Äras den som äras bör

Äntligen. Jag har med stigande förvåning följt nyhetsrapporteringen om Ericssons framgångar på marknaden (exempel). Inte för framgångarna i sig, utan för tendensen att lyfta fram Carl-Henrik Svanberg. Han är säkert en strålande företagsledare, men miljardaffärer som trillar in nu har han inte bidragit särskilt mycket till. Det handlar givetvis om långa förhandlingar, och framförallt långa kundrelationer. Detta noterar också Dagens Industri i en intervju med Kurt Hellström, som rimligen är den företagsledare som ligger bakom Ericssons vändning – i den mån man alls kan prata om ledare som vänder företag.

Guillou och Kotler båda marknadsledare

Jan Guillou har något gemensamt med Philip Kotler. Och med Danderyds sjukhus. De har blivit utsedda till årets marknadsledare av en grupp inom Marknadsföreningen i Stockholm.

Mest intressant är egentligen gruppen som utser pristagarna. De utser ”marknadsledare” eftersom de anser sig vara ”marknadsledare” själva – och med i gänget får den vara som två andra ”marknadsledare” rekommenderar.

Själv väljer jag att lita till lite grundläggande ekonomisk insikt. Marknadsledande är den som genom målgruppens attityder lyckas bäst på marknaden.

Inget socialt ansvar om vinsten uteblir

CSR – Corporate Social Responsibility – har varit i fokus ett bra tag nu, med Skandias Idéer för livet som det kanske mest kända svenska exemplet. Men SustainAbility, den första internationella affärskonsulten med hållbar utveckling som nisch, kommer inom kort med en rapport som kan skaka om storföretagens sociala initiativ.

De tjänar nämligen inte pengar på sitt engagemang.

John Elkington på SustainAbility tror att det måste till en förändring, snabbt. Annars kommer CSR att bli en god idé som inte fungerade. Han nämner bland annat att rätt människor måste arbeta på företagens CSR-avdelningar – de som kan skapa nya affärsmodeller och styra produktionen. Utan dem blir CSR bara snack.

Historien upprepar sig – först webben, nu bloggar

Microsoft och Bill Gates börjar prata om bloggar som ett verktyg för att göra affärer. Detta har fått flera bedömare, bl.a. Micro Persuasion, att göra jämförelser med när Microsoft bestämde sig för att satsa på internet och slå ut Netscape.
Jämförelsen är intressant, men allt för snäv.

Likheterna mellan webbens intåg och bloggarnas nuläge är många fler. Här en personlig lista med likheter:

  • Entusiasterna: Bloggarna drivs av tekniker, journalister, bibliotekarier. Ledningarna har inte fattat än vad det handlar om – varken att man behöver bevaka bloggar eller t.o.m. skaffa en egen. Känns det igen från webben 1994-1995?
  • Navelskådandet: Bloggar handlar om tusen olika saker. Men mest handlar bloggar om bloggar (som denna just nu). Den som var på nätet 1994 kommer ihåg att webbsidorna då till stor del handlade om, just det, webben.
  • Enkelheten: Webben skulle bli en demokratisk revolution, eller åtminstone ett sätt för fler att göra sig hörda. Det var ju så enkelt att publicera. Till viss del fungerade det men inte blev det någon dramatisk omfördelning av makten över ordet. Bloggar, däremot…
  • Idealismen: Det sägs att man inte kan tjäna pengar på bloggar. De bygger på den personliga rösten, den enskildes engagemang. ”Organisationer kan inte stå bakom en riktig blogg” läste jag i en definition av bloggar nyligen. Den minnesgode känner igen resonemanget från webben och kan jämföra med vad Google väntas bli värt på börsen inom kort.
  • Den lysande föreläsaren Troed Troedsson på Paradigmmäklarna har sagt att man aldrig ska försöka förutspå framtiden i skrift. Det blir ju alltid fel men det kan bara bevisas om man skrivit ned det. Jag tar ändå chansen: Inom tre år är bloggar inskrivna i alla större organisationers kommunikationsplaner, och nånstans därute finns det folk som lever gott på intäkter i bloggarnas kölvatten.
  • I skandalernas spår – ny bok

    I juni disputerar Patrik Johansson med avhandlingen I skandalers spår – minskad legitimitet i svensk offentlig sektor. Jag har inte läst boken än, men beskrivningen är onekligen intressant: ”Att få sparken i en skandal, löpa gatlopp i press och annan media är knappast en avundsvärd situation, troligen en av de värsta upplevelserna det går att få i ett svenskt yrkesliv… Speciellt uppmärksammas vem som gör skandaler, vad som leder till skandaler och åtgärder mot skandaler. I boken visas också hur organisationer går tillväga för att återskapa sin legitimitet.”

    Svenska företag växer snabbast

    Dagens Industri skriver idag om en rapport som visar att Sverige har högst andel snabbväxande företag. Den negativa bilden av förutsättningarna för att driva företag i Sverige stämmer därmed inte, menar en konsult-vd.

    Frågan är ju vilka företag som växer? Olle Krantz vid Umeå universitet har visat att den svenska ekonomiska toppen kom kring 1950 och att den verkliga grundarperioden var 1890-1910. Vilket av dagens uppenbarligen snabbväxande svenska företag är nästa Ericsson eller SKF?