Som flera andra redan konstaterat är det kanske dags för journalistiken att inta en något mer ödmjuk inställning. När någon dristade sig att ifrågasätta Aftonbladets inköpta intervju med Bill Gates förärades han epitetet ”pressmupp” av tidningens informationsdirektör.
Men, ojdå, intervjun var visst fejkad från början till slut. Så nu framställer sig bladet som offer. Stackare. Att det skulle vara jättenkelt att kolla intervjun, i varje fall efter att anklagelserna dök upp, med Microsofts pressavdelning tycks inte ha föresvävat redaktionen. Fast det är klart, vem vill prata med muppar?
Ok, jag raljerer en smula. Det finns två intressanta slutsatser. För det första att journalistiken inte är sanningens högborg. Den har aldrig varit det och kommer aldrig att bli det. Och då har vi ändå inte nämnt hur löpsedlar skrivs varenda dag eller hur Reuters släppt igenom en starkt förändrad bild från Beirut. Här behöver medborgarjournalister (bloggare och andra) inte skämmas.
På ett mer teoretiskt plan pekar detta på objektivitetens inbyggda orimlighet, nämligen att det finns en sanning som Aftonbladet och andra kan slå fast och meddela allmänheten. Självklart går inte det och personligen läser jag hellre två subjektiva men ärliga redogörelser än en förment objektiv.