När jag (med allt lägre förväntningar) bänkar mig på Malmö Stadion för match, suckar jag djupt över matchprogrammets kvalitet. Det är dåligt skrivet, tillbakablickande och redigerat med ungefär samma finess som under DTP-erans glansdagar. Oprofessionellt, helt enkelt. Mff.se är inte mycket bättre, möjligen undantaget formgivningen som är ok.
För några år sedan fick jag Milans klubbtidning i handen och där kan vi tala om kvalitet. Men man behöver faktiskt bara ta bron över sundet och upptäcka F.C. Københavns webbplats som bland mycket annat bjuder på daglig radiosändning om laget.
Det händer saker i Sverige också. Färjestad har ett ganska ambitiöst projekt med webb-tv på gång och AIK har startat webbradio. Säkert finns det fler positiva exempel.
Idrottsföreningar – elit såväl som bredd – har ett enda verkligt långsiktigt kapital. Det är inte spelarna. Inte sportchefens kontaktnät. Det är relationer. Relationerna till fans, sponsorer, unga spelare i grannföreningar, näringsidkare i staden och så vidare. Jag skulle vilja säga att relationer för en idrottsförening är ännu viktigare än för ett stort företag, och där är de ändå ofta avgörande.
Det är ur det perspektivet vi ska se FCKs webbplats eller Färjestads tv-sändning. Det är inte godis för att imponera på fansen, det handlar om långsiktig överlevnad. MFFs matchprogram, för att återvända till dem, är ett tecken på en samhällssektor som inte insett detta – oavsett fräcka nätverk och ibland välfyllda kassor.