Webben 2008: Svårt att hitta, dålig textkontroll men 2.0 kommer

På nästan varannan svensk webbplats hinner de ansvariga inte granska texter. Och webbplatserna växer så fort att vi inte hittar. Det kan vi se i Web Service Awards, WSA, rapport Hur mår Sveriges webbplatser? För mig är det tydligt hur redaktören och kunskapen om innehåll måste prioriteras bättre.

Rapporten innehåller många frågeställningar. Några av dem kan jag inte låta bli att kommentera, först och främst den tilltagande svårigheten att navigera och hitta.

Tre fjärdedelar av de tillfrågade anser att deras webbplats har ökat i omfattning det senaste året. […] Eftersom webbplatserna konstant växer i omfång fungerar den struktur som gjordes för några år sedan inte längre tillfredsställande med dagens allt större webbplatser. Dessutom blir besökarna alltmer kräsna och ställer högre krav.

Webbansvariga är medvetna om problemet. Rapporten ger tyvärr två helt olika svar på hur många som arbetar aktivt med att hjälpa besökarna att hitta. WSA säger både 76 procent (sidan 7) och ”drygt var fjärde tillfrågad” (sidan 14). Oavsett vilket är siffrorna inte glädjande, som WSA menar. Allt annat än 100 procent innebär att webbansvariga inte förstår vilka mekanismer som samverkar för att människor ska hitta rätt.

Varje gång du skapar eller redigerar en sida arbetar du med att hjälpa människor att hitta. Vilken titel du väljer, vilken rubrik du väljer, var i strukturen en sida placeras, vilka länkar du väljer i/vid texten… allt detta är att aktivt hjälpa besökaren att hitta. Att så många inte verkar göra den kopplingen är sannolikt en förklaring till att problemet växer.

Panikreaktioner på gång?

Reaktionen på allt större webbplatser och allt högre krav tycks vara att göra om. Ibland rejält.

Hela tre fjärdedelar av de webbplatsansvariga uppger att de kommer att göra större förändringar av webbplatserna under 2008. En tredjedel kommer till och med att göra om webbplatsen helt och hållet.

Detta är oroande. Framgångsrika webbplatser kännetecknas snarare av många, små förändringar än långa utvecklingsperioder och sen en stolt nylansering.

En sista tanke kring navigation och utmaningen att hitta: 30 procent anser inte att den egna webbplatsen har en bra sökfunktion. När kommer CMS-leverantörer att anta utmaningen och skicka med anständiga sökmotorer? Att CMS-sökmotorernas usla kvalitet ligger bakom det stora missnöjet är jag helt övertygad om.

4 av 10 granskar inte texter

Ett av undersökningen mest allvarliga resultat rör hjärtat av allas vår webbnärvaro. Texterna.

Närmare fyra av tio tillfrågade upplever att de varken har tid eller rutiner för granskning och bearbetning av texter innan de publiceras på webbplatsen.

Detta är ett stort problem. Som jag skrev ovan ser jag det som en viktig anledning till att det är svårt att hitta. Våra läsares strävan att ”hitta” är nämligen inte klar förrän informationen är förstådd. Det kvittar om vi hittar rätt sida ifall den inte löser vår uppgift.

Det krävs tid och rutiner. Och det krävs kunskap. WSA skriver att ”..skriva enkelt och lättförståeligt är en konst…”. Fel, fel, fel. Att skriva bra är ett hantverk och hantverk går att lära sig.

Webbassistenter charmar bara ett fåtal

Jag har länge haft svårt att konceptuellt begripa så kallade webbassistenter. WSAs rapport visar att väldigt få använder dem (7 procent) och att en tredjedel av dem inte är nöjda. Kanske slipper vi snart detta?

Det handlar ju om en falsk känsla av personligthet — bättre att jobba med äkta personlighet — och en sökmotor som förstår sökningar formulerade som dagligt tal. Kärnan är alltså sökmotorn. Och Google har ju lyckats bli både dominerande och uppskattad utan att presentera sig med ett fånigt, animerat leende.

Sakta men säkert: Webben 2.0 ger sig till känna

Bloggar är det uttryck för den sociala webben som flest känner till. Hela 93 procent vet vad det är och 15 procent av dessa har skapat en blogg för sin webbplats. Spontant känns den siffran väldigt hög, eller?

I grova drag är det hälften som kikar nyfiket på möjligheten att blogga och hälften som inte bryr sig.

RSS ökar kraftigt. Om WSAs urval är representativt kommer snart över hälften av landets större webbplatser att erbjuda RSS (32 procent har startat, 24 procent har konkreta planer på att göra det).

För wikis och podcasting är intresset ganska svalt men taggning möter faktiskt ett ganska stort intresse.

Sammantaget tycks i varje fall ”webb 2.0” ta fart. Det är inte tydligt hur WSA eller de svarande definierar begreppet — om det är allt det ovanstående, delar av det eller något annat. Men tanken tilltalar uppenbarligen folk:

Denna tekniktrend som är så omtalad sedan ett antal år tillbaka […] är det inte många som har implementerat än, bara cirka 5 %. Det finns däremot en stor andel, var fjärde, som har konkreta planer på att göra detta inom en nära framtid. Och hela 40 % följer utvecklingen noggrant.

Sociala bokmärken för företaget

Cogenz lanserar nu sin första riktiga version av deras sociala bokmärkestjänst för professionell användning.

Varför gör jag reklam för detta? Jo, för att jag tror att just denna mycket enkla form av kunskapsdelning är ett av de smartaste sätten att internt dra nytta av den nya webbens verktyg. Många andra verktyg ställer större, strategiska frågor. Att dela webbresurser med varandra gör inte det. Det är bara smidigt.

Jag har testat Cogenz och det fungerar fint. Men det är förstås principen jag egentligen vill lyfta fram. Använd vilken tjänst du vill.

Subscribers benefit from all Cogenz’s key features, including: quick-post browser buttons; intelligent keyword suggestion; customizable user approval; email domain and IP address restrictions; access to usage statistics; and the Cogenz posting API for integration with existing intranets.

Bra webbinnehåll: Taggar till praktisk nytta

”Bra exempel?”. Det är den vanligaste frågan jag får på kurser och konferenser. Bra exempel på gamla hederliga informationstexter eller de senaste trenderna. Och allt däremellan. Så jag kommer oregelbundet och utan någon särskild plan att samla på mig sådana exempel under rubriken Bra webbinnehåll.

Aktiespararna är en av få sajter utanför den utpräglade 2.0-världen som tagit tanken på etiketter eller taggar till sig. Deras nyheter — som för övrigt ger läsaren också sociala möjligheter — kategoriseras med etiketter som Fusioner eller Incitamentsprogram.

Den läsare som är intresserad av fusioner får därmed en genväg till de texter som publicerats i ämnet.

Något användargenererat innehåll handlar det inte om. Via Rasmus inser jag att det är redaktörerna som sätter etiketterna. Detta betyder förstås att en dimension går förlorad i förhållande till hur taggar används på Flickr eller Last.fm.

Men fortfarande finns det intressanta fördelar, där den tydligaste är att informationsstrukturen blir mer levande och aktuell. Den kan svara mot läsarnas intressen snabbare än den grundläggande navigationen som ju faktiskt inte ska ändras allt för ofta.

Omvärldsbevaka människors associationer

Omvärldsbevakning i dag omfattar så mycket mer än pressklippen från pappers- och nättidningar. Det räcker inte ens att hålla koll på bloggar. För att förstå hur människor uppfattar ditt varumärke eller dina produkter bör du veta vad människor associerar till er.

Detta krävde ju tidigare fokusgrupper men i dag kan du följa det i realtid. Verktyget är taggar, som jag skrivit om tidigare, och nu finns det en tjänst där du enkelt kan söka på ett flertal tjänster där användare sätter etiketter/taggar på sitt material.

TagFetch kallas tjänsten. Om du tycker att ”taggar” känns främmande gör det inget. Det är bara att söka och upptäcka det innehåll som människor tycker har med ditt sökbegrepp att göra.

Via Micro Persuasion 

Taggar föregångare till nästa generations IA

IA, informationsarkitektur, är ett ord som många säkert uppfattar som komplicerat. Men faktum är att nästan alla som skapat en webbsida, en redaktör inom offentlig förvaltning exempelvis, har arbetat med IA. Det handlar ju i grunden om hur vi ska få människor att hitta på webbplatser och intranät: Vad ska en sida heta? Var ska den ligga?

reboot8-konferensen var en av höjdpunkterna Jesse James Garretts genomgång av taggar ur ett IA-perspektiv – och vad som kommer därefter.

Taggar har jag skrivit om förr. Principen fascinerar mig. Det finns något både tilltalande och logiskt med att informationsstrukturer skapas av dem som ska hitta information i stället för av centrala redaktörer som ändå aldrig fullt ut kan sätta sig i besökarens sits.

Garrett började med samma konstaterande ungefär. Han noterade att den teknik vi hittills använt för att skapa informationsstruktur är kortsortering. Samla ihop representanter för målgruppen och låt dem gruppera samt etikettera viktig information från din webbplats.

Att metoden är primitiv, som Garrett tyckte, är ingen överdrift. Lösningen är enkel: Ge upp.

Och taggar är ett resultat av denna inkastade handduk även om jag tycker att det är ett väl defensivt betraktelsesätt. Taggar är ett system som ger användarna möjlighet att bygga dels sin egen arkitektur, dels en gemensam arkitektur baserad på de många individuella.

Samtidigt är taggar inte alla problems lösning. Risken med insattas jargong finns kvar, taggspamming börjar dyka upp och det finns givetvis ingen garanti för att den mest populära taggen är den ”bästa”.

Amazon - algoritmist arkitektirNästa generation, menar Garrett, handlar om att gå från explicit användarbyggd arkitektur till implicit. Systemen ska förstå användarnas val och anpassa arkitekturen efter dessa. Amazon har redan kommit långt, som vi vet, men Garrett föreföll tycka att även Amazon var på ett ganska tidigt stadium i utvecklingen.

Slutsatsen: Vi går mot en framtid med algoritmisk informationsarkitektur.

Visst måste den bli mer subtil och genomskinlig än i dag och visst ställer det stora krav på exempelvis metadata om webbinnehållet. Men nog är det lovande att vi kan börja skönja konturerna av något bättre än dagens situation?

Kanske är det enklast att förstå Garretts poäng genom hans beskrivning av användbarhetstester som en ”blind mans käpp”. De visar oss eventuellt hindret innan vi snubblar men ger oss ingen bättre väg. Om inlärning byggs in i systemen blir varje besök ett test och varje besökare en försöksperson. Webbplatsen utvecklas hela tiden.

Utmaningen är uppenbar. Det finns inga statistikverktyg på marknaden som är ens i närheten av att ge oss denna kunskap. Även om vi ville skulle vi inte kunna skapa en algoritmisk informationsarkitektur nästa vecka. Därför tror jag faktiskt att taggar och kanske andra varianter på explicit användargenererad informationsarkitektur kommer att vara intressanta under några år. Även Garrett skulle nog skriva under på att de också i framtiden kan vara en av flera delmängder i ett helt nytt sätt att hjälpa människor att hitta på nätet.

Relaterat (lite grann i varje fall)
Stowe Boyd på konferensen: Sociala gester kommer att bli avgörande för hur vi hittar information. ”Gester” i hans mening kan exemplifieras med trackbacks, kommentarer, länkar, taggar etc.

Ämnesmoln (”tagclouds”): Förvirrar eller underlättar?

Brugervenlige Blogs är ett forskningsprojekt vid Köpenhamns universitet som skriver och funderar kring de små detaljer som tillsammans skapar en ”vanlig” blogg, men som förmodligen är rätt mystiska för många.

De har bland annat, via en mini-undersökning, kommit fram till att ”tagclouds” kan framstå som obegripliga. Jag föredrar att kalla dem ämnesmoln och syftet är att med storleken på texten visa vilka ämnen som förekommer mest. De två nedanstående kommer från denna webbplats respektive BBC.

tagclouds.gif

Jag gillar molntanken skarpt, det ska jag medge. Och det brukar vara en varningssignal när det gäller webbutveckling… Det man själv tror på kanske man inte överväger tillräckligt noga.

Men frågan är om inte forskarna från Köpenhamn tänker fel? Måste man förstå exakt hur molnet uppstår?

Jag ser det snarare som ett sätt att ge en fingervisning om innehållet. Ju större ett ord är, desto mer illustrativt är det för webbplatsens innehåll. Om det därmed ger en intuitiv känsla – och givetvis möjligheten att klicka vidare – har det gjort sitt jobb.

Molnen kommer att slå igenom på bred front, tror jag. Men kanske inte som navigation utan som en översiktlig innehållsförteckning.

Sociala bokmärken på intranätet ”lågt hängande frukt”

Om du behöver mer än min åsikt i ämnet, läs Infoworld:

Shared bookmarking, coupled with tagging, is another piece of low-hanging fruit. Sprinkling Web 2.0 pixie dust won’t solve every problem, but the benefits of public services such as del.icio.us and Furl can be realized within the enterprise, too. That’s true because they benefit the individual first, and then, as a useful side effect, the community.

Att hitta på intranätet

Med tanke på hur mycket information det finns på de flesta intranät är det inte svårt att peka ut det vanligaste problemet: Hur ska folk hitta?

Informationsarkitekturen erbjuder ett svar, det vill säga hur informationen är grupperad och hur man navigerar på intranätet. Men Cathy McKnight från Prescient Digital Media argumenterar för att IA inte är det enda svaret. En väl fungerande taxonomi – struktur för metadata – är lika nödvändigt.

Citykollen första sociala tjänsten från svenska medier

Citykollen.se har nu dragit igång i en tidig version. Det handlar om en evenemangskalender för Stockholm som helt bygger på läsarnas medverkan och bakom den står tidningen Stockholm City. Flera verktyg som den trogne läsaren här har lärt sig att känna igen finns med: Etiketter/taggar, RSS och den tekniska lösningen Ajax.

Även om både Metro och Aftonbladet redan har rört sig mot mer sociala tjänster är detta den som tar steget fullt ut, skulle jag säga. Ska bli intressant att följa. Ett grattis till Jeffery och Edling som arbetet med Citykollen.

Sociala bokmärken och taggning för företag

Sociala bokmärkestjänster, eller taggningstjänster, har fått snabbt och relativt stort genomslag. Webbplatser som del.icio.us, Furl, Yahoo My Web eller Spurl är kanske inte något för medelanvändaren än men tanken är så enkel och uppenbart logiskt att utvecklingen går fort.

Nu börjar också användning på jobbet bli aktuell.

Principen med tjänsterna är att du sparar länken till de sidor du tycker är intressanta (eller sidorna i sig) på en webbplats, och alltså inte på din dator. Du ger dem en etikett, en tagg, för att sortera dem. Vinsten för dig är att du har de sidor du vill återkomma till samlade på ett ställe med en struktur du skapat själv. Det finns alltså ett egenintresse.

Det sociala elementet uppstår när fler människor sparar sina bokmärken på samma webbplats. Du får tillgång till alla de sidor som andra människor – det sociala nätverket – taggat. Och särskilt intressant är det förstås att kolla vilka sidor som dessa har gett samma etiketter som du.

Ditt egenintresse blir en avgörande faktor för att skapa ämnesspecifika kataloger som byggs upp underifrån utan redaktörers eller andra filters inblandning.

Det har pratats en del om hur företag och organisationer kan dra nytta av taggningstjänster. IBM jobbar med något som kallas Dogear för interna syften. Connotea är inte internt men uttalat för professionell användning.

Nu tycks det också som om ett mer generellt verktyg ska se dagens ljus. Cogenz är ett projekt som drivs av PR-konsulten och bloggaren Niall Cook. Det är intressant bara det. Niall har jag läst och haft en del diskussioner med tidigare. Han är inte tekniker utan ser framförallt de kommunikativa möjligheterna. Taggning, menar han, kan vara värdefullt i många olika sammanhang.

  • Intern informationsdelning kring kunder och trender.
  • Insamling av idéer i produktutveckling.
  • Omvärldsbevakning för anställda inom försäljning och marknad.
  • Nyhetsbevakning på informationsavdelningen.
  • Åskådliggöra, inte minst för ledningen, organisationens kunskap och nätverken bland anställda.

Är detta då inte bara vad bibliotekarier och andra informationsspecialister alltid gjort – och gör bättre? Nej, det är ytterligare en dimension. På företaget Raytheon använder de en hybrid som involverar informationsspecialister.

We have folks submit URLs with the keywords they would tag the resource with. A team of librarians then takes a look at the submission, corrects for spelling mistakes, adds additional terms, and approves the item for production (search and sent to the webmaster of that site for addition to the meta data.) We only rarely disapprove of a user-submitted term; overly general, vague or completely off-base terms are those that get deleted. We occasionally call to clarify a submission.

Why does it work? Chiefly because the sites submitted are specific to a group or discipline, and no matter how hard we try, having a degree in library science does not give you a degree in engineering (insert discipline here). We do not speak their vernacular. We do well enough to add value with controlled terms, but these folk tags have a life of their own.