”Gamla webben är det bara att glömma”

Författaren Bruce Sterling talade nyligen på Moderna Museet och hävdade att

Gamla webben är det bara att glömma. Allt kommer att handla om vilken typ av interaktivitet och möjlighet att dela information och annat som finns.

Tror inte det.

Jag delar hans entusiasm för den nya webben – den sociala webben eller webb 2.0, som det kallas. Men att den gamla webben skulle försvinna betvivlar jag. Inte på grund av allmän konservatism utan för att den behövs.

Jag inledde exempelvis dagen med att ge en inspirationsföreläsning om sökmotoroptimering på Malmö högskola. Det är en typ av verksamhet som säkert fullt ut kommer att dra nytta av webbens utveckling. Det vore ju perfekt att som blivande student få ta del av de ofiltrerade åsikterna från nuvarande studenter. Eller att titta in i undervisningen via öppna projektytor.

Men jag skulle inte fatta mitt beslut bara på det. Kursplanen är viktig liksom den officiella kursbeskrivningen. Litteraturlistan är väl så ”gamla webben” det kan bli. Men nog är den väsentlig?

Resonemanget är det samma för alla branscher. Poängen är att den nya webben kommer att bygga på den gamla. Den kvalificerar våra möjligheter att bedöma den traditionella informationen. Den gör oss till deltagare.

Den nya webben ersätter däremot inte vikten av bra, begriplig och målgruppsanpassad webbinformation, hur envägsriktad den än må vara. Så låt oss entusiasmeras av Sterling och andra evangelister. Inse att de pekar i rätt riktning. Men samtidigt inte glömma det vi faktiskt lärt oss under de senaste tio åren.

Placering i sökmotorn påverkar din trovärdighet

En ny undersökning om människors sökbeteenden har väckt mycket uppmärksamhet. iProspect visar (pdf) att cirka två tredjedelar aldrig klickar förbi de första tio träffarna. Bara 10 procent går till fjärde resultatsidan och vidare.

Men detta är inga nyheter. Många undersökningar tidigare har visat samma sak. Själv blir jag mer nyfiken på följande resultat ur undersökningen: 36 procent av sökanvändarna tror att företagen som rankas högst är de ledande i sin bransch. 39 procent har ingen uppfattning medan bara 25 procent menar att rankningen i sökmotorer är oviktig för att definiera vem som är ledande.

Detta är tankeväckande. För många människor fungerar alltså sökmotorn inte bara som ett sätt att hitta information, utan som en indirekt väg att skaffa sig en bild av vem som är bäst i branschen.

Visserligen är tanken ingen kioskvältare. Helt orimlig är ju inte slutsatsen. Men att känslan är så medveten och uttalad hos så många får konsekvenser.

Även företag och organisationer för vilka internet inte är en viktig marknads- eller försäljningskanal (och de finns faktiskt fortfarande) borde fundera på sin placering i sökmotorerna. Inte för att sälja, kanske inte ens för att skapa kontakter som kan leda vidare. Utan för att bygga sitt varumärke.