Nätet räddar liv

Hittade en kort referens som, om den stämmer, är ett häpnadsväckade starkt argument för bra intranät och webbplatser inom sjukvården:

100 Most Wired hospitals and health systems have, on average, risk-adjusted mortality rates that are 7.2 percent lower than other hospitals.

Mätning av webb och intranät är en av de saker jag jobbar allt mer med, inte minst i mitt samarbete med Gerry McGovern. Om det finns stöd för ett påstående som det ovan skulle det säkert ha mycket att lära också andra branscher.

Samtidigt måste man förstås fråga sig vad som är hönan resp. ägget? Ett sjukhus med väldefinierade processer, ett starkt kvalitetstänkande och en kompetens över genomsnittet är kanske mer benägna att satsa på ett utvecklat kommunikations- och ledningsstöd. Därför skaffar de sig ett bra intranät. Men det betyder inte att intranätet i sig skapar en situation som kan rädda fler liv, snarare är intranätet ett resultat av denna situation.

Eller finns det ett mer direkt samband?

15 tips för bättre stormöten

Stormöten eller ”all-employee meetings” där personalen får träffa de ledare de aldrig ser i vardagen finns i många stora organisationer. Och de är viktiga. Stora pengar satsas på att producera filmer, träna cheferna och bara arbetstiden är värd många sköna tusenlappar.

Men alla som varit på ett sådant möte vet att det är svårt att lyckas. Själva poängen är ju att det ska uppstå något slags utbyte mellan ledare och medarbetare. Vore syftet enbart enkelriktad kommunikation hade intranätet eller andra kanaler fungerat lika bra, och kostat mindre. Men dialog är svårt. Ju fler människor det är, desto svårare blir det.

PR-byrån Edelman har satt samman sina 15 bästa tips för vad de kallar ”town hall meetings”. Några av tipsen:

  • Skippa PowerPoint.
  • Våga släppa manuset. Improvisera.
  • Låta andra än högsta ledningen framträda på scen.
  • Aktivera medarbetarna (med frågor och handuppräckning, om inget annat) men inse att långtifrån alla är bekväma med att tala inför en jättegrupp kollegor.
  • Tvinga alla höga chefer till mötet. Det ska vara obligatoriskt.
  • Mät – se till att samla in vad medarbetarna tyckte direkt efter mötet.

Intranätet underskattat som fusionsverktyg

När organisationer står inför stora förändringar, till exempel fusioner, är behovet av effektiv kommunikation och styrning stort. Intranätet borde vara ett självklart verktyg men allt för ofta får det inte någon framträdande roll. Det menar i varje fall Mads Richard Møller, som skriver på Kommunikationsforum.

Det låter ju som ännu en besviken informatör som reflexmässigt klagar på ledningen men det är faktiskt tvärtom. Dags för självkritik, tycker han.

Mange intranetansvarlige beklager sig over, at ledelsen ikke tager mediet alvorligt. Det er dog mere frugtbart først at gribe i egen barm og blive bedre til at forstå virksomhedens aktuelle behov og udfordringer, og derefter synliggøre, hvordan intranettet kan være med til at opfylde nogle af de behov bedre og mere effektivt end andre medier og værktøjer.

Han har säkert rätt i många fall. Jag har flera gånger dessutom sett hur intranätet snarast blir en del av problemet. När ett antal enheter, eller hela företag, ska bli ett uppstår territoriestriderna. I stället för att fråga sig ”hur kan vi stödja processen” fokuserar intranätansvariga på att försvara just sitt intranät. Sin tekniska lösning, sin struktur, sin design. Sin position, kanske.

I grunden beror detta, tror jag, på en kanalfokusering som lyckats överleva allt tal om integrerad kommunikation. Allt för ofta funderar vi på vad som ska vara med i nästa tidning eller vad som ska fräscha upp intranätet denna vecka. När vi naturligtvis borde ta reda på hur information och dialog kan flytta organisationen eller omvärlden i rätt riktning – och därefter putta ut saker i lämpliga kanaler.

Chefen som kommunikatör

Vad är det egentligen som driver utvecklingen mot allt mer personligt hållen kommunikation, inte minst internt inom organisationer? Svaret på frågan är relevant när allt mer diskussion kretsar kring bloggar, podcasting och andra uttrycksmedel som ytterst är just personliga. Shel Holtz refererar till en undersökning som visar att

A majority of employees wanted to learn more about (the company?s) goals and direction, and they wanted to hear this information from the CEO.

Jag tror att man ska ta ”från chefen” ganska bokstavligt. De VD-brev som skräpar ner många intranät är helt enkelt inte äkta nog – oavsett om VD skriver själv eller inte. Dessa livlösa texter för oss inte nära nog. Trovärdigheten är noll. Men någonstans bakom den fasad som år av karriärklättrande i värsta fall har skapat finns ju rimligen en kreativ och spännande person (annars har företaget problem). Visa det.

Få ledningen att gilla PR

MarketingSherpa.com ger i en artikel tips på hur informatören kan få ledningen att inse värdet av PR. Alltid intressant att se hur andra gör (artikeln ger exempel från verkligheten).

Men egentligen är diskussionen tröttsam – det är samma andas barn som den eviga ”varför sitter inte jag som informatör i ledningsgruppen”. Kanske skulle de som ställer den frågan fundera över sin egen framtoning? Allt för många informatörer pratar om hur bra publiceringsverktyget för intranätet är, så uppskattad personaltidningen är eller hur många som får varje pressmeddelande. Den som har detta fokus får rimligen svårt att skapa intresse för kommunikation hos VDn, och ska inte sitta i ledningsgruppen.

Fokus på resultat, på hur mediebearbetning leder till försäljning eller hur internkommunikation stärker kulturen – den informatör som har detta platsar däremot i organisationens innersta kärna.