Jag pratar med och inför många ”traditionella” företag och organisationer kring webbens möjligheter. I stora drag är konservatismen hos enskilda redaktörer och utvecklare betydligt mindre än vad man kan tro när man ser vad som faktiskt händer på deras webbplatser. Kunskapen börjar byggas upp och nyfikenheten är enorm.
Men en aspekt på webben är fortfarande konstig för många och det är de virtuella världarna.
Kan Second Life eller Entropia verkligen vara något annat än en lek, ett dataspel?
Frågan är rimlig eftersom dessa världar ju också är en lek — eller åtminstone ett socialt spel. Men tecken efter tecken dyker upp som visar att de virtuella världarna har fler dimensioner än så. Vi känner till många företag som driver (test)verksamhet där. Nu läser jag om ytterligare ett litet tecken:
One nonprofit group that has started to tap the potential of virtual worlds is the American Cancer Society, which has held two “Relay for Life” fundraising events “in world,” as denizens of the 3-D Web refer to events in the virtual world. Second Life users made pledges for their avatars, who took part in the runs. At a cost of only $1,200 to rent space on the site, the cancer society raised more than $46,000. It hopes to realize $75,000 at this year’s relay.
För den som är frisk, lycklig och välavlönad är det naturligtvis bara lek och dataspel. Men för den som har ett pissigt liv kan livet på Den Andra Sidan (ADSL-modemet, då alltså) te sig som en trygg tillflyktsort dit rektorn, chefen, exet och kronofogden aldrig når.
Jag har hört tillräckligt många historier om ungar som väljer WoW före skolan för att ta lätt på det här fenomenet. Vi har trots allt bara sett början!