Kommunikation förutsätter att du är närvarande (Effektivt innehåll)

”Webbkommunikation” står det i webbstrategin. Men sajten som byggts efter strategin är lika anonym som en deklarationsblankett. Känner du igen det? Dags att bygga om.

[sniplet effekt]

Det är faktiskt ganska enkelt. Om du vill att besökaren ska bli intresserad av vad ni kan, vill eller erbjuder måste du ge dem något att lita på. Och någon att lita på. Nytta och förtroende.

Idag är möjligheterna att kommunicera (på riktigt) med besökarna oändliga. Kanske är ett Twitter-konto rätt för er. Kanske inte. Det kommer ändå inte att ersätta behovet av en sajt som enkelt skapar kopplingen mellan besökaren, ert erbjudande och er.

Svensk Fastighetsförmedling är en av Sveriges bästa sajter ur detta personliga perspektiv. Redan på förstasidan möts besökaren av en medarbetare och ingången till hans blogg. Ingen värdelös, animerad assistent. En riktig människa.

Besökaren har dessutom möjlighet att inleda en dialog med Kundombudsmannen och mäklarna är enkla att hitta. Antingen via kontor eller genom att helt enkelt söka på mäklarens namn — som då dyker upp med foto och alla kontaktuppgifter. Tilltalet är direkt och personligt på hela sajten. Det säger ”välkommen” utan att säga välkommen.

Två möjliga invändningar mot exemplet är dessa:

  1. ”Fastighetsaffärer är djupt personliga redan från början. Det kan inte jämföras med andra branscher.”
    Fel. Kolla hur shipping-företaget Broström knyter samman sina tjänster med personer över hela sajten.
  2. ”Detta räcker inte. Det är Webb 2.0 och läsarmedverkan som gäller.”
    Fel, eftersom det ena inte utesluter det andra. Testa gärna 2.0. Men se till att gör 1.0 rätt också. Och att personifiera en webbplats är väldigt mycket 1.0. Grunden för bra webb.

Intranät ska vi inte ens tala om. Där är ju alla läsare kollegor. Allt annat än det personliga intranätet riskerar, menar jag, att göra mer skada än nytta.

Ur Webbredaktörens handbok
Personlighetsmyntet har två sidor. Den första sidan är hur du tilltalar din läsare, om du ser henne som en person. Den andra sidan är hur du väljer framställa din egen organisation.

Är ni också människor eller gömmer ni er bakom en anonym fasad?

Vad det handlar om är trovärdighet. Det är slående hur mycket av de rekommendationer som handlar om just trovärdighet på nätet som har en koppling till ”personlighet” i vid mening.

Allt ska inte vara kort på nätet, det ska vara uppdelat (Effektivt innehåll)

Det mest envisa missförståndet kring bra innehåll på webb och intranät är att det ska vara kort. ”Inga långa texter, folk läser inte”. Glöm det. Skriv hur långt du vill, men skriv uppdelat.

[sniplet effekt]

Säkerhetspolitik.se skriver uppdelat
Säkerhetspolitik.se skriver uppdelat

Säkerhetspolitik.se är en sajt från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Den ska vara en resurs för lärare och elever i de ämnen som den skriver om. Den måste därför självklart berätta något. Och det gör den. Sajten berättar mycket om exempelvis olika länder – Georgien beskrivs med runt 10.000 tecken.

Otroligt långt. Men ändå bra webbinnehåll. Läsaren har nämligen bjudits in i texten via en introduktion som bara är en tiondel så lång. Och den som bara vill ha snabba fakta får det separat.

Ett (1) ämne är sällan bara en (1) sida på nätet. Metoden för att berätta allt du behöver är att berätta det i flera steg. Du kan skriva långt när du också skriver kort.

Ur Webbredaktörens handbok
Den första dimensionen handlar om vägen framåt. Dina läsare kommer till en start- eller landningssida. Oftast finns det de vill göra djupare på sajten. De sidor som de måste igenom eller förbi för att hitta rätt blir föremål för en särskild typ av läsning – scanningen, den som Nielsens artikel handlar om.

Men väl framme slutar jakten. De är inte längre på väg någonstans och där förändras beteendet. I denna andra dimension av läsandet finns det faktiskt data som pekar på att vi läser mer än i exempelvis en dagstidning av de texter vi väljer att läsa.

Länkar som visar vägen (Effektivt innehåll)

SPP gör inte bara bra länkar. De gör dem på rätt ställen.

[sniplet effekt]

Länkar är centrala för dig som vill skapa bra webb- och intranätinnehåll. Du har åtminstone två saker att tänka på — hur länken formuleras och var den placeras. Exemplet från SPP visar på bra val ur båda aspekterna.

Bra länkar från SPP.se
Bra länkar från SPP.se

Ur Webbredaktörens handbok
Om du förstår syftet med länkningen blir det också enklare att avgöra var länken gör störst nytta. Du ska alltid sträva efter att publicera länken där motivationen att klicka uppstår hos läsaren.

Ingen regel utan undantag, förstås, men i linje med den strävan kan vi slå fast att orienteringslänkar bör publiceras bredvid den löpande texten. Fördjupningslänkar bör publiceras i den löpande texten.

Den första placeringen upplever de flesta redaktörer som helt naturlig. Men att i den löpande texten skapa en länk känns ovant. Kan man göra så? Jag hävdar att du inte bara kan. Du måste göra det för att skapa bra webb.

Webbredaktörens handbok – läs min bok om redaktörskap på nätet

Nu lanseras Webbredaktörens handbok — skapa värdefullt innehåll för webb och intranät. I boken försöker jag ge tips och råd kring hela den skala som borde vara webbredaktörens. Från strategi till utvärdering via skrivande, redigering, sökoptimering, länkning och sociala medier.

Webbredaktörens handbokDet är min första bok (bortsett från e-boken Webbredaktörens ABC som nu också uppdaterats). Den har varit på gång i många år och under denna tid utvecklats från ambitionen att ge ut en Skriva för webben-bok. Att skriva är onekligen viktigt för en webbredaktör — och det ingår självklart flera kapitel om skrivande — men en bra webbredaktör gör mer än att skriva.

Därför blev det alltså en webbredaktörsbok. Du kan läsa ett gratis kapitel (pdf, 126 kB) som ett smakprov.

Det är förvånansvärt svårt att ha distans till boken när man levt med den under ungefär ett år. Så egentligen kanske det är bättre att läsa hur förläggaren Urban Lindstedt beskriver den.

Men om jag ska sammanfatta några bärande idéer med boken så är det dessa:

  • Hela webbredaktörskapet, som sagt. Mer än skrivande men grundlagt i ett gott texthantverk.
  • Intranätredaktören är också webbredaktör. De allra flesta som producerar innehåll för nätet i företag och organisationer gör det för intranät. Därför måste, tycker jag, en redaktörsbok om nätet diskutera både webb och intranät parallellt.
  • Ambitionshöjning. Jag tycker det är synd att många webbredaktörer förminskar sig till själva till ganska oviktiga publicerare. En bra webbredaktör skapar värden och kan både visa detta samt värdesättas för det.

Titta gärna närmare på Webbredaktörens handbok: Se innehållsförteckning, hitta var den går att köpa.

Pressmeddelande från förlaget på NewsDesk.

Viktigt att välja det viktigaste

En enkel påminnelse om webbinnehållets grunder — att skriva det viktigaste först är lika betydelsefullt som någonsin, trots allt twittrande, kommenterande, nätverkande som vi ägnar surftid åt. Eller kanske just därför?

Kom att tänka på detta när jag såg följande statistik från en av dem som jag följer på just Twitter:

5 artiklar, skrivet rakt under varandra. Klick 1:a (artikel): 45%, 2:a 22%, 3:a 9%15%, 4:e 15%, 5:e 7%

Att skriva det viktigaste först är början på för all Skriv för webben-utbildning (och självklart med i min kommande bok, Webbredaktörens handbok). Men det är intressant att se exakt hur stor betydelse ordningen har. Siffrorna kommer, tror jag, från ett nyhetsbrevsutskick.

Låt oss inte förväxla ”webbinnehållets grunder” och ”början på utbildning” med ”gammalt”. Aldrig har behovet av att snabbt ta till sig det viktigaste varit större för våra läsare.

Politiskt storbråk efter bristande redaktionella rutiner

Rutiner för publicering och förvaltning av innehåll är en nyckelfråga för varje stor webbplats. I Norge spekuleras det nu om att ett olyckligt klick på ”Publicera” skapat en debatt som rasat i två veckor och kraftigt försvagat justitieministerns ställning.

I korta drag handlar debatten om det ska bli tillåtet att bära en hijab(?) till polisuniformen i Norge. Debatten drogs igång den 4 februari — av en väldigt ovanligt anledning, visar det sig.

Det var ifølge Dagsavisens kilder en embetsmann i Justisdepartementet som ved en glipp la ut meldingen om at regjeringen hadde konkludert i hijab-saken: «Det er besluttet at Politiets uniformsreglement skal endres slik at det gis anledning til bruk av religiøst hodeplagg sammen med politiuniformen», het det i meldingen som ble lagt ut på Justisdepartementets internettside 4. februar. Problemet er bare at noen slik beslutning ikke var tatt. I går ettermiddag ble hele meldingen fjernet fra departementets internettside.

Jag har inte följt debatten och kan inte bedöma hur trovärdig denna beskrivning av händelseförloppet är.

Men om, säger om, beskrivningen stämmer har vi fått ett av de bästa exempel jag sett på vikten av fungerade redaktionella rutiner (inklusive tekniskt workflow-stöd).

Det ska för att göra en lång historia kort helt enkelt inte vara möjligt att av misstag publicera information som inte ska ut. Var det exakta problemet legat får vi kanske reda på någon gång. Det kan handla om en dålig godkännandeprocess eller om bristande stöd för draft-hantering.

Tänk om det handlar om bristande användbarhet? Att tjänstemannen trodde han sparade ett utkast men klickade på fel knapp? Det vore nästan lustigt — dock inte för tjänstemannen eller för den interaktionsdesigner som skapat administratörsgränssnittet…

Twittertips från Erik Rose Johnsen.

B2B handlar också om människor

Man väljer sina strider, heter det. Denna väljer jag alltid. Att kommunicera i B2B-sammanhang betyder inte att du ska vara formell, opersonlig eller gömma dig bakom en företagsfasad.

Det är roligt att få med sig kollegor i bataljen och därför vill jag tipsa om PR Squareds syn på Business-To-Business kommunikation. Todd pratar utifrån perspektivet sociala medier. Men slutsatserna är de samma för all webbkommunikation.

Huvudpoängen: Dina kunder är inte själlösa befattningshavare. De är människor.

And trust me: your customers are online.  They are not faceless corporate drones — they are individuals; they have Internet access; they surf the web; they use Google; they do research on the best practices and products in their industry.  Will they find you online — in places beyond your website?

Twittertips från Neville.

Dags att skrota decentraliserad publicering?

Borde du ge upp försöken att sprida publiceringsansvaret över hela organisationen? Det funkar ju ändå inte, menar Janus Boye.

With few exceptions, most organisations would be far better off with few and centralised web editors that know how to write good web content and don’t need regular support in using the system. (Few web editors is better for your web site)

Påståendet är förmodligen provocerande. Många organisationer har de senaste åren arbetat intensivt med att öka kunskapen och skapa fler som bidrar till innehållet online. Stora investeringar har gjorts i verktyg just för att förenkla en distribuerad, decentraliserad publicering.

Lokal publicering i symbios med centralt stöd

Janus har en poäng, i varje fall för externa webbplatser (återkommer snart till intranät). Men jag skulle vilja lägga till två punkter som komplicerar bilden.

  1. Kvaliteten på den lokala redaktörens arbete har en tydlig koppling till nivån av centralt stöd. Ingen seriös webbpublicist har någonsin trott att lokal- eller avdelningsredaktörer skulle klara sig själv med bara någon dags utbildning. Jag vill påstå att problemet inte är lokalredaktörerna utan avsaknaden av bra, centralt stöd.

    Jag har arbetat med organisationer som haft en (1!) central webbredaktör och flera hundra lokalredaktörer. Det är klart att det går åt skogen.

  2. Det finns en missuppfattning att alla sidor skulle vara lika viktiga och därmed ha samma kvalitetskrav på sig. Så är det naturligtvis inte. En undanskymd sida med få besökare kan mycket väl få existera (så länge den fyller ett syfte, om än begränsat) i ”sämre skick” än de strategiskt viktiga delarna av sajten.

Sammanfattningsvis: Problemet är inte decentraliserad publicering utan oklar strategi — både när det gäller redaktörsstöd och vad som är webbplatsens viktigaste uppgifter att lösa.

Intranät har inget val

Diskussionen ovan är egentligen bara relevant för externa webbplatser. Det är på sådana helt centraliserade publiceringsorganisationer alls förekommer. Det är inte möjligt att tänka sig ett intranät utan en viss decentralisering av publiceringsansvaret. I varje fall inte ett stort, affärskritiskt intranät.

Men att decentralisering är givet för intranät betyder inte att det är okomplicerat. Column Two går igenom fem olika publiceringsmodeller för intranät.

  1. fully centralised publishing
  2. decentralised publishing
  3. publishing with review
  4. federated publishing
  5. end-user content contribution

Den helt centraliserade modellen avskriver jag alltså som orealistisk. Jag tycker också att modell 5 bör hamna utanför diskussionen. Användargenererat material är till största delen något som kompletterar, inte ersätter, intranätets traditionella innehåll. Modell 5 kan användas tillsammans med alla utom 1:an.

Det intressanta är att ingen av modellerna är klart bäst. Alla har sina för- och nackdelar. Frågan för dig som försöker styra upp din organisation är inte hur du ska få det att fungera perfekt. Frågan är vilka vinster du helst vill ha ut och vilka problem som vore allvarligast.

Den slutsatsen gäller både webb och intranät.

Därför kommer webbtext fortsätta regera

Jag gillar video. Jag vill gilla video, i varje fall. Men faktum är att den tid jag ägnar åt att konsumera video på nätet är minimal jämfört med den tid jag läser på nätet.

Det skulle kunna vara så att jag helt enkelt är för konservativ men jag är åtminstone inte ensam. Steve Rubel ger fem anledningar till att text också fortsättningsvis kommer att vara en viktigare kommunikationsform än video på nätet.

  • Text går att scanna
  • Text är lättare att sökoptimera
  • Text går snabbare att läsa på jobbet
  • Text är lättare att anpassa till allt fler mobila enheter
  • Text är överhuvudtaget lättare att distribuera — “Nothing flies lies text”

Uteslut PDF från intranätets sökmotor

En stor del av problemet med intranätsökningar är mängden material. ManIA föreslår en radikal och oväntad lösning som tilltalar mig. Låt bara sökningen omfatta innehåll. Stryk dokumenten — de ska bara nås via de sidor de länkas från.

Med tanke på hur många organisationer som under åren glatt meddelat att ”nu fungerar sökmotorn även för pdf och andra dokument” kan ståndpunkten verka konstig.

Men det finns en logisk tanke bakom rekommendationen.

Om vi tar det från början handlar diskussionen om svårigheten att hitta på stora nätplatser. Det har, menar jag, en grundläggande förklaring: den bristande förmågan hos ansvariga att prioritera innehållet rätt.

Detta får konsekvenser för navigering, sidstruktur, etc. Men det får också effekter i sökningar. Alldeles för få arbetar till exempel aktivt med Best Bet-förslag. Och alldeles för många kastar ut läsaren i ett hav av kontextlösa dokument.

ManIA:

Make documents non-searchable and non-accessible except through their landing pages. If the user can only access the landing page for a document and, if the intranet team has done their work correctly, the page will be findable and, through the information on the page, the user will have the context they need. This way, when they open a document, they will know what they are letting themselves in for.

Nyckelfrasen här är ”..if the intranet team has done their work correctly…”. Detta ställer högre krav på den som publicerar sidan och dokumenten. Det kräver god kunskap om sökbarhet.

Men när allt kommer omkring är det bättre att ställa höga krav på intranätredaktören än på läsaren.