Hata information. Att skriva för webben är att skriva för effekt.

Av allt det en webbredaktör måste tänka på är innehållets effekt det första och viktigaste. Du ska aldrig publicera innehåll utan att veta vad texten, videon eller bildspelet ska leda till. Du ska aldrig ”lägga ut information”.

”Våra besökare vill ha information”. Det är ett påstående som kommer reflexmässigt från många redaktörer på webb och intranät när de beskriver sin sajt och sina besökare.

Inget kunde vara mer felaktigt.

Information är bara ett medel, ett verktyg du kan använda. För självklart vill din besökare inte fylla på ett mentalt informationslager. Vi har aldrig vaknat och insett att vi just idag har för lite information. Och du vill inte — egentligen — att någon bara ska ta del av… ord.

Besökaren har ett syfte med att komma till din sida. Du har ett syfte med att publicera den. Men för att publicera en effektiv sida behöver du komma bakom syftet att få eller ge information. Du behöver svara på världens äldsta, enklaste och samtidigt svåraste fråga: Varför?

Vad ska de använda informationen till? Vad vill du att den ska leda till?

Du måste besvara frågan eftersom den har stor och avgörande betydelse för ditt innehåll. Med tanke på hur ofta detta inte fungerar på webbplatser och intranät idag skulle man kunna tro att det är svårt eller konstigt.

Det är det inte. Men om du tänker att du ”ska lägga ut information” är det omöjligt.

Detta innebär det att skriva för effekt

Du kan inte lägga ut information om era produkter. Du måste hjälpa läsaren att köpa dem — och vad det kräver varierar. Specifikationer, jämförelser eller prismodeller. Men kanske också insikten om hur andra kunder använt dem eller tryggheten att enkelt nå en produktspecialist hos er.

Du kan inte lägga ut information om utbildningar du erbjuder. Du måste göra det enkelt att fatta ett viktigt beslut. Självklart? Vad jag snackar om? Kolla hur Göteborgs universitet informerar om yrket marinbiolog utan att ens länka till hur man blir marinbiolog.

Du kan inte lägga ut information för medier. Du måste göra det enkelt och intressant att uppmärksamma er. Hur många pressmeddelanden hänvisar överhuvudtaget till relevanta delar av webbplatsen? Hur ofta länkar du till en viktig artikel som visar på betydelsen av det ni vill säga?

Du kan inte lägga ut information om elavtal. Du måste hjälpa mig att spara energi, pengar eller minska miljöbelastningen. Jag har aldrig i hela mitt liv velat ha ett elavtal. Men jag kanske vill ha något det skulle ge mig.

Du kan inte lägga ut information om… ja, du fattar. Poängen är att vad du ser att din läsare vill med informationen eller tjänsterna direkt påverkar ditt innehåll.

Läsarens syfte kan kräva överblick eller detaljer. Hon kan behöva kontaktuppgifter eller en författning. Bildmaterial eller rådata. Du kan aldrig ge allt — men du måste ge rätt.

Den som ”informerar” har en tendens att strunta i allt sådant. Den skyfflar ut det som ligger på skrivbordet. Informationen.

Hata var kanske en överdrift…

Jag hatar egentligen inte information. Jag varken hatar eller älskar information mer än jag hatar/älskar bildäck. De ska vara bra. Tysta. Se till att jag rullar bekvämt och säkert dit jag vill.

Men jag går inte ut till parkeringen för att bildäcken är där. Jag går till parkeringen för att stressa till Konsum eller kanske bara sakta köra mot solnedgången med musiken på hög volym.

Precis som information när den är som bäst ger bildäcken mig den effekt jag vill ha.

Din startsida allt mindre viktig

Andelen besökare på en sajt som överhuvudtaget ser startsidan minskar. Åtminstone om man ska tro statistik från några av världens största sajter. Utvecklingen ställer nya krav på dig som webbredaktör.

One of the largest websites in the world had 25 percent of visitors come to the homepage in 2005, but in 2010 only has 10 percent.

Detta skriver min vän och kollega Gerry McGovern, som också ger fler exempel på samma trend. Tyvärr kan han av sekretesskäl inte avslöja vilka företag och organisationer det handlar om men jag har gått igenom siffrorna med honom och kan understryka att det handlar om välkända, stora och ganska typiska organisationer.

Det finns alltså inget som tyder på att detta skulle vara knutet till någon bransch- eller företagsspecifik omständighet. Tvärtom — jag har sett samma tendens på flera andra sajter.

Stämmer det hos dig också? För om det vi ser verkligen är ett faktum får det långtgående konsekvenser.

Viktiga och framförallt positiva följder

En positiv konsekvens är att webbredaktören äntligen kan fördjupa den eviga diskussionen om vem som ska ”synas på startsidan”. När det inte är självklart att det är Platsen med stort P för det som är viktigast kan vi få en mer konstruktiv diskussion om var ett visst innehåll skapar mest effekt.

En annan positiv effekt är att det ställer högre krav på den som arbetar med innehållet. Att vara den som skapar sammanhang (”kontextualiserat innehåll”) är mer givande och mer värdefullt än att bara ha en riktigt bra del av sajten att arbeta med.

När jag tänker efter ser jag nog ingen betydande nackdel om startsidans genomslag minskar. Man skulle kunna oroa sig för sämre möjligheter till marknadsföring, vilket ju ofta är koncentrerat till startsidan (senaste produkten, viktigaste nyheten, etc.). Men allt detta går att göra på andra och bättre sätt.

Vad trenden ytterst visar vem som bestämmer på webben. Det är inte vi. Det är alltid besökaren. Hon bestämmer vad hon är intresserad av och hittar vägen direkt dit. Och kan den insikten accentueras av minskad besöksandel på startsidan är detta det bästa som kan hända oss.

Google struntar i dina ”sökord”

Metataggen ”keywords” fortsätter att vara den enskilt mest envisa missuppfattning som drabbar webbredaktörer. Så låt oss slå fast det ännu en gång: Google struntar i dina dolda nyckelord eller sökord. Du har ingen nytta av att skriva dem.

Om du är en trogen läsare här undrar du varför jag upprepar mig. Detta är — milt sagt — ingen nyhet. Men problemet är att jag flera gånger i månaden stöter på samma gamla missuppfattning.

Situationen är denna. Jag håller kurs i att Skriva för webben. Vi kommer framåt eftermiddagen till sökoptimering, och jag frågar webbredaktörerna om de tänker på att ranka högt i Google när de skriver sina texter. I 9 fall av 10, utan överdrift, får jag svaret ”jodå, vi fyller i sökord”.

Efter någon minuts utredning av vad de menar står det klart att de talar om metataggen ”keywords”. De har alltså ett publiceringssystem som erbjuder ett formulär där viktiga ord och begrepp kan fyllas i.

Fakta är att Google struntar högaktningsfullt i sådana sökord. De säger det utan omskrivningar i sin officiella webmaster-blogg och det upprepades bara för några dagar sedan av Matt Cutts, Googles mest publika sökspecialist. Han tycker det är synd att människor håller på och wasting time on keyword meta tags.

CMS-leverantörer — ta ert ansvar

När jag gräver djupare är det tydligt att webbredaktörerna har fått ”lära sig” detta av företaget som levererat publiceringssystemet. Det har ofta varit en del av den tekniska redaktörskursen.

Antingen är dessa leverantörer okunniga. Eller så brister det i pedagogiken. Eller så är det lathet — metataggen kan ha effekt på den sökmotor som kommer med systemet och då är det liksom enklare att inte fördjupa sig i ett resonemang om skillnaderna på Google och den interna sökmotorn.

Det är kanske mycket begärt att man i en tekniskt inriktad kurs ska få reda på vad som faktiskt ger effekt i Google. Men direkt felaktig information borde gå att undvika.

Ägna tiden åt detta i stället: Webbredaktörens sökoptimering

En helt vanlig webbredaktör, som ägnar någon timme i veckan åt webben, kan inte bli optimeringsguru. Jag tycker att den nivå som nedanstående tips illustrerar är vad vi kan begära. Poängen med dem är att de aldrig är onödigt arbete. Tvärtom är det arbete med dubbel effekt. De hjälper både läsaren och Google.

  • Använd de ord/begrepp som besökarna använder, inte era interna uttryck.
  • Ha dessa sökord i länkar till sidan från andra sidor på sajten.
  • Sökord i titel.
  • Sökord i rubriker (som måste vara kodade som rubriker).
  • Sökord tidigt i texten.

Sen kan man ju lägga till vikten av att få länkar från andra sajter, inte minst, men det är snarare ett uppdrag för en eller ett fåtal centralt placerade webbredaktörer.

Tipstack till Joakim Jardenberg som ledde mig till Matt Cutts senaste påpekande i ämnet.

Utvärdera redaktionellt innehåll med Google Analytics

Statistikverktyg har en brist — de data du får är allt för ytliga för att egentligen säga något om hur bra ditt innehåll fungerar. Men med lite arbete går det att ta reda på mer relevanta nyckeltal för innehåll.

Lars Johansson skriver i Website Magazine om sex nyckeltal för att utvärdera innehåll, allt med hjälp av Google Analytics, GA.

Using Web analytics, you can measure the effectiveness of content. It is possible to measure how well the content is performing even for purely informational websites, including intranets, that are not supported by advertising or product sales.

Lars är detaljerad och du får konkreta tips kring hur GA ska konfigureras. Om du använder GA har du något att lära av artikeln.

Möjligen är det lite för detaljerat. Väldigt många företag och organisationer har fortfarande inte ens formulerat mätbara mål på sidnivå, det vill säga vad som utgör en omvandling (”conversion”). Särskilt när vi talar om intranät är detta ett faktum.

Så du måste börja där. Titta åtminstone på de viktigaste sidorna. Bestäm dig för vad ett lyckat resultat med den sidan skulle vara. Att någon klickar vidare till djupare information? Att någon väljer att kommentera? Laddar ned något? Skickar in en anmälan? Eller kanske tvärtom, att de inte behöver gå vidare och söka kontakt eftersom de fått svaret?

Det är först när du har denna insikt som en djupare användning av GA ger något. Men då kan du å andra sidan plocka fram relevanta och intressanta data, till exempel Lars sex nyckeltal.

  • Läsning per skribent och resultat per skribent
  • Sidresultat
  • Tillfredsställelse
  • Nedlagd tid för skrivande vs läsning
  • Olästa sidor
  • Kostnad per läsning

Det skulle vara mycket intressant att höra mer om hur använda de nyckeltal är som har skribent- respektive kostnadsfokus. När det gäller just intranät har jag aldrig varit med om att någon vill följa upp de enskilda skribenterna. Indirekt via att innehållet följs upp, visst, men inte med det uttalade syftet att utvärdera enstaka medarbetare.

Jag gillar tanken. Ett tydligare ansvarstagande är nödvändigt för bättre sajter.

Däremot är jag tveksam till hur många som faktiskt skulle våga att göra det. Vi ska komma ihåg att alla stora intranät har en decentraliserad organisation där produktionen i praktiken hänger på de engagerade redaktörernas välvilja. Den välviljan är det inte många som vill riskera.

Rubrikerna som alltid fungerar

Du bör ta dina rubriker på stort allvar. Men när tiden tryter är det skönt att det finns gamla beprövade sätt att skapa klick.

På mina kurser tjatar jag alltid om vikten av att lära känna just sina besökare. Vad får dem att klicka på en rubrik? Vilka ord, vilka ämnen, vilka typer av formuleringar? Det kan faktiskt skilja sig åt radikalt mellan olika typer av sajter och därför olika läsare.

Men så finns det också de gamla hederliga tricken. De där rubrikformuleringarna som faktiskt brukar funka. IAllenkelhet tar upp två sådana godingar (i ett längre resonemang som också pekar på vikten av att känna sina besökare).

  • Använd tal i rubriken: ”Fem bästa sätten att…” eller ”Tre steg till…”. Du känner igen dem. Kvällstidningarna vet att detta får oss att köpa tidningar och statistiken för vilken sajt som helst brukar kunna visa att dessa artiklar blir lästa i hög grad.
  • Använd du i rubriken: Ännu en klassiker — men om tal-rubrikerna kan gränsa till det oseriösa då de överutnyttjas är dessa nästan alltid en god idé. De får dig som skribent att se en läsare och läsaren att känna sig relevant.

Så undviker BTs intranät gammalt innehåll – också i bloggar och wikis

Innehåll som inte är uppdaterat skadar trovärdigheten även för det innehåll som är fräscht och värdefullt. Det finns en risk att medarbetare agerar på fel sätt med gammal information som stöd. Detta vet vi. Men hur kommer vi till rätta med problemet — särskilt nu när wikis och bloggar innebär att allt mer innehåll produceras på intranät?

BT (tidigare British Telecom) har lagt fast sina rutiner och den intranätansvarige Mark Morrell delar med sig av deras slutsatser. För det formella, traditionella intranätinnehållet är det inga nyheter. De jobbar med ett automatiskt system som hanterar varning och, om det behövs, arkivering.

We have a tool which checks content every day and informs publishers 4 weeks before the review date expires to review and update or remove the content. Failure to do this results in the content being removed and if no action still taken automatically deleted.

Det intressanta är att de valt en liknande väg också för det användarskapade innehållet, vilket på BT handlar om både wikis och bloggar. Och man låter medarbetarna ta gemensamt ansvar.

After 12 months, content will be flagged ‘amber’ indicating that it is approaching the review stage in its lifecycle. Any member of the user community can revert the content back (min markering) to the ‘active phase’ for a further 12 months if it is still being used, is still relevant and is up-to-date.

Under tiden då ”trafikljuset” är gult kan medarbetare bekräfta att innehållet är relevant och uppdaterat. Händer inget under dessa 30 dagar slår signalen om till rött. Då finns fortfarande möjlighet att ge innehållet 12 nya månader men om ingen gör det raderas det efter ytterligare 30 dagar.

En av de stora upplevda farorna med användarskapat innehåll är just volymen. Hur ska den hanteras? Kommer våra intranät att svämma över inom några år med irrelevanta bloggposter och bortglömda wiki-artiklar? Innehåll som i så fall skulle skapa en ännu värre mardrömssituation för exempelvis effektivt sök.

BT har valt en logisk lösning. Bara det faktum att de har en tydlig process är bra — och att de ger medarbetarna både makten och ansvaret är snyggt.

Sen kan vi (som tror på värdet av allas kunskap) bara hoppas att det funkar. Hur väl arkivering/radering sköts brukar vara ett avslöjande test på publicistiska modeller i allmänhet. Det blir det också för innehåll som användarna skapar.

Mät för resultat, inte för din fåfänga

De vanligaste sätten att ”mäta” webb och intranät är meningslösa. De gör ingen nytta — och nytta är precis vad du måste få av din webbanalys.

Diskussionen är inte ny. Jag har länge argumenterat för att den statistik som de flesta fortfarande nöjer sig med inte är tillräcklig. Du kanske såg för ett tag sedan hur enkla mätningar gav viktiga resultat inom marknadsföring.

Så principen är inte ny. Men ordets makt är stor och när Eric Ries ställer Vanity metrics mot Actionable metrics fångar hans formulering exakt vad problemet — och lösningen — är. Det många av oss håller på med är just mätningar för fåfängans skull.

Hårt och brutalt uttryckt. Fast sant och därför viktigt.

Unfortunately, the majority of data available in off-the-shelf analytics packages are what I call Vanity Metrics. They might make you feel good, but they don’t offer clear guidance for what to do.

Consider the most basic of all reports: the total number of “hits” to your website. Let’s say you have 10,000. Now what? Do you really know what actions you took in the past that drove those visitors to you, and do you really know which actions to take next? In most cases, I don’t think it’s very helpful.

Nu hoppas jag innerligt att du inte räknar träffar (How Idiots Trace Success…) men samma sak kan sägas om unika besökare, sidvisningar och flera vanliga statistikrapporter.

Data du kan agera på. Det är grejen. Det är vad du måste skaffa dig. Metoderna är många. A/B-tester, bedömningssystem, ”tratt”-analys… Vi kan rada upp en hel arsenal med verktyg men vilken väg du väljer är inte poängen idag. Poängen är att vi alla behöver välja färdsätt.

Ska vi stolt spegla oss i fler unika besökare utan att på allvar kunna visa varför de kom eller vems förtjänst det är? Eller ska vi ta reda på, visa och lära oss av hur besökarna lyckas med det de och vi vill?

Utvärdera hur intranätansvaret tas

Hur får vi alla redaktörer att göra det de ska på sin del av intranätet? Det är en av de vanligaste frågorna som ställs kring intranät. Och på företaget Enbridge är svaret enkelt. Anställda utvärderas formellt på hur väl de sköter sitt ansvar.

Detta framgår av en av de intervjuer som Motiv8 Communications gjort med The gurus behind three of the world’s best intranets. Fråga mig inte vad omdömet ”bästa” baseras på men det är ändå intressant att ta del av deras erfarenheter.

Andrea Legault, Enbridge, om hur arbetet med och ansvar för intranätet har organiserats.

The site is governed by a steering committee, an operating committee responsible for the day-to-day operations of the site, and a content management team that includes the editor-in-chief, site managers, and content authors, approvers and owners. To instill greater accountability, many employees have this responsibility included as part of their yearly objective setting and performance process.

Frank O’Donnell, JPL, om att skapa ett intranät som gör rätt saker men inte mer.

We learned just how strongly employees feel about having an intranet that works for them and their need for speed, fast access, and good applications. The other big thing we learned is the importance of finding the right mix of information to put on the intranet – adding enough to meet the needs of the organization while avoiding information overload in the eyes of employees.

Christy Season, Scana, om sociala medier.

It only makes sense to use the tools if it’s driving a greater goal – for example, generating ideas around an important company initiative or providing employees with a way to find subject matter experts within the company to help on a project.

Snabb titt på HTML5

Det har nu pratats ett tag om HTML5. Här ett snabbt tips för dig som icke-tekniker, kanske webbredaktör, kring vad uppståndelsen egentligen beror på.

Content Formula går begripligt igenom vad denna uppdatering av html rent praktiskt innebär. De pekar på fyra huvudsakliga förbättringar.

  • Videouppspelning utan att något extra program behöver installeras.
  • Vektorgrafik.
  • Bakgrundsprocesser som gör webbplatser/webbapplikationer mer lika ett vanligt installerat program.
  • Möjlighet att arbeta offline med webbapplikationer.

Kolla Content Formula för mer detaljer kring detta. Men låt mig citera deras slutsats som är kort och konkret (och som gäller först när människors vanligaste webbläsare klarar HTML5, vilket de inte gör idag).

  • If you want to reach the widest audience possible, including phones, then use HTML-5.
  • If your audience is tech-savvy and you don’t mind losing a few iPhone users, use Flash.

Förbjud dessa ord på din webbplats

Finns det ord och formuleringar som är så dåliga att du borde förbjuda dem på din sajt? Ja, jag kommer åtminstone aldrig hälsa en besökare ”välkommen” eller be henne ”se vår film”.

Förbjuda är ett starkt ord och jag har inte vaknat en morgon och börjat förespråka censur. Men ändå. IMedia UK funderar kring vilka formuleringar som är så kantiga, klumpiga, amatörmässiga, löjliga att du helt enkelt borde strunta i dem.

Alla deras exempel är inte lika bra men följande kan jag skriva under på:

  • Välkommen — tanken är kanske god men det är bättre att besökaren känner sig välkommen än att du säger att hon är det.
  • Klicka härdetta skrev jag om nyligen
  • Bibliotek/Resurser, och jag vill lägga till Verktyg — mer innehållslösa ord får man leta efter.
  • Lösningar — säger ingenting, om du inte råkar vara i en kemisk bransch.

Kan vi komma på fler?

  • Se vår film — jag vill inte se din film, livet är för kort. Däremot kanske en film kan hjälpa mig att göra det jag vill. Skriv då vilken nytta jag har av filmen.
  • VD-brev — en utvecklad form av hybris. Skulle besökarna snällt läsa för att högste chefen behagar tala? Nej, du behöver hitta andra sätt att få fram det förhoppningsvis viktiga som VD vill förmedla.
  • Förändring — en bubblare i valtider. Har du inget bättre att säga än att saker borde vara annorlunda, var tyst. Men prata gärna om vad det annorlunda, ändrade innebär för mig.