Du får länka…

I en allt mer sammankopplad värld på nätet kan det kännas märkligt att frågan ska komma upp: Får man länka till vad man vill? Men frågan finns. Det sitter redaktörer och funderar på den, och i värsta fall avstår från att länka av rädsla för vad som ska hända.

Jag ger min syn i Webbredaktörens ABC (kort sagt – länka allt vad du kan!) och Shel Holtz fördjupar resonemanget ytterligare kring bland annat länkning till innehåll som inte är vanliga sidor.

Som Shel och de han citerar tycker jag att lösningen är rätt enkel. Den som lägger upp material på nätet och inte med tekniska lösningar hindrar andra från att länka måste acceptera att materialet blir länkat till. ”Bördan” bör ligga på publicisten. Kan man länka får man. Får man inte ska man inte kunna.

Det sistnämnda ser vi ofta för exempelvis webb-tv på mediesajter, där det är väldigt svårt att länka direkt till videofilen.

En helt annan sak är att människor som vill kontrollera länkar till sitt material inte förtjänar en länk. De har inte förstått att länken är den enskilt största skillnaden mellan webben och andra publiceringsformer. Låt dem försvinna ner i anonymitetens och PageRank-nollans oändliga svarta hål.

Relaterat

Rätt tilltal för rätt tillfälle

Om man haft den minsta antydan till schizofren läggning vore det just nu ganska svårt att arbeta med webbtexter. Eller kanske lättare…

Å ena sidan växer vikten av personlig kommunikation i olika former. Å andra sidan är det uppenbart att om det är information våra läsare vill ha, eller våra grejer de vill köpa, då är vi som avsändare djupt ointressanta. Karri Flatla konstaterar vad vi vetat länge men ständigt behöver påminnas om:

Benefits first, features later, all about you—never (or much, much later).

Nu är dessa två aspekter inte oförenliga. Det handlar om olika situationer och syften. Det finns dessutom inget i den personliga kommunikationen som per definition är introvert. Men visst, det blir en allt mer kvalificerad kunskap att använda rätt tilltal för rätt tillfälle.

Redaktörskap mer än att skriva för webben

Jag har skrivit en artikel i juninumret av EpiServers nyhetsbrev som heter ”Redaktörskap mer än att skriva för webben”. Ingressen är denna:

Det är snart tio år sedan webbansvariga började inse att text på webben krävde deras engagemang. Insikten är i dag mer aktuell än någonsin. Med webb och intranät som prioriterade kanaler följer, just det, ännu mer text. Den kunskap vi skaffat under detta decennium är viktig och relevant. Samtidigt står det klart att bra webbplatser kräver mer av publicisterna än bara förmågan att skriva kort och enkelt.

Läs resten hos EpiServer. Där kan du också läsa lite mer om hur man skriver för sökmotorer i en artikel av Urban Lindstedt.

Skapa webbriktlinjer

Alla webbplatser med många redaktörer behöver ett gemensamt grunddokument för hur webbplatsen ska skötas. Hur skriver ni? Hur är informationen organiserad? Vilka publicistiska roller finns? Hur mycket får designen påverkas? …och så vidare.

Kärt barn har många namn och jag har sett dokumentet kallas riktlinjer, policy, stilguide, redaktörsmanual och mycket annat. Oavsett namnet är detta precis lika viktigt som att du väljer rätt publiceringssystem. Det är alltså en fundamental förutsättning för att ni ska lyckas.

pebbleRoad Studios gräver sig ner i ämnet och ger bra tips för vad du ska tänka på. Behöver du en bra resurs på svenska kan min Webbredaktörens ABC mycket väl vara en grund för organisationsspecifika riktlinjer.

Via Column Two 

Upprop till webbdesigners: Lär dig skriva

En webbdesigner bör inte bara vara designer. Inte när en mycket stor del av besökarens upplevelse är text. En bra designer måste också vara en god skribent.

Det är inte jag eller någon annan med redaktörsbakgrund som säger detta utan A List Apart. Det ger påståendet tyngd med tanke på denna webbplats tydliga inriktning på design och utveckling.

Författaren Derek Powazek delar upp resonemanget i två delar. Den första har jag länge försökt uppmärksamma webbansvariga på, nämligen alla de små texter som vi aldrig betraktar riktigt som text: Vad det står på sök-knappen, vilka svar formulär eller andra interaktiva tjänster ger, hur man hälsas välkommen som inloggad.

Små, små textsnuttar som är betydelsefulla för hur vi uppfattar en webbplats.

I say: It’s the writing. The friendliness comes from good old fashioned text.

Min rekommendation har varit att webbredaktörerna tar kontroll över även dessa texter – men visst, med designers som kan skriva är sannolikheten större att det verkligen blir genomtänkt. Att det alls blir gjort.

Dereks andra del går längre och vittnar om en viktig insikt. Design och text hör ihop. De tas emot som en helhet och måste skapas som en helhet. Därför, säger han, ska du be din webbdesigner att skriva en text. Om svaret är ”jag är ingen skribent” är det kanske dags att skaffa en ny designer…?

Design is about communication, and it takes more than pixels to communicate.

Kommunicera mångfald på webben

Det bästa sättet att kommunicera sin inställning till mångfald är genom en policy. Och det bästa sättet att sprida mångfaldspolicyn är att göra den synlig på sin webbplats.

Det är grundtanken bakom temat mångfald och webb på iaocblog. Temat innehåller bland annat 10 tips för att lyfta fram frågan liksom en undersökning av hur det ser ut på ett antal stora företagswebbplatser.

Naturligtvis är det med amerikanska förutsättningar iaocblog för sitt resonemang. Men diskussionen och tipsen är intressanta. Sen får vi överföra det själva till svenska förhållanden.

Ny vägledning ska ge bättre råd om innehåll

För svensk offentlig förvaltning finns det en webbvägledning som ska peka ut riktningen i frågor som användbarhet, tillgänglighet, verktyg och innehåll. Den nuvarande versionen, 2.0, kommer till hösten att ersättas.

Jag har följt utvecklingen sedan tanken på en gemensam vägledning för offentlig sektor föddes och aldrig riktigt imponerats av vad de säger om innehåll. Jag tror att de saknat skickliga kommunikatörer i projektet, helt enkelt.

Kul då att notera ett visst fokus på innehållsfrågor i arbetet med den nya versionen. En redaktör som läser den ska

  • se webben som en del av verksamheten
  • inse vilka nya krav som ställs på en förvaltningsorganisation (nya roller)
  • ha kunskap om hur viktigt innehållet på webbplatsen är och hur man skriver för webbmediet.
  • förstå betydelsen av utvärdering och uppföljning av webbplatsen

Fixar de detta har de gjort något bra.

Via 24timmarsbloggen.

”Gamla webben är det bara att glömma”

Författaren Bruce Sterling talade nyligen på Moderna Museet och hävdade att

Gamla webben är det bara att glömma. Allt kommer att handla om vilken typ av interaktivitet och möjlighet att dela information och annat som finns.

Tror inte det.

Jag delar hans entusiasm för den nya webben – den sociala webben eller webb 2.0, som det kallas. Men att den gamla webben skulle försvinna betvivlar jag. Inte på grund av allmän konservatism utan för att den behövs.

Jag inledde exempelvis dagen med att ge en inspirationsföreläsning om sökmotoroptimering på Malmö högskola. Det är en typ av verksamhet som säkert fullt ut kommer att dra nytta av webbens utveckling. Det vore ju perfekt att som blivande student få ta del av de ofiltrerade åsikterna från nuvarande studenter. Eller att titta in i undervisningen via öppna projektytor.

Men jag skulle inte fatta mitt beslut bara på det. Kursplanen är viktig liksom den officiella kursbeskrivningen. Litteraturlistan är väl så ”gamla webben” det kan bli. Men nog är den väsentlig?

Resonemanget är det samma för alla branscher. Poängen är att den nya webben kommer att bygga på den gamla. Den kvalificerar våra möjligheter att bedöma den traditionella informationen. Den gör oss till deltagare.

Den nya webben ersätter däremot inte vikten av bra, begriplig och målgruppsanpassad webbinformation, hur envägsriktad den än må vara. Så låt oss entusiasmeras av Sterling och andra evangelister. Inse att de pekar i rätt riktning. Men samtidigt inte glömma det vi faktiskt lärt oss under de senaste tio åren.

Placering i sökmotorn påverkar din trovärdighet

En ny undersökning om människors sökbeteenden har väckt mycket uppmärksamhet. iProspect visar (pdf) att cirka två tredjedelar aldrig klickar förbi de första tio träffarna. Bara 10 procent går till fjärde resultatsidan och vidare.

Men detta är inga nyheter. Många undersökningar tidigare har visat samma sak. Själv blir jag mer nyfiken på följande resultat ur undersökningen: 36 procent av sökanvändarna tror att företagen som rankas högst är de ledande i sin bransch. 39 procent har ingen uppfattning medan bara 25 procent menar att rankningen i sökmotorer är oviktig för att definiera vem som är ledande.

Detta är tankeväckande. För många människor fungerar alltså sökmotorn inte bara som ett sätt att hitta information, utan som en indirekt väg att skaffa sig en bild av vem som är bäst i branschen.

Visserligen är tanken ingen kioskvältare. Helt orimlig är ju inte slutsatsen. Men att känslan är så medveten och uttalad hos så många får konsekvenser.

Även företag och organisationer för vilka internet inte är en viktig marknads- eller försäljningskanal (och de finns faktiskt fortfarande) borde fundera på sin placering i sökmotorerna. Inte för att sälja, kanske inte ens för att skapa kontakter som kan leda vidare. Utan för att bygga sitt varumärke.