Fast Company porträtterar Rob Curley, en nätentreprenör som skakar om traditionella dagstidningar genom sina medieprojekt på nätet. Det han insett kraften i – och förmår att genomföra – är hyperlokal, multimedial journalistik.
…his news and entertainment sites are sucking in audiences, advertisers, and revenue; they’re racking up national and international awards; and, most important, they’ve begun delivering profits.
Det han gör är vid en snabb anblick enkelt, nästan basalt. Han fokuserar på de ämnen som är mest intressanta i de samhällen hans sajter bevakar. Och bevakningen är väldigt djup.
”There’s no such thing as overkill.” On the bottomless Web, there’s always room for more detail, more depth. That, in essence, is the ”hyper” in hyper-local. With national and international news now practically a commodity online, the value of local and regional papers, he says, is in using the Web to cover not only ”big-J journalism” but also ”small-J journalism”–events that rarely make headlines but loom large in our everyday lives. ”We can’t out-CNN CNN. But we can make sure that no one out-Naples us.”
Det ironiska, som också artikeln noterar, är att detta egentligen är dagstidningarnas hemmaplan. Det var ju detta lokalbladet en gång tillförde. Redaktören som kände alla och visste allt.
I think newspapers lost their way and started focusing on big investigative stuff and forgot to cover the prom or 10-year-olds playing baseball.
Curley har nu börjat jobba på Washington Post, en tidning som med svenska mått mätt redan tidigare visat oväntat stor förståelse för webben. Antingen lovar det gott eller så har en föregångare slukats av traditionen.
När jag träffade Rob i Lawrence, Kansas (där han jobbade tidigare) frågade jag honom om vad det var som gjorde han och hans team så bra. ”We’re masters of the obvious” var svaret. Smart, och enkelt.
Jag var och lyssnade på honom i Örebro(!) ett tag sedan också – referat finns här: http://www.goodold.se/blog/trend/2006/09/21/new-media-strategies-according-to-rob-curley/