Även om jag ofta fördjupar mig i de nya sociala verktygen är det utan tvekan diskussionsforum som är det vanligaste sociala verktyget inom organisationer.

Det är kanske också det verktyg som flest har dåliga erfarenheter av. Inte för att det missbrukas, vilket är en vanlig oro. Utan för att det inte brukas alls. Det är helt enkelt knäpptyst i forumet och när inget sagts på några månader stängs det.

Samtidigt vet vi ju att det kan fungera. Jag har sett flera lyckade exempel själv och säkert har du också passerat förbi forum där det är livliga, seriösa diskussioner. Vad är skillnaden? Varför lyckas vissa medan andra tynar bort?

James Robertson pekar på två avgörande faktorer: Syfte och sammanhang (”community”).

Att bara kasta upp ett forum för allmän feedback eller generella diskussioner är dömt att misslyckas. Ju tydligare syftet med diskussionen är desto enklare är det att få engagemang. Detta talar för att diskussionsforum ska vara av tillfällig karaktär, något du använder vid en stor förändring eller viktig händelse inom organisationen.

Men även om ämnet är klockrent måste människor våga/vilja skriva. Där kommer kulturen i organisationen in. Jag måste som medarbetare känna en trygghet i gruppen. Ofta innebär detta att i stora organisationer finner diskussionsforum sin plats för en mindre enhet. Det är faktiskt smått skrämmande att publicera sig för 20.000 personer om man inte är en van publicist.

Robertson funderar inte på relationen mellan dessa båda faktorer. Jag skriver under på att båda är viktiga men mina erfarenheter är att sammanhang är klart viktigast. För rätt grupp kan också mycket allmänna forum fungera medan det i otrygga organisationer inte innebär någon uppenbar skillnad att specificera frågeställningen. Men som sagt – ska du starta ett diskussionsforum på ditt intranät finns det all anledning att ta hänsyn till båda aspekterna.

Robertson ger i artikeln också en del tips kring moderation och diskussionsledning, så läs gärna den om du vill fundera vidare kring diskussionsforum.