IA, informationsarkitektur, är ett ord som många säkert uppfattar som komplicerat. Men faktum är att nästan alla som skapat en webbsida, en redaktör inom offentlig förvaltning exempelvis, har arbetat med IA. Det handlar ju i grunden om hur vi ska få människor att hitta på webbplatser och intranät: Vad ska en sida heta? Var ska den ligga?
På reboot8-konferensen var en av höjdpunkterna Jesse James Garretts genomgång av taggar ur ett IA-perspektiv – och vad som kommer därefter.
Taggar har jag skrivit om förr. Principen fascinerar mig. Det finns något både tilltalande och logiskt med att informationsstrukturer skapas av dem som ska hitta information i stället för av centrala redaktörer som ändå aldrig fullt ut kan sätta sig i besökarens sits.
Garrett började med samma konstaterande ungefär. Han noterade att den teknik vi hittills använt för att skapa informationsstruktur är kortsortering. Samla ihop representanter för målgruppen och låt dem gruppera samt etikettera viktig information från din webbplats.
Att metoden är primitiv, som Garrett tyckte, är ingen överdrift. Lösningen är enkel: Ge upp.
Och taggar är ett resultat av denna inkastade handduk även om jag tycker att det är ett väl defensivt betraktelsesätt. Taggar är ett system som ger användarna möjlighet att bygga dels sin egen arkitektur, dels en gemensam arkitektur baserad på de många individuella.
Samtidigt är taggar inte alla problems lösning. Risken med insattas jargong finns kvar, taggspamming börjar dyka upp och det finns givetvis ingen garanti för att den mest populära taggen är den ”bästa”.
Nästa generation, menar Garrett, handlar om att gå från explicit användarbyggd arkitektur till implicit. Systemen ska förstå användarnas val och anpassa arkitekturen efter dessa. Amazon har redan kommit långt, som vi vet, men Garrett föreföll tycka att även Amazon var på ett ganska tidigt stadium i utvecklingen.
Slutsatsen: Vi går mot en framtid med algoritmisk informationsarkitektur.
Visst måste den bli mer subtil och genomskinlig än i dag och visst ställer det stora krav på exempelvis metadata om webbinnehållet. Men nog är det lovande att vi kan börja skönja konturerna av något bättre än dagens situation?
Kanske är det enklast att förstå Garretts poäng genom hans beskrivning av användbarhetstester som en ”blind mans käpp”. De visar oss eventuellt hindret innan vi snubblar men ger oss ingen bättre väg. Om inlärning byggs in i systemen blir varje besök ett test och varje besökare en försöksperson. Webbplatsen utvecklas hela tiden.
Utmaningen är uppenbar. Det finns inga statistikverktyg på marknaden som är ens i närheten av att ge oss denna kunskap. Även om vi ville skulle vi inte kunna skapa en algoritmisk informationsarkitektur nästa vecka. Därför tror jag faktiskt att taggar och kanske andra varianter på explicit användargenererad informationsarkitektur kommer att vara intressanta under några år. Även Garrett skulle nog skriva under på att de också i framtiden kan vara en av flera delmängder i ett helt nytt sätt att hjälpa människor att hitta på nätet.
Relaterat (lite grann i varje fall)
Stowe Boyd på konferensen: Sociala gester kommer att bli avgörande för hur vi hittar information. ”Gester” i hans mening kan exemplifieras med trackbacks, kommentarer, länkar, taggar etc.
