Google förstår inte internet (som medium)

Den här var oväntad. Fortune menar att internets egen guldkalv, Google, inte förstår hur nätet förändrat journalistiken och, ytterst, våra liv.

Skribenten David Kirkpatrick menar att de borde ta PR-lektioner av — håll i dig nu — Microsoft.

Oväntat som sagt. Eller inte. Microsoft har de senaste åren närmat sig marknaden på ett nytt sätt. De tycks uppriktigt intresserade av vad folk säger. Huruvida det förändrar de kritiserade affärsstrategierna är givetvis en annan fråga, men rollerna kan uppenbarligen skifta snabbt.

Helt säkert står många aktörer beredda att ta över Googles marknadsandelar inom både sökning och annonsering, och de blir knappast ledsna över att Google börjar uppfattas som arrogant. Man ska komma ihåg att Google inte bygger på enstaka, jättelika affärsrelationer utan på miljontals små. Ett dåligt rykte är oerhört svårt att reparera utan personliga möten och i den sekund den negativa bilden etableras vänds Googles styrka till dess nackdel.

Biodöden självförvållad?

I Sverige talar Aftonbladet om biodöd efter de sämsta besökssiffrorna på många år. I USA berättar Wall Street Journal om sommarens bioflopp.

Men frågan är om marknaden faktiskt minskat eller om filmindustrin (än en gång…) vaknat för sent? WSJ-artikeln pekar nämligen på hur de omfattande TV-kampanjerna inte fungerar lika bra längre. Människor är trötta på filmen innan den går att se.

Samtidigt finns flera framgångsrika exempel på filmer som lanserats delvis via webben. Såväl ”Batman Begins” som den tredje episoden av Stjärnornas krig släppte smakprov långt innan filmen skulle visas. De hittade sin publik på nätets mötesplatser.

Jag tror att detta är ytterligare ett tecken på hur internet förändrat förutsättningarna för marknadsförare. Riktningen är tydlig – vi är på väg bort från breda budskap där ”one size fits all”. Vi närmar oss ett läge där bra marknadsföring kännetecknas av deltagande och ömsesidiga fördelar. Joichi Ito uttryckte det bra på en konferens i våras: ”We’re telling you what we’re thinking. You can stop advertising and start listening.”

Bjud för att kunna sälja

Cory Doctorow (vem?) hör till en av dem, tycker jag, som bäst förstår hur internet påverkar affärsmodeller och relationer. Hittade detta citat från honom i USA Today:

”For almost every writer, the number of sales they lose because people never hear of their book is far larger than the sales they’d lose because people can get it for free online,” Doctorow says. ”The biggest threat we face isn’t piracy, it’s obscurity.”

Det handlar om böcker. Men visst ser vi att principen börja gälla för mycket annat också (musik, film).

Jag är övertygad om att alla tjänster som bygger på kunskap utvecklas i denna riktning. Den reklambyrå, arkitekt, idrottsfysiolog eller fuktingenjör som inte gör sig hörd genom att bjuda på kunskap, den kommer inte heller att kunna ta betalt för kunskap. En paradoxal självklarhet, på nåt sätt.

Arla gör misslyckat försök att polera ryktet

Arla i Danmark har tydligen haft problem med opinionen. Jag känner inte till bakgrunden – men deras försök till lösning är ett intressant exempel. Tyvärr, för dem, är den också ett dåligt exempel: Arla.dk/forum.

Så här skriver de:

Kære læser

Vi har ikke været gode nok til at fortælle og lytte, og det har kostet tillid hos mange af vores forbrugere.
Det er ikke godt nok og vi vil gøre det bedre!
Derfor introducerer vi nu Arla Forum, som er stedet, hvor du nemt kan komme i dialog med os om vores produkter, virksomhed og vores rolle i samfundet.

Så vad gör de då? De startar en webbplats som är en frågelåda. Visserligen finns det kritiska frågor publicerade, men det är långt från en ”dialog”. Många av frågorna besvaras till exempel av ”Arla Forum”. Vem är det…? Hur kan man missa en så grundläggande insikt som att dialog förs mellan människor? Var bemöter Arla den debatt som fick dem att starta ett så kallat forum?

Det är synd om Arla i Danmark. Antingen har de inte förstått vad en verklig dialog på webben kräver, eller så vill de inte ha en sådan. Inget av alternativen inger förtroende.

Tack till Asynkron webkommunikation för tipset.

Nyheter och kritisk debatt om 24-timmarsmyndigheten

Den nystartade 24timmarsbloggen vill se ”…mera öppenhet och genomskinlighet. Vi tror på en fristående mötesplats för nyheter, kommentarer och kritisk debatt om 24-timmarsmyndigheten.”

Detta är ett utmärkt initativ. Visionen om ett ständigt öppet myndighetssverige är det väl få som kan ha några invändningar mot. Personligen har jag dock vid flera tillfällen reagerat över den nästan religiösa attityden bland förespråkarna. Kritisk debatt är efterlängtad – och jag vet att det suckas rätt friskt ute bland många av de offentliga institutioner som ska genomföra visionen.

Det återstår däremot att se om bloggskribenterna verkligen klarar av att leda en kritisk debatt. De är själva engagerade i 24-timmarsmyndigheten på ”olika håll och på olika sätt”. Vid en mer allmän betraktelse bådar det inte gott – men låt oss ge dem en chans.

Dags att skaffa dig en *riktig* länkpolicy

Sitter och gör research för ett kunduppdrag, och stöter då på Fraunhofer-Gesellschafts länkpolicy. Det är den där tröttsamma sorten där organisationen tror att de kan bestämma hur resten av världen skapar länkar.

Om du har en sådan – kasta den. Och varför inte ersätta den med Boing Boings länkpolicy:

Boing Boing doesn’t believe in linking policies. They’re dangerous, have no basis in law, and they break the norms that make the Web possible. They’re a wicked, stupid idea.

That said, if you believe in linking policies — that is, if you believe that people who make websites should be able to control who links to those sites and how — then have we got a policy for you:

No site with a linking policy (other than a policy such as this one, created to deride and undermine the idea of linking policies) may link to Boing Boing. Ever.

Följ utvecklingen i Ukraina på nätet

Du kan skaffa dig en betydligt mer omfattande bild av utvecklingen i Ukraina än vad svenska medier förmedlar. Flera bloggare rapporterar löpande, personligt och ibland initerat direkt från de gator och torg där människor samlas. Kolla till exempel Le Sabot Post-Moderne eller några av de webbplatser som chez Nadezhda länkar till.

Det är inte objektivt. Men vad eller vilka är det? Ur ett medieperspektiv är detta ytterligare ett bevis på hur ”mikro-journalistik” eller ”medborgarreportrar” faktiskt i grunden förändrar informationens väg och innehåll.

Intervjuad av Japans Financial Times om företagsbloggar

Tänkte skryta lite…

Jag har intervjuats för en artikel om företagsbloggar på nikkeibp.jp. Just det, japanska. Alla som blivit intervjuade kan berätta hur intresserad man är av vad det verkligen blev av allt som sades. I det här fallet har jag faktiskt ingen aning. Jag kan framstå som oerhört smart, oerhört dum eller allt däremellan.

Kul är det ändå att ämnet lyfts fram. I detta fallet är det en tongivande webbplats som motsvarar di.se eller ft.com i Japan. Vem vet, kanske även våra svenska medier ska vakna snart…?

För övrigt är detta ett bra exempel på en av bloggandets stora fördelar. Börja skriva om något som intresserar dig. Gör du det bra nog blir du snabbt en röst att räkna med, och då kommer uppmärksamheten. Och även om det är bra för egot, är den viktigaste konsekvensen att du får nya kontakter och – med lite tur – nya affärsmöjligheter. I mitt fall dock är just den följden lite långsökt. Jag tror inte att det är läge för en japansk filial.

10 tips för ditt pressrum på nätet

Som rådgivare och utvecklare av innehåll för webb och intranät får jag naturligtvis väldigt många olika frågor. Men den vanligaste är nog hur en bra service för journalister bör se ut. Därför vill jag rekommendera läsning av Contentious ”10 Ways to Meet Journalists’ Needs Online”.

Tipsen är en bra, grundläggande sammanfattning. Som alltid, kan jag tillägga, när Amy Gahran skriver – jag hade kontakt med henne för 4-5 år sedan för första gången och hon finns oförtrutet kvar här ute på nätet och sprider kunskap. Kika gärna på resten av hennes texter också.