Ett brev till framtiden

Vi har väl alla sett reklamfilmen där bilden av hur människor besöker sig själv i framtiden målas upp. Det är reklam för pensionsförsäkringar, tror jag. Kanske AMF? Hur som helst, nu kan du göra det själv – fast tvärtom. På FutureMe.org kan du skicka dig ett e-postbrev för leverans ända fram till 2035. Den trista standardfrågan i anställningsintervjuer kring vad du gör om fem, tio år blir plötsligt spännande. Svara på den och skicka svaret till dig själv om tio år.

Naturligtvis är detta en tjänst utan något som helst praktiskt värde. Men tidsperspektiv kittlar. Det enda vi inte vet något säkert om, framtiden, är det enda vi egentligen vill veta något om.

Ett problem i sammanhanget är att jag skulle bli förvånad om dagens e-postsystem – och därmed den adress man skriver in – överlever till 2035. Kanske bättre att satsa på 2008 eller nåt.

Bloggen död? Snarare ett tecken på riktigt liv.

Igår kväll pratade jag om bloggar hos Kronobergs Marknadsförening. När jag kom hem hittade jag senaste numret av Resumé i brevlådan, och de utropade att ”Bloggen är död!”. Någon av oss har helt fel, uppenbarligen. Och det är inte jag 😉

Jag har sagt upp min prenumeration på Resumé. Det gjorde jag innan detta utrop, men den påstådda bloggdöden är ännu ett tecken på varför tidningar som Resumé inte längre är relevanta. De förstår helt enkelt inte vad som händer. De rör sig i den lilla del av verkligheten som är massmediernas. Bloggar dör eftersom Per Svensson på Expressen slutar blogga, skriver man. Svenssons blogg var dödfödd, säger jag. Men det intressanta är inte Per Svensson, Helle Klein eller de andra journalisterna. Det är den utsuddade gränsen mellan avsändare och mottagare. Situationen där Niclas på Researcher kommer närmare reklambyråverkligheten eftersom han finns i den, för att nämna ett bloggalternativ till Resumé.

Denna utsuddade gräns var också en av mina slutsatser under föredraget i Växjö. Bloggar är det första tecknet på vad som är på väg att hända. Men det är bara en liten del av utvecklingen. Vi ser en lång rad andra exempel. The Strand::Venice CA är en tv-serie som struntar i tv-nätverken och i stället tänker sälja avsnitten direkt till mikrobetalande konsumenter. Wikipedia är bättre än NE eller Encyclopædia Britannica. Del.icio.us ger mig en bättre uppdaterad ämnesöversikt än redaktörsstyrda kataloger som Sunet eller ODP.

Filterna försvinner. Det påverkar ekonomiska modeller för informationsförmedling. Det påverkar den status vi ger filterna. När Resumé och andra medier ropar att bloggen är död säger de egentligen, tror jag, ”måtte bloggen snart dö”. Det gör den kanske, det är inte ens viktigt. Men vi kommer i så fall att komma ihåg den som den första inblicken i en totalt förändrad kommunikationsvärld.

Bästa storyn vinner

Om du är marknadsförare ska du se dig själv som en modern Dr. Livingstone. Du ska leta upp din organisations sanna berättelser. Du ska befolka varumärket.

Låter det spännande? Det är det faktiskt. Matts Heijbel beskriver vad corporate storytelling är och hur organisationer som SAS och Svenska Taxiförbundet använder metoden. Han förklarar hur de, ibland floskulösa, begrepp som storytellingen rör sig med har direkt koppling till affärsmål och professionell kommunikation.

Interaktiva medier: Samtal, inte kontroll

Kul att se en av gräsrotsjournalistikens främsta påskyndare, Dan Gillmor, skriva krönikor i PR Week. Dels för att det är han, dels för att det är i just PR Week som förmodligen är världens största och bästa PR-tidskrift.

Hans aktuella krönika är visserligen ingen kioskvältare (jag sa ungefär det samma när PR Week intervjuade mig) – men det är likafullt sant och tänkvärt.

”In a world of blogs, podcasts, video mash-ups, interactive maps, and so much more, the nature of corporate communications must change from top-down control to multi-directional openness – from lecture to conversation. If all that is daunting, however, keep in mind that the new options are available to the newsmakers and the PR people advising them, not just the bloggers.”

Google lanserar bloggläsare

Google utökar sitt tjänsteutbud ännu mer. Den som vill kan nu läsa sina flöden (rss-prenumerationer) via Google Reader. Jag kan naturligtvis inte låta bli att prova den men de inledande omdömena är inte positiva och en snabb anblick får mig att luta i samma riktning. Bloglines är fortfarande min favorit. Men som alltid med Google – där de går in på marknaden kapar de åt sig en (antagligen betydande) andel.
Blogger Buzz bjuder på en tjuvkik på Google Reader om du vill veta mer.

Jämfört: Gamla och nya webben

Tekniska landvinningar och idémässiga omvälvningar skapar tillsammans en ny webb, det som brukar kallas webbens andra version (2.0). Det är inte science fiction utan i full gång. Ändå kan det vara svårt att hitta en exakt definition – därför är Tim O’Reillys ”då och nu”-lista en pedagogisk ögonöppnare.

  • Då: Britannica Online. Nu: Wikipedia.
  • Då: Spekulation i domännamn. Nu: Sökmotoroptimering.
  • Då: Sidvisningar. Nu: Kostnad per klick.
  • Då: Publicering. Nu: Deltagande.
  • Då: Trädstrukturer. Nu: Sociala etiketter/folksonomier.
  • Då: Webbplatser som behåller besökaren. Nu: Syndikering.

Tim har en längre lista och man kan lätt fylla på den. Writely är ytterligare ett bra exempel. Det är en potent ordbehandlare online med de funktioner 99 procent av oss använder i Microsoft Word. Dessutom är den skapad för att samarbeta om och publicera texterna som skrivs. Jag tror inte det dröjer länge förrän företag och organisationer inser att man kan kasta ut MS Word (och dess tunga licenskostnader) och ha ordbehandlaren på intranätet för många anställda som ändå alltid sitter på kontoret.

När det händer har egentligen flera saker hänt. Webben har blivit en plattform för applikationer. Den har förenklat systemunderhåll. Den har samlat de verktyg vi behöver i ett gränssnitt. Den har sänkt kostnader. Den har, framförallt, underlättat samarbete och kunskapsspridning.

Den har gjort precis det vi så länge hoppats att den ska göra. De webbansvariga – redaktionellt och tekniskt – som inte dyker huvudstupa ner i denna utveckling och försöker förstå den gör därför, helt enkelt, inte sitt jobb.