Wiki + Google maps = sant

En kul kombination (eller ska vi säga mashup för att ha rätt buzzword-frekvens): WikiMapia. Google maps med en wiki där alla kan lägga till information om olika platser i världen. Om/när detta blir mer välfyllt, och det är ju upp till oss alla, kan det bli en fin resurs för reseplanering.

icehotel.jpg
Ishotellet i Lappland

Mer mat på nätet

Vad är det med livsmedel och internet? Häromdagen blev Arla första stora företaget att podcasta (ordlista) i Sverige och nu följer norska kooperativa köttproducenten Gilde efter, berättar Hans-Petter Fosseng.

Min teori är att podcasting är det av webbens så kallade sociala verktyg som känns minst främmande. Det är förhållandevis masskommunikativt och faller på plats i de rutiner marknadsavdelningar i B2C-företag redan arbetat upp. Och det är bra. Rösten kan bära budskap som en skriven text aldrig kan förmedla. Kan det dessutom vara en väg för att skapa förståelse för webbens nya användningsområden är mycket vunnet.

Reducera bördan av e-post

Hur tusan kommunicerade vi innan e-posten? Och hur i hela fridens namn kan vi vara produktiva trots e-post? Någonstans i skärningspunkten mellan de två frågorna finns nog sanningen om dagens e-postanvändning. Kan inte leva med den och inte utan den.

Ärligt talat är jag som fristående konsult inte särskilt drabbad. Jag drabbas inte av den CC- eller BCC-flod som sköljer över stora organisationer. Men jag har upplevt den. Som Seth Gottlieb konstaterar har e-posten säkert 80 procent av den lukrativa marknaden för innehållshantering (Content Management). Filer skickas kors och tvärs – och det i organisationer som aldrig skulle köpa ett publiceringssystem utan exempelvis rigid versionskontroll.

Seth bjuder på flera bra tips för att styra upp postflödet liksom David Tebbutt i iWR. Davids slutsats är intressant. E-posten är inte döende som en följd av de nya verktyg webben gett oss, menar han. Tvärtom. Kan wikis, bloggar och snabbmeddelanden ta över det innehåll som ändå aldrig skulle ha tagit sig in i våra inboxar kan e-posten stå inför en återfödelse.

E-post är underbart. Så länge vi fattar att det är ett meddelandesystem och inte särskilt lämpat för kunskapsdelning eller distribution av dokument.

Tack till Column Two och PR Studies för länkarna.

Nya tidens medierelationer: Påverkarrelationer

Världens tredje största IT-företag SAP bjöd nyligen in en grupp bloggare för att, med samma förutsättningar som media, bevaka en konferens som SAP arrangerade. De skriver om SAPs bransch i vanliga fall men de är alla oberoende i relation till SAP.

På den officiella presskonferensen, berättar Neil Robertson

…the announcer officially welcomed us bloggers to the conference in front of the whole press corps and the industry analysts. […] I think for all of us, it was pretty unusual to hear an introduction at a the press conference of a 70 billion market cap company that went something like this, ”Hello, my name is Niel Robertson, Newmerix Corp, and I am a blogger.”

Jeff Nolan på SAP drar några snabba slutsatser om initiativet.

The bloggers earned respect quickly with our executives coming out of the one-on-one meetings we had scheduled saying “damn, these guys really know what they are talking about”.

The bloggers collaborate rather than compete.

The respect that the bloggers earned on the first day reverberated throughout the company, with some of our most senior executives saying that bringing bloggers to sapphire was the most innovative thing we have done at this event in years.

Nolan konstaterar också att man inte ska förvänta sig att det omedelbart skrivs en massa bloggposter. Däremot krävs det möjligheter för mer spontana möten. SAPs ledningsgrupp började snabbt möblera om i almanackorna för att få en chans att träffa bloggarna.

Vad kan vi lära oss av detta? För det första att högt specialiserade bloggare har en naturlig plats bland journalister och analytiker. Till skillnad från dessa grupper jobbar bloggaren ofta själv med det de skriver om. De kan minst lika mycket och är seriösa aktörer – om inbjudan går till rätt människor, naturligtvis.

För det andra att ”medierelationer” är ett allt för snävt synsätt. Medierelationer har aldrig varit ett självändamål utan handlat om att via medier nå ut till viktiga människor. I dag finns det fler vägar. Vi bör tänka mer i termer av ”påverkarrelationer” än medierelationer, utan att därför utesluta medier.

PR betyder ju faktiskt Publika Relationer.

För det tredje noterar jag att SAP är ett hyfsat traditionellt företag. De må vara ett IT-företag men de rör sig (som leverantörer av affärssystem) på absolut högsta ledningsnivå hos sina kunder. Det är alltså inga kodknackande 22-åringar som fortfarande helst spelar spel, för att dra en fördomsfull bild till sin spets.

Kan de, kan du.

Virtuella byråer framtidens melodi?

Allan Jenkins funderar kring om virtuella PR-byråer, eller kommunikatörsnätverk, kommer att bli vanligare. Det finns trots allt ett antal exempel på hur samarbeten uppstått för kunder utan att konsulterna någonsin träffats personligen. Mitt och Neville Hobsons samarbete är ett sådant och Allan nämner fler.

Jag vet att det kan fungera och tror att det kommer att bli vanligare. Det är inte det allena saliggörande för branschen men utmanar byråstrukturen på framförallt det internationella planet. Där har ju de stora nätverken haft en unique selling point jämfört med fristående konsulter eller små byråer. Men internationella kontakter och kollegor är inte längre unikt för de stora.

Det är en ganska spännande utveckling.

Jag letar efter svensk wiki-mjukvara

En kund funderar på att starta en wiki på intranätet för en särskild arbetsgrupp. Jag har goda erfarenheter av flera olika wiki-lösningar från internationella organisationer. Men jag har helt enkelt inte lyckats hitta någon wiki på svenska (och då tänker jag givetvis på själva mjukvaran/lösningen, innehåll på svenska finns det många exempel på).

Känner du till någon svensk wiki? Eller vet du om någon engelsk wiki har fått en svensk översättning?

Mitt bästa alternativ just nu är TiddlyWiki. Det är en fascinerande wiki som fungerar helt utan installation. Allt sköts via en enda html-fil, och i koden till denna är det möjligt att leta sig fram till de översättningsbara delarna. Men den extrema enkelheten har ett pris. Det finns exempelvis inget av de ytterligare samarbetsstöd som Basecamp eller JotSpot använder, och heller ingen möjlighet att styra behörigheter annat än via behörigheten till just html-filen som sådan.

Har du något tips? Eller någon kreativ idé? Du får gärna kommentera här så att andra också ser ditt tips men om du hellre vill mejla mig går det givetvis bra.