Flera parallella utvecklingslinjer kokar just nu samman och bildar en viktig förklaring till webben 2.0. Produktionen av medieinnehåll har förenklats och publiceringen kräver knappt några resuser. Två viktiga aspekter — men inte nya. Den avgörande faktorn är att publiken också har blivit tillgänglig för alla.
På sistone har jag haft flera föredrag om sociala medier och webb 2.0. Och verktygen är enkla att förmedla en förståelse kring. Principen bakom och konsekvenserna av kommentarer, taggar/etiketter eller läsarkontrollerad konsumtion kan alla snabbt ta till sig.
Men varför just nu? Vad är bakgrunden? Det är väldigt vanliga frågor. Så här är mitt försök att ge en förklaring. Jag inbillar mig inte att det skulle vara en särskilt unik förklaring. Som alltid står vi på jättars axlar och betraktar världen. Men som en dokumentation för åhörarna, om inte annat, kommer här tankegången.
Produktion: Datorns genombrott
Det äldsta P-et handlar om det faktum att möjligheten för många att skapa medieinnehåll kom med datorns intåg i hem och på kontor. Vi talar här om tiden före internet, eller i varje fall före webben. Vem minns inte Desk Top Publishing-revolutionen (med fasa)?
I dag sker samma revolution fast med andra medier än de tryckta. Kvalificerade program för att fånga och bearbeta video är gratis tillgängliga på nätet. En hem-PC har kapacitet nog att bearbeta materialet. Många har en mobiltelefon med ljudinspelare och kan när som helst spara verklighetens ljudvågor.
Publicering: Webbens demokratiseringslöfte
Förenklad produktion var en förutsättning som betydde ganska lite. Det krävdes fortfarande betydande resurser att sprida innehållet. Här kom förstås webben in i bilden. Utan några ekonomiska resurser — annat än normal i-landsstandard vilket är en annan diskussion — kunde alla i teorin nå hela världen.
I teorin, som sagt. För det var ganska svårt att knacka kod till hemsidan. Den som lyckades var för att nå ut dessutom i händerna på första generationens sökmotorer som efter ett tag sålde sig till kommersiella intressen (läs Altavista).
I dag kan alla verkligen publicera. Att med tre klick starta en blogg är inget oöverstigligt hinder. Att ladda upp digitalkamerans bilder till Flickr kan den som vet hur man surfar på nätet.
Publiken: Den utlösande faktorn
Den sociala webben hade aldrig utvecklats om det bara hänt saker med Produktion och Publicering. En demokratisering av tillgången till Publiken var nödvändig.
Med denna demokratisering föll principen om att den med störst resurser hörs mest. Därmed inte sagt att pengar inte hjälper. Men pengar är inte längre det enda sättet att nå ut.
Google kom och gjorde rekommendationer centrala genom PageRank. Bloggar kom och förde med sig ett generöst länkande till andra. Digg kom och lät läsare avgöra vad som var viktigast. Sökmotorer som Knuff kom och lät oss i realtid, mer eller mindre, följa ett ämne oavsett vem som tyckte till. Del.icio.us blev ett sätt att distribuera makten över ämneskatalogen.
Med dessa och många andra kom möjligheten för alla att få en publik.
Långtifrån alla kommer någonsin att få en publik. Kravet på ekonomiska resurser ersätts av krav på andra resurser. Styrkan i det sociala nätverket, talangen att producera något som väcker reaktioner och så vidare.
Men med tillgången på publik för andra än tradtionella institutioner som media, förvaltning och företag har det skett en kvalitativ förändring av det offentliga samtalet. Det kan vara värt att fundera över när vi tänker den helt naturliga tanken ”så man kan kommentera artiklar, jaså, mycket väsen för ingenting”.
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.