COOP gör bort sig med uråldrig länkpolicy

Det finns dåliga nyheter som också är lite bra. Den dåliga nyheten är att COOP visar sig vara en rest från den tidiga webbhistorien. De har en länkpolicy som visar på total oförståelse för vad webben handlar om. De har exempelvis fått för sig att alla länktexter till dem ska vara i Verdana.

Har du någonsin hört något skummare? Att den länkade webbplatsen skulle kunna bestämma den länkande webbplatsens typografi? Som att i Gula Sidorna säga ”du får gärna ringa oss men bara om du har kostym och röd slips”. Läs mer om länkpolicyn hos Beta Alfa och Researcher.

Men det var som sagt bra att detta exempel på webbmesozoikum dök upp. Då får jag nämligen nöjet att igen citera Boing Boings lysande länkpolicy:

Boing Boing doesn’t believe in linking policies. They’re dangerous, have no basis in law, and they break the norms that make the Web possible. They’re a wicked, stupid idea.

That said, if you believe in linking policies — that is, if you believe that people who make websites should be able to control who links to those sites and how — then have we got a policy for you:

No site with a linking policy (other than a policy such as this one, created to deride and undermine the idea of linking policies) may link to Boing Boing. Ever.

For the record: Du får länka. Alltid.

By the way: Jag tänkte förstås att infantilt länka till en undersida på coop.se, med en varumärkeskritiserande länktext skriven i Comic Sans MS. Men det skulle bara ge COOP PageRank och det förtjänar de inte.

Personligt tilltal första steget för bra webb

Med en webb som blir allt mer kommunikativ – på riktigt – och sociala medier poppar upp hela tiden är det lätt att bli osäker. Hur ska man överhuvudtaget ge sig i kast med allt detta? Det finns mycket att göra: Våga öppna upp. Hitta medarbetare som kan prata med kunderna eller medborgarna. Testa de nya möjligheterna.
Men du kan börja ännu enklare.

Organisationskultur och sedan länge etablerade rutiner är starkt konserverande faktorer. Det tar tid att förändra hur vi kommunicerar. Titta exempelvis på DOs sida om anmälan mot etnisk diskriminering. Den är rakt på sak och betonar hur man faktiskt gör det sidan handlar om, det vill säga en anmälan.

Det var bara några månader sedan den inleddes med texten ”Etnisk diskriminering på arbetsmarknaden regleras av lag (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet” och fortsatte på samma sätt, långt efter att diskriminerade sannolikt sluta läsa.

Innan du tar något annat steg är det just detta du måste börja med – tilltala dina besökares uppgifter.

Vi har ju alltid en uppgift när vi kommer till dig. I de allra flesta fall är det väldigt konkreta uppgifter. Vi vill boka en resa, kolla ett pris, hitta ert telefonnummer, sätta upp den nyfödde i barnomsorgskö etc. Vi häller väldigt sällan upp en 12-årig malt på fredagskvällen, sätter oss framför datorn och njuter av din webbplats. Det finns sådana webbplatser också, visst. Men är din en sådan?

Språkligt är det simpelt. Vi är inte ”kunder” eller ”invånare”. Vi är individer som har en personlig upplevelse. Webben är alltså inte ett massmedium som sköljer över oss. Därför ska du skriva ”du” även om vi för dig är en (mål)grupp. Du ska också skriva ”vi” om er själva, om nu ”jag” är allt för omvälvande.

Nästa steg är svårare för här måste du förstå min uppgift. Men när allt kommer omkring har du inget val. Du måste förstå. Om du inte förstår min uppgift förstår du inte varför du har en webbplats. Vilka uppgifterna är varierar naturligtvis. Men titta på dessa goda exempel så kanske du får en bra idé för din egen webbplats.

Apoteket

apoteket2.jpg

SBAB

sbab.gif

E.ON

eon.gif

Studera.nu

studera1.gif

Saab

saab.gif

Informationssökning tar allt mer tid. Redaktörsskap allt viktigare.

Knappast en kioskvältare för den som har erfarenhet av exempelvis stora intranät, men fakta är att vi använder allt mer av vår arbetstid för att hitta information. Det finns yrkesgrupper där hela 53 procent av tiden går åt till denna, ibland, frustrerande jakt.

Siffrorna är i sig tankeväckande. Än intressantare blir det när vi studerar detaljerna för hur sökningen går till. Det visar sig att webben förlorar mark. I stället förlitar sig en växande andel på intranätet samt på regelbundna uppdateringar, kollegor eller biblioteket.

Man kan läsa in sökmotorernas misslyckande i trenden. Men man kan också – vilket jag gör – se utvecklingen som ett bevis för behovet av tolkning och filtrering.

Vi kommer aldrig att rationalisera bort redaktören i dess verkliga mening (alltså inte CMS-branschens ”alla kan publicera”-redaktörer). Människan som skapar mening och sammanhang.

Däremot är redaktören inte längre nödvändigtvis informationsdirektörens förlängda arm, His Masters Voice. Det kan lika gärna vara kollegan i rummet bredvid som tar sig an en nisch och sorterar verkligheten åt oss. Medan du och jag av intresse eller behov ser till att samla det mest relevanta i en annan nisch.

Sommartips: Allt du velat veta om Photoshop

Om du är det minsta intresserad av bildbehandling och använder Photoshop finns det all anledning att slaviskt följa Mattias Karlssons skrivande och kolla in hans guider. Det märks att Mattias är lärare och skribent i kombination. Det är pedagogiskt, välskrivet och intressant. Funderar skarpt på att skapa en bildpresent nästa gång det är kalas.

Under juli sitter jag hellre i skuggan och hypnotiseras av vågskvalp än framför skärmen. Därför blir det inga genomtänka råd eller heta nyheter – men oregelbundet bjuder jag på Sommartips06.

Du får länka…

I en allt mer sammankopplad värld på nätet kan det kännas märkligt att frågan ska komma upp: Får man länka till vad man vill? Men frågan finns. Det sitter redaktörer och funderar på den, och i värsta fall avstår från att länka av rädsla för vad som ska hända.

Jag ger min syn i Webbredaktörens ABC (kort sagt – länka allt vad du kan!) och Shel Holtz fördjupar resonemanget ytterligare kring bland annat länkning till innehåll som inte är vanliga sidor.

Som Shel och de han citerar tycker jag att lösningen är rätt enkel. Den som lägger upp material på nätet och inte med tekniska lösningar hindrar andra från att länka måste acceptera att materialet blir länkat till. ”Bördan” bör ligga på publicisten. Kan man länka får man. Får man inte ska man inte kunna.

Det sistnämnda ser vi ofta för exempelvis webb-tv på mediesajter, där det är väldigt svårt att länka direkt till videofilen.

En helt annan sak är att människor som vill kontrollera länkar till sitt material inte förtjänar en länk. De har inte förstått att länken är den enskilt största skillnaden mellan webben och andra publiceringsformer. Låt dem försvinna ner i anonymitetens och PageRank-nollans oändliga svarta hål.

Relaterat

Rätt tilltal för rätt tillfälle

Om man haft den minsta antydan till schizofren läggning vore det just nu ganska svårt att arbeta med webbtexter. Eller kanske lättare…

Å ena sidan växer vikten av personlig kommunikation i olika former. Å andra sidan är det uppenbart att om det är information våra läsare vill ha, eller våra grejer de vill köpa, då är vi som avsändare djupt ointressanta. Karri Flatla konstaterar vad vi vetat länge men ständigt behöver påminnas om:

Benefits first, features later, all about you—never (or much, much later).

Nu är dessa två aspekter inte oförenliga. Det handlar om olika situationer och syften. Det finns dessutom inget i den personliga kommunikationen som per definition är introvert. Men visst, det blir en allt mer kvalificerad kunskap att använda rätt tilltal för rätt tillfälle.

Redaktörskap mer än att skriva för webben

Jag har skrivit en artikel i juninumret av EpiServers nyhetsbrev som heter ”Redaktörskap mer än att skriva för webben”. Ingressen är denna:

Det är snart tio år sedan webbansvariga började inse att text på webben krävde deras engagemang. Insikten är i dag mer aktuell än någonsin. Med webb och intranät som prioriterade kanaler följer, just det, ännu mer text. Den kunskap vi skaffat under detta decennium är viktig och relevant. Samtidigt står det klart att bra webbplatser kräver mer av publicisterna än bara förmågan att skriva kort och enkelt.

Läs resten hos EpiServer. Där kan du också läsa lite mer om hur man skriver för sökmotorer i en artikel av Urban Lindstedt.

Skapa webbriktlinjer

Alla webbplatser med många redaktörer behöver ett gemensamt grunddokument för hur webbplatsen ska skötas. Hur skriver ni? Hur är informationen organiserad? Vilka publicistiska roller finns? Hur mycket får designen påverkas? …och så vidare.

Kärt barn har många namn och jag har sett dokumentet kallas riktlinjer, policy, stilguide, redaktörsmanual och mycket annat. Oavsett namnet är detta precis lika viktigt som att du väljer rätt publiceringssystem. Det är alltså en fundamental förutsättning för att ni ska lyckas.

pebbleRoad Studios gräver sig ner i ämnet och ger bra tips för vad du ska tänka på. Behöver du en bra resurs på svenska kan min Webbredaktörens ABC mycket väl vara en grund för organisationsspecifika riktlinjer.

Via Column Two 

Upprop till webbdesigners: Lär dig skriva

En webbdesigner bör inte bara vara designer. Inte när en mycket stor del av besökarens upplevelse är text. En bra designer måste också vara en god skribent.

Det är inte jag eller någon annan med redaktörsbakgrund som säger detta utan A List Apart. Det ger påståendet tyngd med tanke på denna webbplats tydliga inriktning på design och utveckling.

Författaren Derek Powazek delar upp resonemanget i två delar. Den första har jag länge försökt uppmärksamma webbansvariga på, nämligen alla de små texter som vi aldrig betraktar riktigt som text: Vad det står på sök-knappen, vilka svar formulär eller andra interaktiva tjänster ger, hur man hälsas välkommen som inloggad.

Små, små textsnuttar som är betydelsefulla för hur vi uppfattar en webbplats.

I say: It’s the writing. The friendliness comes from good old fashioned text.

Min rekommendation har varit att webbredaktörerna tar kontroll över även dessa texter – men visst, med designers som kan skriva är sannolikheten större att det verkligen blir genomtänkt. Att det alls blir gjort.

Dereks andra del går längre och vittnar om en viktig insikt. Design och text hör ihop. De tas emot som en helhet och måste skapas som en helhet. Därför, säger han, ska du be din webbdesigner att skriva en text. Om svaret är ”jag är ingen skribent” är det kanske dags att skaffa en ny designer…?

Design is about communication, and it takes more than pixels to communicate.