Ingen blir så trött på din sajt som du

Du tycker att din sajt inte ”lever”. Den ser likadan ut flera veckor i rad. Du inser att den måste bli mer ”dynamisk”. Eller? Om du känner igen dig är du inte unik. Men ta ett djupt andetag. Sannolikheten är stor att dina besökare faktiskt inte bryr sig.

Jag är igång med höstens utbildningar och har flera gånger under veckan — som så många gånger förr — mött den oro som en webbredaktör lätt kan känna inför en sajt som sällan uppdateras.

Visst kan det vara ett problem. En intresseorganisation bör ju ha ett visst flöde på sin opinionsbildning. En sajt med ambitionen att vara en knutpunkt för sin bransch behöver vara väldigt aktuell i sin omvärldsbevakning. Men för en stor majoritet företag och myndigheter är detta inget problem.

Anledningen är enkel. Dina besökare har annat för sig än att följa uppdateringar från dig. De vänder sig till dig den gång, eller de få gånger i sitt liv, då de behöver ett nytt kolfilter till köksfläkten, vill få en servicetid till bilen, vill sätta barnet i barnomsorgskö, ska hitta en vandringsled i Dalarna… Det är den här typen av behov som de flesta sajter möter.

Våga alltså luta dig tillbaka. Inse att du och dina kollegor blir trötta på sajten långt, långt före besökarna.

Mina norska kollegor sammanfattar det bra i ett upprop mot nyhetshetsen på framförallt myndighetssajter:

De kverner ut uinteressante artikler med kort levetid og lav relevans istedenfor å bruke tid på å forsterke og vedlikeholde varig innhold av verdi.

Precis så är det. En webbredaktörs tid är inte obegränsad. De timmar som läggs på nyheter och aktualiteter skulle ofta skapa mer värde om de ägnades åt det som besökarna faktiskt kommer till sajten för.

Ett sökresultat som skrämmer

Med webben har vi som traditionella avsändare förlorat kontrollen över budskapet. Det vet vi, och det är vi många som säger så där abstrakt och generaliserande. Men en sökning jag nyligen gjorde gav mig ett ovanligt konkret exempel.

Tänk dig att du du eller någon du känner blir kallad som vittne till en rättegång. Det är något de flesta av oss inte har varit med om tidigare. I det läget är det fullt rimligt att du undrar över hur det går till och vill ta reda på mer.

Du kanske gör denna sökning: ”vittne malmö tingsrätt”. Och ifall du var det minsta orolig har du inte blivit lugnare.

Sökresultat från Google
Sökresultat från Google

Inget har gjort något fel. Sydsvenskans artiklar är relevanta och seriösa. Tingsrätten har lyckats perfekt med sin sökmotoroptimering. Google gör en, kan man hävda, rimlig prioritering.

Ingen har gjort fel. Ingen kan göra något annorlunda. Ändå är det knappast synen ovan som tingsrätten önskar att vittnen ska få.

Jag tycker inte att detta är bra eller dåligt. Det är bara så här det är. Men jag noterar att när jag visade exemplet för en helt annan myndighet så blev det oerhört tydligt för dem att diskussionen om ”förlorad kontroll” går bortom pizzerior som sågas på recensionssajter.

Nåväl, det var bara ett litet exempel från verkligheten.

VD slutar blogga: ”Högsta chefen bör inte blogga”

Stephan Ekbergh som grundat Travelstart slutar, efter flera år, att blogga. Han menar att det egna bloggandet faktiskt inte är förenligt med att vara VD — åtminstone inte om han ska kunna blogga bra.

Kommunikation är inte ”one size fits all” så låt oss undvika generaliseringar. Men det är en till synes genomtänkt och därför tänkvärd anledning till att Ekbergh nu skrivit sin sista bloggpost som VD.

”I used to think that it’s a good thing for CEO´s to blog, I don’t any longer, and reason is simple. If you want to write a compelling blog you need to be honest otherwise the communication will be as bland as most PR messages.
Honesty is great and fundamental, but business is about winning and exploring.”

Många skulle säga att han skapar en motsättning där det inte finns någon. Men detta är hans upplevelse och han bekräftar genom den vad många betraktat som det tyngsta argumentet mot företagsbloggar och särskilt ledarbloggar: Det går inte att vara så öppen som formatet måhända ”kräver”. Inte idag, inte i dagens affärskontakter. Det kostar förtroende och förtroende är pengar.

Uppmärksamhet (eller bristen på den) ett större problem

Som sagt, låt oss undvika generaliseringar. För varje nedlagd, eller dålig, ledarblogg går det att hitta ett exempel på motsatsen. Själv tror jag att frågor kring öppenhet egentligen är ett mindre problem än konkurrensen om uppmärksamhet (då menar jag i allmänhet och inte just Ekbergh).

Vi fick ett litet udda exempel på det häromdagen när en early adopter, en sådan som använder alla sociala medie-tjänster som finns, helt plötsligt upptäckte att många av hans uppdateringar inte hade publicerats. Nån liten teknisk grej hade strulat men hans insikt var allt annat än liten.

”No one noticed.

Not even me.

It makes me feel like everything I’ve posted over the past four years on Twitter, Jaiku, Friendfeed, Plurk, Pownce, and, yes, Google Buzz, has been an immense waste of time. I was shouting into a vast echo chamber where no one could hear me because they were too busy shouting themselves. All this time I’ve been pumping content into the void like some chatterbox Onan. How humiliating. How demoralizing.”

Hur sociala kan vi vara innan volymen kväver interaktionen? Det är kärnfrågan för den majoritet företag som fortfarande överväger ”vad de ska göra i sociala medier”.

Tipstack om Ekbergh till Joakim Jardenberg.

Låna från spelens värld för en bättre sajt

Tv- och datorspel har effekter som de flesta webbägare drömmer om. Stort engagemang, lojalitet och en hög återkommande användning — kanske för hög, enligt många tonårsföräldrar. Vad kan du låna från spelen för att få samma effekter på din sajt?

En hel del tycker Six Revisions. Och deras tanke är vare sig ny eller unik. Spel och spelteori har länge intresserat exempelvis interaktionsdesigners.

Om jag inte är helt fel ute brukar en ”progress bar” (det vill säga visuellt synliggörande av hur långt jag kommit) sägas ha rötter i spelvärlden. Det som LinkedIn gör för att uppmuntra nya användare att jobba aktivt med sajten ger utan tvekan spelassociationer: ”X % profile completeness”.

Six Revisions pekar däremot på ännu tydligare spelkopplingar, likt dem vi känner igen från positionsbaserade tjänster som Foursquare. Det handlar till exempel om att samla poäng, förtjäna virtuella utmärkelser eller kännetecken. Vilken är nyttan för dig och din sajt? Följande, menar de:

  • Mer trafik, mer aktiva besökare
  • Ökad lojalitet (eller ”stickiness” som de säger, men jag avskyr det begreppet och sättet att tänka)
  • Billigare än traditionella lojalitetsprogram
  • Ökad tillfredsställelse med sajten

Något för dig? Kanske värt att fundera på åtminstone.

11 steg till en bra mobilstrategi

Alla pratar om appar idag. Men ska du ha en enda app — och riskerar du något genom att glömma SMS? Det är några av frågorna som IAllenkelhet tar upp i en översikt kring mobila strategier.

Det första du måste fundera på är givetvis om du behöver en mobil strategi. Det finns sajter som klarar sig alldeles utmärkt med att vara byggda enligt standard och därmed visas på ett ok sätt i mobila webbläsare.

Men om du ser ett behov att använda din information och dina tjänster i just mobiler (eller andra små bärbara apparater, för den delen) kan det vara dags att skapa en mobil strategi.

I IAllenkelhets redogörelse finns det punkter som jag hoppas är fullständigt uppenbara. Att göra det enkelt att hitta butiksadress och öppettider är ett sådant exempel. Mer intressant är råd som dessa: Överväg att skapa mer än en app för din sajt, det kan underlätta för besökare med specifika intressen. Och börja att utveckla för mobilen. Det gör, om inget annat, utvecklarna gladare… 🙂

Klartecken för sociala medier inom kommun och landsting

Det är fritt fram för kommuner och landsting att använda sociala medier. Det har SKL kommit fram till och idag publicerade de både en juridisk genomgång av frågan och en checklista för dem som vill komma igång.

Offentlighetsprincip, diarieföring, vem får representera en kommun…? För oss som länge haft diskussioner med offentlig sektor om vilket värde sociala medier skulle kunna ha i deras verksamhet har osäkerheten märkts tydligt.

Därför är det bra att SKL nu ger ett slags klartecken — och framförallt att de är så tydliga. Det är fritt fram för sociala medier säger de.

Ståndpunkten är inte unik. Det finns ju många kommuner som twittrar, facebookar, bloggar och som länge haft innehåll på andra sociala sajter. De har uppenbarligen dragit samma slutsats. Men i avvaktan på konkreta prövningar är detta sannolikt det mest trovärdiga besked kommun- och landstingssektorn kan få kring vad som faktiskt gäller.

För den som är intresserad av de juridiska detaljerna rekommenderas SKLs juridiska PM (pdf). Annars är deras checklista det bästa sättet att förstå under vilka (ganska enkla) förutsättningar som klartecknet gäller. En liten sammanfattning:

  • Klargör att en kommun- eller landstingsanställd använder sociala medier som just anställd genom ett beslut.
  • Det ska finnas en förteckning över vilka sociala medier som används.
  • De sociala sajterna ska dokumenteras en gång i halvåret eller inför stora förändringar.
  • Brottsligt material ska tas bort. Sekretessbelagda uppgifter får inte förekomma.

Din startsida allt mindre viktig

Andelen besökare på en sajt som överhuvudtaget ser startsidan minskar. Åtminstone om man ska tro statistik från några av världens största sajter. Utvecklingen ställer nya krav på dig som webbredaktör.

One of the largest websites in the world had 25 percent of visitors come to the homepage in 2005, but in 2010 only has 10 percent.

Detta skriver min vän och kollega Gerry McGovern, som också ger fler exempel på samma trend. Tyvärr kan han av sekretesskäl inte avslöja vilka företag och organisationer det handlar om men jag har gått igenom siffrorna med honom och kan understryka att det handlar om välkända, stora och ganska typiska organisationer.

Det finns alltså inget som tyder på att detta skulle vara knutet till någon bransch- eller företagsspecifik omständighet. Tvärtom — jag har sett samma tendens på flera andra sajter.

Stämmer det hos dig också? För om det vi ser verkligen är ett faktum får det långtgående konsekvenser.

Viktiga och framförallt positiva följder

En positiv konsekvens är att webbredaktören äntligen kan fördjupa den eviga diskussionen om vem som ska ”synas på startsidan”. När det inte är självklart att det är Platsen med stort P för det som är viktigast kan vi få en mer konstruktiv diskussion om var ett visst innehåll skapar mest effekt.

En annan positiv effekt är att det ställer högre krav på den som arbetar med innehållet. Att vara den som skapar sammanhang (”kontextualiserat innehåll”) är mer givande och mer värdefullt än att bara ha en riktigt bra del av sajten att arbeta med.

När jag tänker efter ser jag nog ingen betydande nackdel om startsidans genomslag minskar. Man skulle kunna oroa sig för sämre möjligheter till marknadsföring, vilket ju ofta är koncentrerat till startsidan (senaste produkten, viktigaste nyheten, etc.). Men allt detta går att göra på andra och bättre sätt.

Vad trenden ytterst visar vem som bestämmer på webben. Det är inte vi. Det är alltid besökaren. Hon bestämmer vad hon är intresserad av och hittar vägen direkt dit. Och kan den insikten accentueras av minskad besöksandel på startsidan är detta det bästa som kan hända oss.

Socialt intranät: ”Skilj på ROI och business case”

Att räkna ekonomiska vinster på ökat engagemang eller bättre kontakter mellan anställda kan vara svårt. Nike valde att se andra värden än rena pengar när de satsade på en intern plats för volontäruppdrag, donationer och inte minst innovation.

Det som Nike skapat i den interna CSR-/hållbarhetssajten ”the We Portal” är intressant i sig. CSR i Praktiken beskriver en mycket mogen social tjänst där medarbetarna kan engagera sig i uppdrag genom att ge tid eller pengar. De kan hitta andra som vill bidra och sporrar varandra.

För Nike innebär We-sajten en möjlighet att testa kampanjidéer eller till och med få uppslag till nya produkter.

Intressant i sig, alltså. Men allra mest fastnade jag för hur en av de ansvariga  — Laura Adams — beskriver de affärsmässiga övervägandena. Hon vill skilja på ROI (Return on Investment) och business case. Pengar, säger hon, är ibland ett allt för trubbigt instrument.

Vad ett business case handlar om är att kunna visa att det vi gör är viktigt för Nike. Om vi gör något som leder till sådant som vi vet är viktigt för Nike är det förmodligen också lönsamt för Nike, även om vi inte kan sätta siffror på det eller mäta det.

För CSR i Praktiken förklarar Adams också vad det grundläggande business caset för We-portalen är.

Vi vill koppla ihop våra anställdas engagemang med deras jobb för att på så sätt göra det möjligt för dem att ta med sig engagemanget till jobbet och låta dem be who they really are…

Adams eller Nike är givetvis inte först i världen med att starta något av detta slag utan tydliga ekonomiska mål. Men de är uppfriskande öppna med det.

Samtidigt skulle ingen, hoppas jag, rekommendera en fullständig anarki där allt kan startas utan goda skäl. Så vad är då gåtans lösning? Jag tror att vi anar den i intervjun när Adams säger ”sådant som vi vet är viktigt för Nike”. Det är ingen liten sak, om den stämmer. Att fullt ut veta vad som faktiskt betyder något för det egna företaget.

Kan du säga det om ditt företag eller din myndighet? Vissa kan, andra gömmer sig bakom visionära floskler. Men när vi känner vår kultur tillräckligt väl blir det tydligt vad vi tjänar på. Med eller utan ROI.

For the record: Jag är en stark förespråkare av ROI, mätbarhet och utvärdering generellt. Men också öppen för att bra saker har hänt utan att miniräknaren haft en susning om det…

Vandring bland företag på Facebooks kyrkogård

Danmarks Radio: dödsdatum i oktober 2008, över 1 600 efterlevande. Så drastiskt (och faktiskt ganska kul) uttrycker sig Kommunikationsforum när de går en kyrkogårdsvandring på Facebook.

I takt med att ”alla” ska finnas på Facebook finns det också de som varit där och försvunnit. Eller egentligen aldrig varit där på riktigt. Novo Nordisk är ett exempel.

Novos fanside er et skræmmende eksempel på en hovedløs ”selvfølgelig skal vi da være på Facebook”-tankegang. Dødssygt, men dog sjovt, at man under ’anmeldelser’ finder denne afsindigt begejstrede eller muligvis dybt selvironiske besked: ”What a great idea to have created a profile for Novo Nordisk on Facebook. Whoever did that, you’re a genius. Thanks.”

Kommunikationsforum är danskt och följaktligen koncentrerar de sig på danska företag. Men finns det en svensk företagskyrkogård på Facebook också?

Mät för resultat, inte för din fåfänga

De vanligaste sätten att ”mäta” webb och intranät är meningslösa. De gör ingen nytta — och nytta är precis vad du måste få av din webbanalys.

Diskussionen är inte ny. Jag har länge argumenterat för att den statistik som de flesta fortfarande nöjer sig med inte är tillräcklig. Du kanske såg för ett tag sedan hur enkla mätningar gav viktiga resultat inom marknadsföring.

Så principen är inte ny. Men ordets makt är stor och när Eric Ries ställer Vanity metrics mot Actionable metrics fångar hans formulering exakt vad problemet — och lösningen — är. Det många av oss håller på med är just mätningar för fåfängans skull.

Hårt och brutalt uttryckt. Fast sant och därför viktigt.

Unfortunately, the majority of data available in off-the-shelf analytics packages are what I call Vanity Metrics. They might make you feel good, but they don’t offer clear guidance for what to do.

Consider the most basic of all reports: the total number of “hits” to your website. Let’s say you have 10,000. Now what? Do you really know what actions you took in the past that drove those visitors to you, and do you really know which actions to take next? In most cases, I don’t think it’s very helpful.

Nu hoppas jag innerligt att du inte räknar träffar (How Idiots Trace Success…) men samma sak kan sägas om unika besökare, sidvisningar och flera vanliga statistikrapporter.

Data du kan agera på. Det är grejen. Det är vad du måste skaffa dig. Metoderna är många. A/B-tester, bedömningssystem, ”tratt”-analys… Vi kan rada upp en hel arsenal med verktyg men vilken väg du väljer är inte poängen idag. Poängen är att vi alla behöver välja färdsätt.

Ska vi stolt spegla oss i fler unika besökare utan att på allvar kunna visa varför de kom eller vems förtjänst det är? Eller ska vi ta reda på, visa och lära oss av hur besökarna lyckas med det de och vi vill?