Det är mycket 2.0-fokus kring den publika webben, men naturligtvis är alla de möjligheter som har dykt upp för extern kommunikation också viktiga internt. I en rapport för Melcrum presenterar Ottergroup hur strategier/tekniker som RSS, bloggar och wikis redan används innanför brandväggarna.
Delvis är det en ganska grundläggande genomgång, men det finns några intressanta tankar och fallstudier. Författarna menar exempelvis att RSS i stigande grad håller på att etablera sig som ”språket” för intranätet 2.0. De ser framför sig hur gränssnitttet mot ett intranät snarare går att jämföra med en RSS-läsare än en designad startsida.
Personligen tror jag att det är att dra användningen för långt. Man ska komma ihåg att en stor andel av uppgifterna som utförs på ett intranät är repetitiva till sin karaktär. Vi vill hitta samma dokument och tjänster om och om igen, medan RSS stora fördel är att upplysa om nytt och förändrat innehåll. Men visst, säkert kommer användningen att explodera jämfört med i dag.
Interna bloggar ryggrad för hur arbetet drivs
Den fallstudie som väckte tankar hos mig kommer från en internationell konsultfirma med tusentals medarbetare. De kopplar samman fem olika typer av interna bloggar och dessa förefaller bilda en avgörande förutsättning för hur arbetet bedrivs.
- Profilblogg: Samtliga medarbetare har en egen blogg som är en social plattform där den enskildes erfarenheter, kunskaper, kontakter och projekt samlas.
- Kundblogg: Kring varje kund startas en blogg där uppdateringar om kundens förutsättningar och projekt är tillgängliga.
- Tjänsteblogg: Varje tjänst som firman erbjuder har en egen blogg som diskuterar den specifika tjänsten och korslänkas med de projekt som inkluderar tjänsten.
- Temablogg: Den minst strukturerade bloggtypen och den som mest påminner om en vanlig blogg, där högt och lågt flödar fritt.
- Projektblogg: För varje projekt startas en projektblogg som länkas samman med kundbloggen för det aktuella projektet och profilbloggarna för projektdeltagarna.
En viktig del av informationsstrategin är just sammankopplingen mellan bloggarna. Uppdateras en slår det igenom på andra. Men frågan är givetvis hur de har tid att skriva så här mycket? Det är ju den ”eviga” frågan i sammanhanget.
För det första är bloggsystemet ingen kul grej i detta företag. Det är en betydande del av hur arbetet utförs, vilket innebär att det inte är en extrauppgift som ska lösas.
För det andra finns det internt ett system som rankar de olika bloggarna efter deras länkauktoritet. Ungefär som Google alltså. De medarbetare som blir mest länkade internt stiger på topplistorna, blir mer synliga och har större chans att hamna i de heta projekten.
Precis som för andra sociala system kan man alltså säga att allt bygger på egenintresset. Den enskilde har ett uppenbart incitament att bidra. Ur dessa bidrag uppstår det kollektivt värdefulla.