Sydsvenskan tar plats i Second Life

”Min” tidning Sydsvenskan har öppnat kontor i Second Life. De bygger en ö kallad Sydsverige och kan där komma att hysa även andra som vill vara på plats i den virtuella världen.

Eftersom det är den tidning jag läst varje morgon under hela mitt vuxna liv — och konkurrerat med som radioreporter i Malmö — kan jag inte låta bli att gratulera dem. Kul.

Man kunde sagt att som lokaltidning vore det kanske bättre om de var på plats i Malmö och bevakade till exempel den lokala idrotten bortom MFF mer ambitiöst än med en sida då och då.

Man kunde påpekat att bevakningen av kommunpolitiken i rikets tredje största stad fortfarande lider av sviterna efter att Arbetet och med den konkurrensen på tidningsmarknaden försvann.

Men kunde noterat detta och mycket annat men det vore ju knappast framåtsträvande. Så jag stannar vid min gratulation och ser fram emot att följa utvecklingen.

Läs också om Sydisön hos Good Old.

Intranät hanterar personalens missnöje

Nokias anställda gillar inte att deras bonus har tagits bort, trots att företaget tjänar stora pengar och trots att cheferna har kvar sina bonusar. Förståeligt, antar jag, och för en kommunikatör är det spännande att intranätet har blivit den plats där missnöjet uttrycks och bemöts.

Helsingin Sanomat beskriver situationen:

Nokia workers have expressed their disappointment in regard to what they feel is an unjust situation on the company’s intranet chat groups, where the company directors have also answered some of the questions.
Nokia President and CEO Olli-Pekka Kallasvuo explained the bonus criteria in a Friday video speech, which has since been available on the Nokia intranet.

Vad som sagts vet jag inte. Men naturligtvis är det precis så här ett intranät ska användas. Potentialen för ett intranät är ju så mycket större än det dokument- och nyhetsarkiv det allt för ofta reduceras till.

Kom över skrivkrampen

Alla skribenter upplever den. Den kan komma snabbt, den kan smyga sig på. Den förstör dagen totalt.

Jag talar om skrivkramp och om du ofta har råkat ut för det har du förhoppningsvis hittat metoder för att lösa upp den. Om inte kan denna långa lista med tips och hjälp kanske vara en resurs (via Copyblogger).

Jag tillhör inte själv dem som drabbas i någon större utsträckning. Men visst händer det, särskilt när jag tagit på mig att skriva något jag inte känner direkt för. Min metod i de fallen — och mitt tips på skrivkurser — är att strukturera texten i detalj innan jag skriver. I grunden ganska enkelt, alltså, men det funkar.

Formulera inte en mening. Bestäm dig för i vilken ordning allting ska berättas. Skapa en disposition, och låt den bli mer detaljerad ju hårdare skrivkrampen drabbat dig. När du sitter med en ordnad uppräkning av allt du vill berätta är så mycket av det svåra arbetet gjort att det som krampar, själva formulerandet, nästan blir en formsak.

Äntligen vaknar biblioteken

Med tanke på att bibliotekarierna sedan webbens början legat i utvecklingens framkant är det faktiskt förvånande att bibliotekssajterna inte varit bättre, modigare, mer framsynta än de är. Men nu händer grejer. Snart kommer något som kan bli den svenska 2.0-webbens flaggskapp från Stockholms stadsbibliotek och Umeåregionen förekommer dem, om än med ett något mindre steg. Läs mer hos Internetbrus.

Twingly kopplar samman bloggar och media

TwinglyI dag har den nya tjänsten Twingly lanserats. Det finns ju många tjänster (Knuff, Bloggportalen, Bloggar, Technorati…) som på olika sätt följer och samlar vad bloggar skriver. Twinglys kännetecken är att den ska användas för att ge media en chans att visa vilka bloggar som länkar till artiklar hos dem.

Ett litet exempel finns hos DN och allt bygger på en tanke som Washington Post redan har använt ett tag. Det är rätt enkelt: En blogg länkar till en artikel i en webbtidning. Twingly upptäcker det och visar en länk till bloggposten bredvid artikeln på tidningens webbplats.

Du som har en blogg gör så här för att komma med.

Jag har länge använt Washington Post som ett exempel på hur svenska medier borde arbeta. Detta är alltså ett mycket bra steg — för tidningarnas relevans, öppenhet och aktualitet.

Sen får vi se hur detaljerna i Twingly kommer att arta sig och framförallt hur mycket tidningarna vill och vågar använda den. Washington Post kör det på alla artiklar, tror jag. Se där en utmaning för svenska redaktörer.

Uppdaterat: Internetbrus ställer relevanta frågor om den sortering av bloggar som Twingly gör. Någon form av filter behövs förstås så att inte rena spambloggar dyker upp. Samtidigt är ju poängen att nya röster ska komma till tals och en filtrering som gör detta svårt eller omöjligt har egentligen inte tagit bort det massmediala filtret i någon betydande utsträckning. Bara flyttat gränserna för det.

Webb-TV tar över tidningen

Vet inte om det är en tillfällighet eller om Aftonbladet valt att ytterligare betona sin satsning på webb-TV. Flera av dagens nyheter har åtminstone varit av karaktären nedan — så mycket TV att det faktiskt tagit en stund att hitta länken till texten. Bra eller dåligt? Bladet brukar ha koll så att jag faktiskt hellre läser än tittar på nyheter betyder nog inget i det stora sammanhanget.

ab.gif

Användarskapad guide till Köpenhamn

Mina vänner på Connecta lanserade i fredags stadsguiden KBH360. Det är en webbplats som uteslutande bygger på köpenhamnarnas egna bidrag (men kanske vi på andra sidan sundet också får hjälpa till?).

Den som börjat vänja sig vid konceptet med användargenererat innehåll känner igen sig. En sammanslagning av allt från taggar till Google Maps. KBH360 är vid en snabb anblick inte olik Citykollen i Stockholm. Båda drivs av medieföretag, i KBH360s fall Alt om København som i sin tur är en del av Berlingske.

Men möjligen finns det skillnader. De människor som tillför något är mer synliga på KBH360 än Citykollen, exempelvis. KBH360 tycks också vilja vara en mer komplett och grundläggande guide än Citykollen som ju bygger på aktuella evenemang.

Oavsett vilket fick vi — förutom en potentiellt bra hjälp inför nästa besök i Köpenhamn — ytterligare ett tecken på massmediernas lite nymornade men kraftigt ökande intresse för, ja… dig och mig helt enkelt.

Var snäll och definiera ”anonyma”…

En upphovsman som blir till sig av glädje för att hans alster finns för nedladdning via fildelning hör inte till vanligheterna. Men Chris Anderson, författare till The Long Tail, motsäger vår bild av konflikten mellan upphovsmän och fildelare.

I’m frankly delighted to see that my book has been pirated and is available on Bittorrent. […] My publishers want to make money, and I like them so I usually do what it takes to keep them happy, but in truth I just want to be read/listened to by the largest number of people. Leave it to me to figure out how to convert that reputational currency into cash–just get me in front of the biggest audience and I’ll do the rest.

Kan inte låta bli att jämföra Chris Andersons attityd med Jan Guillous, eftersom jag just nu förbereder ett föredrag om företagsbloggar och tänker citera Guillous klassiska(?) uttalande om bloggar:

Vem bryr sig om anonyma människors pladder och dåliga anteckningar?

6 av de 10 viktigaste rösterna om Guillou är ”anonyma”

Anderson och Guillou pratar om olika saker. Men jag misstänker att Guillou skulle ha ungefär samma ”von oben”-perspektiv ifall hans produktion började susa runt i piratnätverken i form av ljudböcker. Det handlar om förståelsen för mångfaldens effekter — positiva och negativa — samt om förmågan att anpassa sig till föränderliga konsumtionsmönster, och därmed intäktsströmmar.

Guillous hållning är långsiktigt ohållbar. Något off topic kan jag inte låta bli att exemplifiera varför. Gör en Google-sökning på Guillou. Resultaten är dessa.

  1. Personlig hemsida om Guillou.
  2. Se ovan.
  3. Uppslagstexten i Wikipedia om Guillou.
  4. Hans eget förlag.
  5. Tidningen där han är krönikör.
  6. Tidningen där han är krönikör.
  7. Uppslagstext om honom från susning.nu.
  8. Länk till vad svenska bloggar skriver om honom.
  9. Artikel ur kvällstidning.
  10. Post ur en enskild blogg.

Vad betyder detta? Jo, på den plats där så många människor börjar att leta efter information — Google — består de 10 viktiga första träffarna till 60 % av, med hans egna ord, ”pladder från anonyma människor”. Dessa människor skapar bilden av Guillou för den som vill ta reda på något om honom.

Är de anonyma? Ja, det kan man väl säga.

Är deras innehåll anonymt? Inte en chans.

Relaterat (nåja, någorlunda i varje fall): Beta Alfa – Webbtidningarna förlorar massor av besökare

Fortfarande dålig offentlig webb i Sverige

Även om det går sakta framåt visar Vervas senaste kvartalsmätning att det är illa ställt med kvaliteten på offentliga svenska webbplatser.

Kvalitet i detta sammanhang handlar om hur webbplatserna är kodade. En kommunikatör med begränsat synfält kan därmed kanske undvika att bry sig. Men kom ihåg att flera av de aspekter som Verva mäter har direkt betydelse för exempelvis hur väl webbplatser lyckas ranka i sökmotorerna. Och det handlar om kommunikation.

Mätningens slutsatser (bygger på ca 1 000 offentliga webbplatser):

  • 2 av 3 formaterar inte rubrikerna på rätt sätt.
  • 4 av 5 använder inte kod som följer standard.
  • Varannan använder layout baserad på tabeller och, hemska tanke, var femte är kvar i ramåldern.