Sveriges tyngsta blogg drar ner på takten

Det tar tid att blogga. Den mest länkade svenska bloggen, 456 Berea Street, tar för mycket tid för bloggaren Roger Johansson. Han kommer därför att dra ner på de timmar han lägger på bloggen, även om han fortsätter att skriva.

Han måste göra saker som ger pengar, skriver han. Han vill ha ett hus…

Det är synd förstås. Men begripligt. Mitt i den blogghysteri som fortfarande råder tappar många bort kvalitetaspekten. En blogg som blir läst, uppskattad och inflytelserik är resultatet av ett gediget arbete. Timmar och åter timmar. Det gäller såväl företagsbloggar som den typ av yrkesmässiga men privata bloggar som Roger har.

Jag har faktiskt sett en och annan liknande slutsats under sommaren från andra bloggare. En ny trend? Kanske kvällspressen snart blir cool genom att sluta blogga?

Första svenska blawgen?

Internationellt (läs USA) har blawgs blivit en ganska stor företeelse. ”Blawg” är en ordlek med orden ”law” och ”blog” och betyder helt enkelt en blogg som skriver om juridiska frågor. Det finns en hel katalog med sådana bloggar.

Idag hittade jag av en tillfällighet den första svenska blawg jag sett: Johanna Björkman’s DNA Law. Hon har utbildats i bland annat USA och det kanske förklarar saken…

Naturligtvis kan det finnas andra bloggande advokater, åklagare, domare eller jurister i största allmänhet. Oavsett vilket är det kul att läsa Johanna. Hon kommer garanterat att få efterföljare.

Nä Expressen, ni har inte börjat blogga

UPPDATERING 4 maj:
Dagens Media intervjuar mig i ämnet och Expressen svarar (på ett sätt som understryker min poäng…)
_____________________________

NU BÖRJAR VI BLOGGA! hojtar Expressen idag. Men det finns faktiskt inget som tyder på det…

Bloggen är en del av utvecklingen kring sociala verktyg på webben. Den är inte en nätdagbok, utan i grunden ett sätt att kommunicera. Vi kan göra det genom att erbjuda kommentarfunktioner, genom s.k. ”tillbakaspårning” eller genom att i våra egna bloggar länka till och kommentera det andra skrivit.

Man behöver inte ha allt detta. Men man kan inte strunta i allt detta och ändå kalla det en blogg. Ok, ordet är fritt och Expressen får väl kalla sina texter vad de vill. Men till alla dem jag träffat och pratat bloggar med vill jag säga att det är inte Expressens variant jag menar.

Aftonbladets reporter. Slutar röka. I blogg.

Aftonbladets Fredrik Virtanen startar en blogg för att sluta röka. Uppenbarligen som ett led i tidningens Fimpa-kampanj.

Jag tycker ju av princip att det är kul att bloggformatet får spridning, men denna är skum. Vet inte om han fått ett dåligt råd av någon kring hur man skriver en blogg. Hela texten är skriven i staccato. Få ord. Hela tiden. I korta meningar. Omöjligt. Att läsa, alltså.

Dessutom kan vi inte kommentera, och även om jag inte är fundamentalist på den punkten (du gör en blogg precis som du vill) vore det nog en poäng här. Aftonbladets journalister har ju alla möjligheter i världen att skriva om sina upplevelser. Poängen med att göra det som blogg borde rimligen vara att öka dialogen med läsarna och få dem engagerade. Men det missar han. Grovt. Tyvärr. För bloggformatet kan fungera. För det han vill. Tror jag.

Sent skall (den svenske) bloggaren vakna

När Dagens Nyheter skriver om bloggar fortsätter de på den svenska traditionen att bortse från företags och organisationers användning av bloggar. Möjligen är det mer uttalat än tidigare, eftersom artikelförfattaren faktiskt försöker reda ut vilka slags bloggar som finns utan att hitta företagsbloggarna. Dålig research, kan man säga (han kunde kikat här).

Jag tror inte att detta är tillfälligheter. Det finns bland svenska bloggare en stark önskan att företagen håller sig borta. Det kommer naturligtvis inte att påverka utvecklingen – bloggen som verktyg för företag är alltför kraftfullt för det – men det är intressant som fenomen betraktat.

Jag känner tydligt igen mönstret från mitten av 90-talet när eldsjälarna (bibliotekarierna, it-teknikerna och så vidare) fick lämna över webbansvaret till informations- och marknadsavdelningar. Då skulle ”själen försvinna” också.

Vi är där igen med bloggarna, om än något senare än jämförbara länder. Det kommer att gå hos oss som det gått i dem. Och som det gick förra gången. Detta är inget problem. Fattar inte företagen bloggen som princip misslyckas de – och oavsett vilket kan den intressanta, personliga, samhällsbetraktande rösten fortsätta att göra sig hörd ändå.

Tung rapport om bloggar, PR och marknadsföring

Edelman och Intelliseek har idag publicerat en läsvärd rapport om bloggarnas påverkan på PR och marknadsföring. Jag har bara hunnit skumläsa den än så länge, men det tycks vara en bra sammanfattning för dig som vill förstå vad bloggar handlar om. Du kan ju förstås alltid kika in på min CorporateBlogging.Info också.

Följande citat kring rapporten borde väcka eftertanke hos många svenska kommunikatörer.

”There’s a right way and a wrong way to think about and approach the blogosphere, and public relations professionals who get it wrong will get burned — it’s that simple.”

I rapporten pekas också de viktigaste bloggarna, ur ett internationellt perspektiv, ut. Gläder mig särskilt åt att min vän Neville är med – congratulations, Neville!

Universitet rekryterar studenter med blogg

Umeå universitet använder en blogg för att locka studenter till lärosätet berättar ComputerSweden. VadSkaDuBli? heter bloggen och dess syfte är att ”…sprida kunskap om våra utbildningar och de framtidsutsikter de ger.”

Såvitt jag vet är detta första exemplet på ett svenskt universitet, eller en högskola, som använder en blogg för att marknadsföra sig. För att sprida kunskap finns det däremot flera andra bloggar. Själv prenumererar jag på exempelvis Swedish Research News och The HUMlab blog.

Kolla in Mediemagasinet

Mediemagasinet i SVT handlade ikväll om mediakritik och jag var intervjuad kring bloggars roll i sammanhanget. Det var säkert en rimlig nivå på inslaget med tanke på hur mycket människor i allmänhet vet om bloggar i Sverige. Programmet kommer under en månad att finnas på webbplatsen, så du kan bilda dig en egen uppfattning om du missade det.

En aspekt som jag försökte trycka på (inget av det kom med dock) var att medias stora frågeställning är en annan än att de kan bli kritiserade från många fler röster än tidigare. Tidningsstyrelserna borde sitta i långa möten och fundera på hur de kan spela en aktiv roll i diskussionen i stället. Jag tänker på hur Le Monde aktivt försöker underlätta för sina läsare att starta egna bloggar, hur The Guardian bloggar för att ge oss en inblick i deras nyhetsarbete eller t.o.m. på hur LA Times ger ut en särskild RSS-läsare för att skapa sig en position i denna distributionsform.

Frågan är alltså vad media ska göra för att undvika en långsam marginalisering. Ur ett demokratiskt perspektiv är det lika intressant – om än mer långsiktigt – som diskussionen om mediakritik. Men den var också intressant!

Margot Wallström startar blogg

Den svenska EU-kommissionären Margot Wallström har startat en blogg.

Redan i första inlägget visar hon att hon förstått åtminstone en del av vad bloggar handlar om. Det är personligt, obyråkratisk och därför oväntat. Förra året ”sucked” skriver hon till exempel…

Vi får också vet att hon tydligen är ett riktigt Fado-fan.

Med tanke på Wallströms uppgift i kommissionen är detta naturligtvis helt rätt väg att gå. Mer insnöade bloggare (som undertecknad, delvis) kan anmärka på en del detaljer – interaktivitet och möjlighet att prenumerera saknas. Men det är just detaljer. Tilltalet och innehållet är det viktiga, och där lovar starten gott.