Publicerat i P1 kommer på lördag att handla om ”Läsarmedverkan och webbhat”. Jag är med tillsammans med Lotta Holmström och Johanna Parikka Altenstedt. Jag tror att vi alla vid inspelningen var överens om att diskussionen kring näthat/webbhat är överdriven just nu, men du får lyssna och avgöra själv om du är intresserad.
P1 lördag 15.35, söndag kl 12.00 och natt mot tisdag kl 01.15. Samt på webben.
På Journalistseminariet i Karlstad fastnade denna oneliner i huvudet på mig: ”Success doesn’t scale well”. Den kom från Robin Hamman som arbetar med BBCs webbstrategi och beskrev läsarmedverkans Moment 22. Ju mer framgångsrik läsarmedverkan blir, desto större svårighet utgör den. Och detta kan minska intresserat för att medverka.
BBC vill ju att publiken ska vara aktiv. Tycka till, diskutera, skicka in material. Samtidigt måste BBC ta ansvar för att innehållet på deras webbplats håller en anständig nivå och därför modereras exempelvis kommentarer i vissa ämnen. Är det många kommentarer växer kön och det kan för den enskilde upplevas som att hennes bidrag försvann in i ett svart hål.
Självklart är det få sajter som har en volym i närheten av BBCs. Men deras sätt att hantera situationen kan nog även andra få idéer av.
En ny metod de precis börjat använda är att i detalj redovisa hur en viss debatt sköts (exempel). Det är för det första tydligt om debatten är modererad och ifall den är det, hur situationen är just nu.
Transparens och öppenhet, alltså. Vid fikan berättade dock Robin att de brottas med en del svårigheter. I vissa ämnen finns det grupper/individer som vill få det att framstå som om BBC censurerar åsikter. De skickar in kommentarer som garanterat kommer att stoppas för att med hjälp av siffran för ”Rejected comments” göra en poäng. Olyckligt, förstås, men generellt sett är detta en god idé.
Kanske ännu mer intressant är BBC Manchester blog. Där stöttar BBC människor att komma igång med en egen blogg. Bloggarna är sedan deras fullt ut. BBC har inget juridiskt ansvar för innehållet och behöver inte moderera eller kontrollera.
Men de kan fortfarande dra nytta av det — genom att redaktionellt lyfta fram inlägg, göra dagliga sammanfattningar, skapa kontakter med särskilt spännande bloggare (en kvinna fick till exempel kontrakt med BBC efter att seriöst ha ifrågasatt projektet).
Varför ska man äga det innehåll man använder? Det är frågan som BBC Manchester blog ställer och den har potential att ge ett, eller många, omvälvande svar.
Är på väg norrut för att prata vid Journalistseminariet på Karlstads universitet. Ämnet är medborgarjournalistik:
”Allt fler medier hakar nu på trenden att uppmana läsare, tittare och lyssnare att skicka in egenproducerat material. Men vad innebär det för journalistiken? Vilka möjligheter till nytänkande kring innehållet ger tekniken?”
Själv kommer jag nog att koncentrera mig på den journalistisk — eller snarare det berättande — som sker helt utanför massmedierna. Både Lotta Holmström (Aftonbladet) och Robin Hamman (BBC) lär ha mer än mig att säga om läsarmedverkan i etablerade medier. Ska bli intressant att höra.
Digital idag har kommit igång som ett av de första försöken till kollaborativ medborgarjournalistik i Sverige. Enskilda har ju förstås länge haft möjligheten, och använt den, att agera granskare men Digital idag vill bli mer än så.
Första projektet handlar om FRA-lagen. En snabb blick där antyder väl att det just nu handlar mer om enögd kampanj-journalistik än balanserade röster som möts men det ska bli spännande att följa utvecklingen. Inga kollaborativa tjänster kan bedömas förrän de fått mogna ett tag. Mångfalden kräver, naturligt nog, att tjänsten når en slags kritisk massa.
Aftonbladets redaktör för läsarmedverkan — Läsarbladets Lotta Holmström — gör en intressant jämförelse mellan den egna tidningen och Verdens Gang respektive EkstraBladet.
Som Lotta skriver är det en ögonblicksbild för en (1) dag och inget som går att dra långtgående slutsatser av. Men en prövande slutsats skulle kunna vara att Aftonbladet/Läsarbladet öppnar upp betydligt fler vägar in till tidningen. Samtidigt tycks de upprätthålla filter- eller gatekeeper-funktionen något tydligare.
De extra vägar de erbjuder är nämligen i första hand riktade till redaktionen där det sedan görs ett urval (skicka in foton, skriv en artikel, insändare från ”vanligt folk”, fråga redaktören etc.). Självklart gör också de nordiska kollegorna ett urval för vad som lyfts fram. Men där bygger urvalet mer fokuserat på redan publicerat material från läsarna, och då företrädesvis i bloggar.
Som Lotta själv konstaterar har Läsarbladet inriktat sig mer på forum än bloggar. Utan att helt avskriva forum som princip måste jag säga att jag hade valt annorlunda. Min erfarenhet i varje fall är att forum håller lägre kvalitet för den som inte själv är med i diskussionen. En läsare som inte själv tänker tillföra något har generellt större utbyte av en bloggtext än en forumtråd.
Men, men… Vi ska komma ihåg att vi diskuterar detaljer för läsarmedverkan. Tänk 10 år tillbaka och försök komma ihåg hur stor chans du hade att medverka i en stor dagstidning då.
WikiLeaks är en kommande webbplats för anonyma läckor av dokument samt analys av dessa. Målet är diktaturer och förtryckande regimer som den kinesiska och ryska. Lotta Holmström har en intressant analys – för lika viktig som denna wiki kan bli, lika svåra frågor ställer idén om journalistik, källkontroll och risken för missbruk.
Trettondagsafton och ledighetens sista skälvande stund. Hoppas att jul och nyår varit bra. I denna lilla hörna av webben har det varit tyst sedan före julafton men nu tänkte jag varva upp. Inga stora åthävor, dock. Bara en lista med intressanta grejer.
I nästa vecka börjar jag publicera en mini-serie med artiklar kring ”Fem sätt att mäta en webbredaktör”. Eller så kör jag alla på en gång. Får se.
Svenska företag använder YouTube i marknadsföringen
Järnringen Förlag och Svenska Fans använder båda YouTube i sin marknadsföring.
Därför taggar vi
”Gene Smith has written an article that describes tagging systems, classifying them in different ways and exploring why users tag”. (Column Two)
Värdet av öppen produktutveckling
”In addition to broadening and deepening its own proprietary networks, P&G searches for innovations in Web-enabled marketplaces such as InnoCentive, NineSigma, and yet2.com. These combined efforts led to hundreds of new products on the market, some of which turned out to be hits.” Globe and Mail.
Fritt fram att använda artikeln i dagstidningen
En amerikansk kedja av dagstidningar har nyligen klistrat på den lilla silverfärgade Creative Commons-loggan på webbsidorna. Licensen innebär att artiklarna får spridas obegränsat för icke-kommersiellt bruk. Detta berättar Bibliotek 2.0 via Beta Alfa.
Nu kommer andra vågen på riktigt
Webb 2.0 är på väg att ta plats i företagens värld på allvar… År 2007 är det dags för företagen att fundera över hur de kan använda samma teknik och metoder för att skapa nytt värde åt sina kunder och medarbetare, hitta nya vägar till marknaden eller bara göra simpel pr. Ekonominyheterna via Beta Alfa. Se också nästa grej.
Chefens 10 största farhågor inför Webb 2.0
Nummer 1 på Intranet Blogs lista är ”How can I be certain that the information that is gathered and shared behind the firewall stays behind the firewall?”
De hetaste API:erna
Oavsett om du förstår vad ett API – eller öppet gränssnitt – är kan du säkert komma på många smarta användningar. Kolla de mest använda.
Var med och skapa lexikon
”Tyda.se is a collaborative lexicon offering translations from Swedish to English and the other way around. The site is a citizen media effort, urging its visitors to contribute to the lexicon and to report any errors.” Läs mer hos Lotta.
Media bör samarbeta med läsarna
Konsultfirman Deloitte har tagit fram en rapport som visar att de gamla medierna har mycket att vinna på att anamma användargenererat innehåll. Materialet bör ses som en tillgång snarare än ett hot, summerar rapporten enligt Beta Alfa.
Nu ska Google få stryk
Jag tror det när jag ser det.
Fast Company porträtterar Rob Curley, en nätentreprenör som skakar om traditionella dagstidningar genom sina medieprojekt på nätet. Det han insett kraften i – och förmår att genomföra – är hyperlokal, multimedial journalistik.
…his news and entertainment sites are sucking in audiences, advertisers, and revenue; they’re racking up national and international awards; and, most important, they’ve begun delivering profits.
Det han gör är vid en snabb anblick enkelt, nästan basalt. Han fokuserar på de ämnen som är mest intressanta i de samhällen hans sajter bevakar. Och bevakningen är väldigt djup.
”There’s no such thing as overkill.” On the bottomless Web, there’s always room for more detail, more depth. That, in essence, is the ”hyper” in hyper-local. With national and international news now practically a commodity online, the value of local and regional papers, he says, is in using the Web to cover not only ”big-J journalism” but also ”small-J journalism”–events that rarely make headlines but loom large in our everyday lives. ”We can’t out-CNN CNN. But we can make sure that no one out-Naples us.”
Det ironiska, som också artikeln noterar, är att detta egentligen är dagstidningarnas hemmaplan. Det var ju detta lokalbladet en gång tillförde. Redaktören som kände alla och visste allt.
I think newspapers lost their way and started focusing on big investigative stuff and forgot to cover the prom or 10-year-olds playing baseball.
Curley har nu börjat jobba på Washington Post, en tidning som med svenska mått mätt redan tidigare visat oväntat stor förståelse för webben. Antingen lovar det gott eller så har en föregångare slukats av traditionen.
Oscar Swartz får 150.000 kronor från II-stiftelsen (via) för att skapa en nod för medborgarjournalistik. Jag hoppas det slår väl ut – men som Swartz också påpekar är det deltagande och engagemang som skapar medborgarjournalistik, inte pengar.
Efter åtta dagar avgår Maria Borelius som statsråd och även om det var ett ganska klassiskt drev som till sist fällde henne, grävdes uppgifter fram av en person utanför etablerade redaktioner.
Grävaren är Magnus Ljungkvist och han intervjuas i Dagens Media som det första exemplet på en bloggare/medborgarjournalist som fällt ett rejält villebråd.
Hans insats ska inte förringas. Det var bra jobbat. Men som ett riktigt bra exempel på medborgarjournalistik tycker jag inte att det håller. Vi talar trots allt om en pressekreterare och före detta PR-konsult. Han har rimligen en ganska god kunskap om mediedramaturgi, journalistiska arbetsmetoder och kanske också kontakter som gör det lättare för hans uppgifter att nå fram.
Oavsett detta finns det ett starkt besked i hela historien: Det krävs inte stora redaktioner för att hitta viktig information. En enskild kan spela roll.
