5 kommentarer på “RSS slår igenom när ”RSS” försvinner?”

RSS slår igenom när ”RSS” försvinner?

RSS har slagit igenom rejält. Men bara på utbudssidan (att sajter publicerar RSS). Efterfrågan ser det värre ut med. Så det var dags att någon gick före och bytte den obegripliga akronymen mot något positivt. Och att det är Google skadar inte.

RSS är underbart. Vi kan prenumerera på nytt och uppdaterat innehåll utan den traditionella e-postprenumerationens nackdelar. Vi styr själva till 100 procent vad vi får. Vi blandar inte mediekonsumtion (som nyheter eller bloggar) med kommunikation (som ju faktiskt är e-postens kärna).

Det är så bra att i varje fall jag underskattat den pedagogiska svårighet som RSS uppenbarligen innebär. Det är inte svårt. Men det upplevs som svårt och upplevelsen styr.

Google tar nu ett litet steg genom att ändra techno-lingot till ”Följ denna blogg”. Inget ”RSS” eller ”Atom” i fokus.

Nu kan ju Google (som tur är, trots allt) bara påverka sina egna sajter. Men om de kan driva fram en större användning där får vi en ledtråd till en bättre terminologi. Teknologin är som sagt underbar redan nu, eller med ReadWriteWebs ord:

RSS is life and work changing technology. It’s what makes an ecosystem of blogs possible by lowering the investment required by readers to follow and support a larger number of blogs than they would visit manually. It’s what keeps those podcasts coming after you might have forgotten to download episode after episode. It makes search an ongoing practice instead of a one-off shot in the dark. RSS is huge, but the name alone intimidates many people who ought to be diving into it.

Jag gillar alltså tanken. Sen är frågan om ”Följ” är rätt begrepp? Själv använder jag mest ”Prenumerera” när jag beskriver RSS men det är möjligt att just det ordet är nedsmutsat av e-postkopplingen.

Webben 2008: Svårt att hitta, dålig textkontroll men 2.0 kommer

På nästan varannan svensk webbplats hinner de ansvariga inte granska texter. Och webbplatserna växer så fort att vi inte hittar. Det kan vi se i Web Service Awards, WSA, rapport Hur mår Sveriges webbplatser? För mig är det tydligt hur redaktören och kunskapen om innehåll måste prioriteras bättre.

Rapporten innehåller många frågeställningar. Några av dem kan jag inte låta bli att kommentera, först och främst den tilltagande svårigheten att navigera och hitta.

Tre fjärdedelar av de tillfrågade anser att deras webbplats har ökat i omfattning det senaste året. […] Eftersom webbplatserna konstant växer i omfång fungerar den struktur som gjordes för några år sedan inte längre tillfredsställande med dagens allt större webbplatser. Dessutom blir besökarna alltmer kräsna och ställer högre krav.

Webbansvariga är medvetna om problemet. Rapporten ger tyvärr två helt olika svar på hur många som arbetar aktivt med att hjälpa besökarna att hitta. WSA säger både 76 procent (sidan 7) och ”drygt var fjärde tillfrågad” (sidan 14). Oavsett vilket är siffrorna inte glädjande, som WSA menar. Allt annat än 100 procent innebär att webbansvariga inte förstår vilka mekanismer som samverkar för att människor ska hitta rätt.

Varje gång du skapar eller redigerar en sida arbetar du med att hjälpa människor att hitta. Vilken titel du väljer, vilken rubrik du väljer, var i strukturen en sida placeras, vilka länkar du väljer i/vid texten… allt detta är att aktivt hjälpa besökaren att hitta. Att så många inte verkar göra den kopplingen är sannolikt en förklaring till att problemet växer.

Panikreaktioner på gång?

Reaktionen på allt större webbplatser och allt högre krav tycks vara att göra om. Ibland rejält.

Hela tre fjärdedelar av de webbplatsansvariga uppger att de kommer att göra större förändringar av webbplatserna under 2008. En tredjedel kommer till och med att göra om webbplatsen helt och hållet.

Detta är oroande. Framgångsrika webbplatser kännetecknas snarare av många, små förändringar än långa utvecklingsperioder och sen en stolt nylansering.

En sista tanke kring navigation och utmaningen att hitta: 30 procent anser inte att den egna webbplatsen har en bra sökfunktion. När kommer CMS-leverantörer att anta utmaningen och skicka med anständiga sökmotorer? Att CMS-sökmotorernas usla kvalitet ligger bakom det stora missnöjet är jag helt övertygad om.

4 av 10 granskar inte texter

Ett av undersökningen mest allvarliga resultat rör hjärtat av allas vår webbnärvaro. Texterna.

Närmare fyra av tio tillfrågade upplever att de varken har tid eller rutiner för granskning och bearbetning av texter innan de publiceras på webbplatsen.

Detta är ett stort problem. Som jag skrev ovan ser jag det som en viktig anledning till att det är svårt att hitta. Våra läsares strävan att ”hitta” är nämligen inte klar förrän informationen är förstådd. Det kvittar om vi hittar rätt sida ifall den inte löser vår uppgift.

Det krävs tid och rutiner. Och det krävs kunskap. WSA skriver att ”..skriva enkelt och lättförståeligt är en konst…”. Fel, fel, fel. Att skriva bra är ett hantverk och hantverk går att lära sig.

Webbassistenter charmar bara ett fåtal

Jag har länge haft svårt att konceptuellt begripa så kallade webbassistenter. WSAs rapport visar att väldigt få använder dem (7 procent) och att en tredjedel av dem inte är nöjda. Kanske slipper vi snart detta?

Det handlar ju om en falsk känsla av personligthet — bättre att jobba med äkta personlighet — och en sökmotor som förstår sökningar formulerade som dagligt tal. Kärnan är alltså sökmotorn. Och Google har ju lyckats bli både dominerande och uppskattad utan att presentera sig med ett fånigt, animerat leende.

Sakta men säkert: Webben 2.0 ger sig till känna

Bloggar är det uttryck för den sociala webben som flest känner till. Hela 93 procent vet vad det är och 15 procent av dessa har skapat en blogg för sin webbplats. Spontant känns den siffran väldigt hög, eller?

I grova drag är det hälften som kikar nyfiket på möjligheten att blogga och hälften som inte bryr sig.

RSS ökar kraftigt. Om WSAs urval är representativt kommer snart över hälften av landets större webbplatser att erbjuda RSS (32 procent har startat, 24 procent har konkreta planer på att göra det).

För wikis och podcasting är intresset ganska svalt men taggning möter faktiskt ett ganska stort intresse.

Sammantaget tycks i varje fall ”webb 2.0” ta fart. Det är inte tydligt hur WSA eller de svarande definierar begreppet — om det är allt det ovanstående, delar av det eller något annat. Men tanken tilltalar uppenbarligen folk:

Denna tekniktrend som är så omtalad sedan ett antal år tillbaka […] är det inte många som har implementerat än, bara cirka 5 %. Det finns däremot en stor andel, var fjärde, som har konkreta planer på att göra detta inom en nära framtid. Och hela 40 % följer utvecklingen noggrant.

2 kommentarer på “Det är inte mitt fel, kära Knuff…”

Det är inte mitt fel, kära Knuff…

Försöker konsekvent undvika mer tekniska detaljer här, men jag noterar att jag inte är själv om att ha fått följande varning.

Det handlar om den annars utmärkta tjänsten Knuff som tycker att ”jag” hämtar ett visst flöde, en sökning efter länkar hit, för ofta.

Problemet är att jag inte gör något annat än att prenumerera på flödet i två nyhetsläsare, de två största på marknaden: Bloglines och Google Reader. Och även om jag försöker undvika att underskatta mig själv, tror jag knappast att Google ändrar sina rutiner för att moi ringer 🙂

Någon som har en idé för vad de av oss som nu varnas kan göra?

2 kommentarer på “Så används RSS internt på företag”

Så används RSS internt på företag

RSS förknippar vi nog främst med att prenumerera på nyheter från externa källor. Men RSS används allt mer internt. Företaget NewsGator lyfter fram tre huvudsakliga användningsområden.

Finessen med RSS är ju att tekniken kan leverera allt innehåll. Text, ljud, bild. Så även om många nog ”ser ljuset” när de upptäcker hur mycket smidigare det är att låta Aftonbladet, DN, Expressen, Sydsvenskan och favoritlaget i Allsvenskan komma till dem i stället för att surfa runt, är det bara en försmak på hur RSS kan användas.

NewsGator har försökt dela in de dryga hundratalet kundcase som de har i tre övergripande kategorier. Alla handlar om prenumeration innanför brandväggarna och som alltid är det en flytande gräns mellan kategorierna.

Intern kommunikation

  • Meddelanden
  • Mötesanteckningar
  • Policyuppdateringar från administrationen
  • Notifikationer från viktiga system, t.ex. CRM-verktyget
  • etc…

Aggregera och syndikera information

  • Uppdateringar från interna FoU-projekt
  • Pressklipp
  • Omvärldsbevakning
  • Interna bloggar

Samarbete

  • Poddradio
  • Projektwikis
  • Interna bloggar

Ditt innehåll överallt. Är du beredd?

När varenda webbredaktör vant sig vid tanken på användarskapat innehåll är det dags att bita tag i nästa genomgripande förändring på webben. Principen med ”mitt innehåll på min webbplats” går en snabb död till mötes. 

Ok, har du läst mig och andra betraktare av webben ett tag är detta ingen nyhet. RSS som verktyg för syndikering är ett exempel på hur innehåll kan konsumeras på andra platser och i andra sammanhang än där det publiceras.

Men jag har tillräckligt många kontakter med webbredaktörer och informationsdirektörer för att kunna slå fast att detta fortfarande känns obekvämt för många.

Steve Rubel ger en snabb inblick i vad han kallar ”Klipp-och-klistra”-eran och tre råd för hur du ska förhålla dig:

  • Tänk webbtjänster, inte webbplatser
  • Koppla samman människor
  • Gör allt innehåll portabelt
1 kommentar på “Ge läsarna allt”

Ge läsarna allt

Att skaffa sig prenumeranter för att sedan bara ge dem ett smakprov på innehållet är kortsiktigt. Faktiskt obegåvat. Många traditionella publicister har en lång och säkert mödosam väg att gå innan de inser detta.

RSS blir allt mer mainstream och ”alla” har det. Gott så. Men som avsändare kan man välja om man vill skicka iväg hela innehållet — hela texten — eller bara en kort inledning, ofta ingressen.

Metro tänker konservativt, berättar Beta Alfa, och är rädda för att tappa läsare på själva sidorna om de tillåter fulltextflöden från de bloggar de hyser. Det handlar alltså inte ens om deras unika (nåja…) redaktionella material.

Höjdarna på Metro borde läsa Techdirt:

”…while many people claim that partial feeds are needed to increase page views where ads are hosted, our experience has shown that full text feeds actually do a great deal to increase actual page views on the site by encouraging more usage.

It’s the same thing that we’ve talked about in other areas of the content industry. Taking value away from users to try to force a specific action is almost always going to be less desirable than providing people what they want.”

Svårare är det inte.

2 kommentarer på “Obligatorisk prenumeration på svensk bloggdiskussion”

Obligatorisk prenumeration på svensk bloggdiskussion

Bloggar tycks väcka extrema känslor. Antingen är de skräp (dagbok, katter etc.) eller en revolution i klass med demokratin (yttrandefrihet, mångfald etc.) Oavsett vad du tycker har ständigt innovative Johan Larsson nu gett dig en chans att enkelt hålla koll på vad som intresserar svenska bloggare mest.

Varje dag klockan 7 sammanfattas gårdagens aktivitet i den så kallade bloggosfären. Få koll på de mest uppmärksammade blogginläggen och nyheterna.

Allt du ska göra är att prenumerera på detta RSS-flöde: knuff.se/rss/sammanfattning

Självklart ger det bara en generell översikt. Men om du inte kommit igång med egen, skräddarsydd bevakning är detta klart bättre än ingen översikt alls.

Osäker på vad RSS är? Kanske kan vägledningen för hur du prenumererar på wpr.se ge lite hjälp.

2 kommentarer på “Var försiktig med annonser i RSS-flöden”

Var försiktig med annonser i RSS-flöden

Ägnade en sen kvällstimme åt att kolla av mina RSS-prenumerationer. Upptäckte då nedanstående försök att skapa annonsintäkter, ett försök vars enda resultat var att jag snabbt klickade förbi alla nyheterna. Utan eftertanke. Läste dem inte ens.

När jag funderade på mitt eget agerande insåg jag att någonstans drog jag omedvetet slutsatsen att det var samma innehåll (vilket strider mot RSS natur och är en både ologisk och felaktig tanke).

annonser.gif

Slutsats? Ingen aning. Förmodligen har vi här två samverkande beteenden som accentueras i RSS-läsaren. För det första vår förmåga att filtrera bort annonser på nätet. För det andra vårt extremt snabba scannande, eller skumläsande, av webbsidor.

Tillsammans skulle dessa kunna indikera att traditionell annonsering — bannern — har en rejäl uppförsbacke som finansiär av RSS-publicerat innehåll. Speciellt som i fallet ovan där publicisten inte ens ger mig hela texten utan både vill ha mig till deras sajt och visa annonser för mig.

Vi har mycket att lära om marknadsföring i kanaler där läsaren kontrollerar sig egen konsumtion.