Medborgarjournalistik är en av de stora trenderna i (medie)världen. Det finns ett stort antal intressanta försök igång. När Metro nu ska göra en ganska småskalig test i Stockholmstrakten – utan att släppa den redaktionella kontrollen, såvitt jag förstår – rasar Svenska Journalistförbundet. Förstås. Jag har varit medlem och en mer konservativ sammanslutning får man leta efter.

Man kan göra det lätt för sig och bara le en smula. Förändring är nödvändigt fast jobbigt. Men det vi ser är ett tecken på en grundläggande oförmåga som hotar journalistikens relevans – oförmågan att anpassa sig till en verklighet där gränsen mellan avsändare och mottagare är flytande. Ibland är vi läsare/lyssnare/tittare. Ibland är vi producenter av innehåll. Om journalistiken ska ha en plats i detta måste den lyssna och diskutera, likaväl som den förpackar och fördjupar. I det ligger journalistikens trovärdighet och betydelse. Inte i presskortet, som ju faktiskt bara är ett fackligt medlemsbevis och inget som ställer unika kunskapskrav.