Intranätutveckling: Djupintervjuer nödvändiga men inte tillräckliga

Column Two beskriver träffande hur stora skillnader det nästan alltid är inom stora, globala organisationer. Skillnader som måste påverka men inte får tillåtas hindra ett gemensamt intranät — och därför är vägen till rätt intranät helt avgörande.

De stora skillnaderna mellan människors behov och drivkrafter är inte unika för multinationella företag eller organisationer, även om de där är närmast standard. Också mindre organisationer med några tusen anställda kan ha olika historia, olika arbetssätt, olika uppgifter, olika kultur och därmed olika behov av ett intranät.

Den som ska utveckla ett intranät i en differentierad organisation kan helt enkelt inte nöja sig med huvudkontorets bild av vad som behövs. Även på huvudkontor är människor bara människor, med den mänskliga egenskapen att överföra sina behov till en bild av alla andras behov.

Artikelförfattaren sammanfattar väl en del av lösningen: Du kan inte leverera bra lösningar till människor du inte träffat.

Problemet i det påståendet, och i delar av vår bransch generellt, skulle jag dock kunna sammanfatta med: Du kan heller inte leverera bra lösningar bara genom att lita till dem du träffat.

Var inte enfaldig

Förutsatt att du inte har världshistoriens största budget (grattis i så fall) så kommer du att träffa eller prata i någon djupare mening med 40, 50, 60 anställda. I en organisation med tusentals — och kanske tiotusentals — anställda räcker det inte långt. De är ju också människor. De är lika dåliga på att representera ”medarbetarna” som kommunikationsdirektören är.

Slutsatsen är enkel. Du måste jobba med båda de grundläggande metoderna.

  • Ett kvalitativt arbetssätt (intervjuer, observation, workshops…) ger dig å ena sidan uppslag och idéer till behov och å andra sidan en djupare förståelse för drivkrafter, sammanhang och hinder.
  • Ett kvantitativt arbetssätt (dataanalys, enkäter…) ger dig beslutsunderlag, tydlig prioritering och den säkerhet som krävs i stora projekt — och den tydlighet i lösningen som krävs i självbetjäningsmiljöer som ett intranät är.

Ett endimensionellt förhållningssätt är sällan framgångsrikt.

Innehåll måste tillföra värde — också på myndighetssajter

På e-handelssajter är det inga konstigheter. Vartenda flöde, varenda sida måste tjäna pengar. Samma sak med B2B-sajter, varje steg ska driva läsaren närmare en aktivitet som i sin tur kan leda till en order. Men en myndighets webbplats är ju bara… information? Eller? Glöm det.

Min vän och kollega Gerry McGovern skriver i All content must prove value bland annat om fiaskot med amerikanska healthcare.gov och konstaterar:

Government websites are no longer content/data storage repositories and propaganda tools. They must instead be functional and useful. They must serve the public, not the politicians or bureaucrats.

Många myndigheter har förstås insett detta. I Storbritannien imponerar gov.uk och i Sverige är valda delar av Skatteverkets, Försäkringskassans, Polisens och andra myndigheters webbplatser riktigt bra.

Samma sak kan sägas om vissa kommuner även om standarden är så ojämn att det i sig börjar bli ett argument mot det kommunala självstyret. Och de flesta landsting/regioner jag haft anledning att kika närmare på har långt kvar till en god servicenivå.

Men framförallt på statlig nivå är det ingen nattsvart bild i Sverige. Ändå finns det ett grundläggande problem och det är oförmågan att se endast innehåll som en värdefull tjänst. De valda delar som är bra är ofta e-tjänster. Det är betydligt mer varierande kvalitet på det som ”bara” är information.

Kolla till exempel på Polisen som har en anständig tjänst för att anmäla brott. Men försök räkna ut ifall just du behöver berätta för polisen om konserten som du arrangerar i en hyrd lokal.

Service är inte lika med att besökaren gör något på sajten. Service är lika med att besökaren behöver stöd för att göra något — på sajten eller med hjälp av sajten. Detta återstår fortfarande för många att lära sig.

Ge dina besökare höjden av lyx: Enkelhet

Vi kommunicerar i en värld där det enkla är det luxuösa — tvärtemot vad många tror.

Alan Siegel heter författaren som vänder på begreppet lyx, som ju alltid förknippats med ”överflöd”. Men inte ens de resursstarka målgrupperna vill ställas inför ett överflöd av val och specifikationer, menar han, och beskriver hur tydlighet är en nisch allt för få riktar in sig på.

För oss som inte säljer yachter eller handsydda skor blir diskussionen än mer intressant när Siegel konstaterar att en stor majoritet letar efter sätt att förenkla sitt liv. De — vi — törstar efter enkelhet. Att vi allt för sällan erbjuds det beror på att vi låtit företagen hållas:

One reason is that consumers historically have not been vocal about demanding simplicity, which has caused companies to be complacent about it. Companies haven’t invested the time and effort in thinking about simplification, or in reform­ing entrenched practices that foster complexity. They have underserved their customers in this area, because it seemed they could get away with it.

Detta förändras nu, är Siegels poäng. På alla fronter. Och den front som intresserar mig mest är förstås onlinekommunikationen, där jag är övertygad om att slutsatsen är korrekt.

Så det är dags att fråga sig saker som:

  • Vad kostar det när bilköparen struntar i ditt märke för att det inte går att konfigurera/få offert med en iPad?
  • Vad kostar alla de samtal som blir resultatet av en krånglig anmälan till barnomsorgskö i kommunen?
  • Vad kostar det i kvalitet när ledningssystemet på intranätet tar flera minuter att bara ta sig in i?

…och framförallt, vad kostar eller betyder det om dina användare i allt mindre utsträckning biter ihop och tar sig igenom det?

Leverera lyx. Leverera enkelhet.

Glöm 3-klicks-regeln

Du har hört det: ”Inget ska vara längre bort än tre klick”. Du kanske till och med har sagt det (det har jag). Men alla har vi gjort ungdomliga misstag. Det är dags att en gång för alla döda denna regel.

Jag har ju förmånen att på kurser träffa många människor som jobbar med webb och intranät. Det upphör aldrig att förvåna mig hur seg denna regel är. Den har inget stöd i människors egen erfarenhet, eller i tester, och ändå hänger den kvar som ett spöke.

Förmodligen är det enkelheten i den som tilltalar. Sanningen är ju att den enda regel som finns är att vi måste skapa tydliga klickalternativ. Det är hur snabbt och intuitivt vi kan klicka som avgör framgång, inte hur många gånger vi klickar.

Sam Marshall är vår ghostbuster och jag citerar ur hans The 3-click myth for intranets debunked (diskussionen gäller dock också externwebb).

There is no drop off point at 3 clicks. We’ve known this since 2003 when Joshua Porter did a meta-analysis of around 8000 clicks. Across a whole range of tasks, he found that a few percent abandon with each click, but this carries on for up to 15 clicks.

What really matters is ‘information scent’, the notion that with each click I feel like I’m getting closer to what I need.

Bygg din sajt med data

Det finns många sätt att bestämma sig för hur en sajt eller ett intranät ska byggas. Få sätt är sämre än konsensus och remissrundor. Bygg med data som beslutsunderlag.

”Fakta, inte åsikter” är som du kanske vet min inställning inför utvecklingsprojekt. Allt fler förefaller hålla med och inte minst i Storbritannien har utvecklingen kommit långt. Därför länkar jag kort och enkelt till en artikel väl värd att läsa — en artikel som till och med hävdar att visuell design bör styras av data.

Designing with data

Before you launch into your next redesign carefully consider how you are going to manage the process. I suggest that things will go much smoother if you take a page out of the GOV.UK book and make it clear that design decisions are going to be made with data rather than by group consensus.

Du behöver ingen onlinestrategi

Att ha en specifik onlinestrategi leder dig fel. Online är så viktigt för så många organisationer att det är dags att din övergripande strategi i stället fullt ut omfamnar online.

Min vän och kollega Gerry McGovern har publicerat rapporten How online is changing the game and the playing field for strategy development:

You don’t need an online strategy. Online is too important for that. You need the online world (the Web, the Internet)—call it what you like—to seep into every aspect of your strategic thinking. Online changes the game. Online changes the playing field. Strategy needs to change because of online.

Gerry pekar i rapporten på två dimensioner som också är mina absoluta käpphästar. Vi är, för det första, i servicebranschen när vi jobbar med onlineupplevelser. Och service drunknar i komplexitet.

För det andra kan ingen som arbetar med webb, intranät eller mobilt längre ta genvägar runt vårt viktigaste strategiska beslut — vad vi inte ska göra.

How do you know an organization has no strategy when it comes to online? They talk about being for everyone. The website is full of content that is never updated and never removed. They want to be in all markets and deal with all audiences. They want to answer everyone’s questions. They are unable to make choices, to prioritize. ”The essence of strategy is choosing what not to do,” Michael Porter, a pioneer in strategic thinking, has stated.

Förstör din design för besökaren?

Två vanliga designval får återigen underkänt. En bildväxlare, eller bildkarusell, i startsidans topp funkar inte. Punkt. Du ska också vara väldigt skeptisk till högerkolumnens effektivitet.

Jag har tagit upp denna diskussion tidigare i Dumpa bildväxlaren på startsidan och Var försiktig med högerkolumnen. Nu bekräftar Jakob Nielsen dessa rubrikers slutsatser.

We can easily dismiss the small promotion on the right. We don’t even need a test to know that most users will ignore this design element…

Accordions and carousels should show a new panel only when users ask for it . Otherwise, it should stand still and let users read the information in peace, without having the rug yanked from under them.

Inkludera innehåll från början i projektet – på riktigt

Alla säger det. Sajten ska utgå från innehållet. Hur sajten ser ut, känns, fungerar… allt hänger på innehållet. Ändå lever ”lorem ipsum” kvar (jo, faktiskt). Det är dags att hitta en utvecklingsmodell som verkligen inkluderar innehåll från början.

Mina nätverkskollegor på Sabel Online i Holland har arbetat med att förbättra utvecklingsmodellen för både webbplatser och intranät. Syftet är givet, lösningen är inte särskilt svår egentligen. Utmaningen är att göra det. Och den ställer frågor om redaktionella modeller och publiceringsorganisationer. Jag tror att detta är ytterligare ett argument för en mer — om än inte helt — centraliserad produktion av innehåll.

  • Define the content strategy at the start of the project, based upon user research and task analysis, in the strategy phase.
  • Set out content requirements early on, right after functional and technical requirements are determined, also in the Scope phase.
  • Create content outlines – in other words the message that we want to send, the rough amount of words or photos and so on, and sometimes even high-level copy – after having determined navigation design, and prior to composition design, in the Structure phase.
  • Create the actual content alongside interaction design, art direction/web design and frontend development during both the Skeleton phase as well the various sprints (Surface phase).

Mindre är bättre än mer – du måste välja bort

Alla bra sajter vill hjälpa besökarna bäst med det de behöver mest. Att göra det kan kräva alla dina internpolitiska talanger. Och ändå… det räcker inte. Det lägre prioriterade måste dessutom bort.

Principen är enkel. Du vet eller tar reda på vad dina besökare kommer till dig för. Det är alltid, för alla sajter, ett begränsat antal behov som är klart störst. Dessa behov försöker du möta genom att tilltala dem där människor tittar först (enkelt uttryckt, så långt upp till vänster som möjligt).

Enkelt, som sagt. Eller? Ja, för det första är det fortfarande många som inte insett att besökaren kommer till oss av en anledning. Därför försöker de lägga grejer de själva vill ha ut på de bästa ställena (tänk nyheter). Det kan verka logiskt men får förstås effekten att besökaren möts av något hon inte vill ha — och hon får därmed en sämre sajt, en sajt som inte minst upplevs som ”svår att hitta på”.

I bästa fall vinner du den diskussionen. Men det blir, tycker jag, allt tydligare att även där vi lyckas prioritera misslyckas vi om vi inte samtidigt prioriterar bort.

Jag genomför just nu effektivitetstester på ett intranät. De som testar ska i ett scenario beställa ett antal broschyrer som de ska ha med sig till en mässa. De första klicken är ok och nästan alla fixar dem snabbt och utan tvekan. Sen kommer de till en sida där länken in i beställningstjänsten lagts på ett prioriterat sätt. Överst på sidan, fet stil, eget stycke. Går inte att missa. Fast det är precis vad många gör.

De börjar kolla texten under länken, de klickar på en länkad fil, de scrollar upp och ner, funderar, försöker avgöra vad rätt väg är. Ingen av dem behöver något annat än beställningstjänsten. Men själva utbudet av information döljer lösningen. Exemplet är inte unikt. Motsvarande beteende ser jag hela tiden i användningstester.

Det handlar inte om att man inte ser skogen för alla träd. Det handlar om att man inte ser den där tallen man ska klättra upp i eftersom den är omringad av andra träd. Och vi måste våga ta fram röjsågen.

Rätt prioriterade behov avgörande för rätt design

Alla sajter möter toppbehov — uppgifter som besökaren, vare sig det är en kund eller en medarbetare, rankar mycket högre än sajtens innehåll i stort. Med insikten om vilka behov det är kan du skapa en sajt som ger precis rätt service. Låt toppbehoven styra designen.

Först en disclaimer: Jag skriver här delvis om den metod för behovsanalys och sajtutveckling som jag arbetar med. Artiklarna jag refererar till kommer från kollegor inom Customer Carewords. Det är smarta typer, så läs gärna!

Att ”fokusera på målgruppen” är ett av de mest utspädda uttryck vi har. Alla som jobbar med webb- och intranätutveckling har sagt det. Alla har sedan byggt sajter som antingen inte prioriterar alls eller faktiskt prioriterar den högljudda chefens behov högst.

De senaste åren har dock inneburit en förändring. Många organisationer har gjort gedigen research inför sajtrenoveringsprojekt. Allt fler är genuint och detaljerat intresserade av vad besökarna förväntar sig, av varför de alls kommer till sajten (hint: inte för att kolla på coola bildväxlaren…). Allt fler bygger behovsstyrda sajter.

Behovsdesign gör skillnad

Netlife Reasearch har gjort tusentals tester och drar en lika tydlig som enkel slutsats:

Erfaringene fra brukertestene forteller oss at prioriterte sider som fokuserer på å løse bruksoppgaver fungerer godt.

Så här långt hänger vi alla med, teoretiskt. Men vad betyder det då? Det Netlife har gjort — med framgång — drar slutsatserna till sin spets: När vi vet vilka 3-4 huvudanledningar folk har för att komma, behöver vi inte ens ”störa” dem med en traditionell meny. I artikeln finns några exempel på hur menyn tagits bort eller dolts. Hos Kreftforeningen finns den med, men lägre prioriterad än huvuduppgiften.

Poängen är tydlig. Det handlar inte om att en meny alltid är fel. Men det är alltid rätt att skapa en sajt som stödjer toppbehoven med så få störningsmoment som möjligt. Hur det kan se ut för en mycket komplex organisation tycker jag att Liverpool City Council erbjuder ett lysande exempel på.

Toppbehoven styr även mobilt

Många frågor är fortfarande olösta när vi flyttar fokus till mobilt. Kan vi ens definiera mobilt? Är lite kvällssurfande framför TVn med din iPhone ”mobilt”? Du är ju knappast på språng. Därmed kan vi inte heller, åtminstone inte enkelt, säga hur vi bäst ska bygga en mobil sajt. Räcker det med responsiv design eller ska vi ha ett mobilspecifikt urval? Eller kanske det mest specifika av allt, appar för väl avgränsade behov?

Christiaan Lustig från Sabel i Holland tog nyligen sig an dessa frågeställningar i The case for responsive web content: it’s all about the users. Det är en litteraturgenomgång nästan värdig en akademisk uppsats men välskriven och intressant. Funderar du på mobilfrågan rekommenderar jag läsning. Jag nöjer mig dock med slutcitatet. Du känner igen budskapet. Den djupa behovsinsikten styr och gör skillnad.

I suggest our default assumption should be that content should be accessible and well formatted on all platforms. […] Some use cases may be more popular for mobile than for desktop […] and the priority and presentation of content should reflect that. For your university or bank, yes, optimise the experience for the use cases you mention. Prioritise those tasks.