ställe.
En snabb blick genom deltagarlistan avslöjar bara ytterligare en svensk deltagare, Urban från Uppkopplat. Jag misstänker att det inte stämmer men nog borde fler svenskar ta chansen.
Nästa generation, menar Garrett, handlar om att gå från explicit användarbyggd arkitektur till implicit. Systemen ska förstå användarnas val och anpassa arkitekturen efter dessa. 