Historien upprepar sig – först webben, nu bloggar

Microsoft och Bill Gates börjar prata om bloggar som ett verktyg för att göra affärer. Detta har fått flera bedömare, bl.a. Micro Persuasion, att göra jämförelser med när Microsoft bestämde sig för att satsa på internet och slå ut Netscape.
Jämförelsen är intressant, men allt för snäv.

Likheterna mellan webbens intåg och bloggarnas nuläge är många fler. Här en personlig lista med likheter:

  • Entusiasterna: Bloggarna drivs av tekniker, journalister, bibliotekarier. Ledningarna har inte fattat än vad det handlar om – varken att man behöver bevaka bloggar eller t.o.m. skaffa en egen. Känns det igen från webben 1994-1995?
  • Navelskådandet: Bloggar handlar om tusen olika saker. Men mest handlar bloggar om bloggar (som denna just nu). Den som var på nätet 1994 kommer ihåg att webbsidorna då till stor del handlade om, just det, webben.
  • Enkelheten: Webben skulle bli en demokratisk revolution, eller åtminstone ett sätt för fler att göra sig hörda. Det var ju så enkelt att publicera. Till viss del fungerade det men inte blev det någon dramatisk omfördelning av makten över ordet. Bloggar, däremot…
  • Idealismen: Det sägs att man inte kan tjäna pengar på bloggar. De bygger på den personliga rösten, den enskildes engagemang. ”Organisationer kan inte stå bakom en riktig blogg” läste jag i en definition av bloggar nyligen. Den minnesgode känner igen resonemanget från webben och kan jämföra med vad Google väntas bli värt på börsen inom kort.
  • Den lysande föreläsaren Troed Troedsson på Paradigmmäklarna har sagt att man aldrig ska försöka förutspå framtiden i skrift. Det blir ju alltid fel men det kan bara bevisas om man skrivit ned det. Jag tar ändå chansen: Inom tre år är bloggar inskrivna i alla större organisationers kommunikationsplaner, och nånstans därute finns det folk som lever gott på intäkter i bloggarnas kölvatten.
  • 1 kommentar på “Ställ högre krav på forskares webbnärvaro”

    Ställ högre krav på forskares webbnärvaro

    Erik Stattin på mymarkup.net pekar på ett intressant dokument kring hur forskare använder webben för att presentera sitt eget arbete. En dålig närvaro leder till en marginalisering av akademin, är slutsatsen. Mitt första heltidsjobb med webben var faktiskt som redaktör på en högskola och jag hade många sådana diskussioner med forskare. Jag förstod från början inte varför många var så svårövertalade – tills jag en dag fick ett rakt och ärligt svar. ”Jag vill inte lägga ut för mycket. Det slutar bara med att skolelever från Skottland, typ, hör av sig och vill veta ännu mer. Och det har jag varken tid eller lust med.”

    Visst ska forskare ha bra webbplatser. Särskilt i Sverige så är det ju till stor del offentliga (våra) pengar de forskar för. Men det är inte svårt att förstå dilemmat.