Gräsrotschock: Expressen avslöjad

tal om webben 2.0 och användaren som kung med egna möjligheter att nå ut: Expressen vill berätta vem som läckte ”diskussionen” i omklädningsrummet, ökar dramatiken genom att lägga in utsvartad bild, läsare med Photoshop i burken gör en enkel jämförelse med de officiella bilderna från fotbollsförbundet.

Läckan avslöjad.

Jag hoppas att det inte var så att spelaren i själva verket pratade med Expressen. I så fall ligger de farligt nära att ha brutit mot principen om skydd av källor. Oavsett det har Expressen fått en lektion i medborgarjournalistik och mediegranskning från gräsrötter. Den behövde de.

Omvärldsbevaka människors associationer

Omvärldsbevakning i dag omfattar så mycket mer än pressklippen från pappers- och nättidningar. Det räcker inte ens att hålla koll på bloggar. För att förstå hur människor uppfattar ditt varumärke eller dina produkter bör du veta vad människor associerar till er.

Detta krävde ju tidigare fokusgrupper men i dag kan du följa det i realtid. Verktyget är taggar, som jag skrivit om tidigare, och nu finns det en tjänst där du enkelt kan söka på ett flertal tjänster där användare sätter etiketter/taggar på sitt material.

TagFetch kallas tjänsten. Om du tycker att ”taggar” känns främmande gör det inget. Det är bara att söka och upptäcka det innehåll som människor tycker har med ditt sökbegrepp att göra.

Via Micro Persuasion 

Webben 2.0 finns redan i Sverige

När kommer Sverige att haka på den nya trenden, webben 2.0? Det frågar Computersweden med anledning av en konferens på Sics. Det är en bra artikel som förstått vad det handlar om. Användaren är kung, som rubriken säger, inte innehåll.

Men jag köper inte att Sverige fortfarande skulle klia sig förvirrat i huvudet. Kanske de större företagen gör det men så är det ärligt talat också i USA och övriga Europa (med några lysande undantag som BBC, IBM, GM etc.).

Det finns företag som öppnar upp för personlig kommunikation och dialog. Svenska Wikipedia är levande. Svenskar delar bilder likaväl som andra. Det finns blågula 2.0-tjänster. Vi kan titta på VM på teve men också direkt inifrån svenska klacken.

Jag kan fortsätta länge och rada exempel. Slutsatsen är tydlig, tycker jag. Vi är ganska många som hakat på.

En mänsklig röst skapar intresse

Microsofts mest kände företagsbloggare slutar efter att ha fått ett jobberbjudande på annat håll. Inget dramatiskt, folk slutar hela tiden och börjar på nya jobb. Men denna flytt toppar BBC (och andra medier hakade på).

En stor del av diskussionen lutar åt att betrakta det mediala intresset som löjligt och överdrivet. Det är ju trots allt inte Bill Gates det handlar om. Samtidigt är ju inte nyheten bara att ”en bloggare slutar”. BBCs vinkel är att bloggaren som gjorde Microsoft mänskligt slutar. Däri finns en kvalitativ skillnad.

Nyheten är att en man som uppnått ett visst resultat går vidare. Vilket verktyg han använt är kanske mindre viktigt. Men det är tankeväckande att detta verktyg kan uppnå resultat av en karaktär som förtjänar BBCs intresse.

Bygga webb för flera generationer

Äldre har svårare än yngre att hitta informationen på internet skriver Internetworld. Den forskare i psykologi som kommit fram till slutsatsen säger

Tredimensionella miljöer kan vara bra för äldre, men de kan också vara svåra att använda. Äldre får behållning av bilder och när verkliga miljöer efterliknas eftersom det ger en större upplevelse för människor som kan ha svårt att lämna sina hem. Å sidan kan dessa miljöer innehålla mycket information med svårhanterad navigering och interaktion…

Det finns alltså inget enkelt sätt att bättre stödja äldre besökare. Särskilda webbplatser för äldre avskriver hon helt, och jag håller med. Specialavdelningar har aldrig varit särskilt lyckade. Men om du driver en webbplats med en stor äldre målgrupp är halva slaget vunnet bara genom att du uppmärksammar svårigheten.

Det faktum att det för äldre är ”svårare att sammanställa information från flera ställen” kan, exempelvis, ge viktiga ledtrådar för hur du konstruerar informationsflöde och interaktion.

Webb vs. papper: Omvända världen

Ur ett medialt perspektiv är det, som Martin Jönsson skriver, intressant att Guardian har beslutat att alltid låta webben gå före den traditionella papperstidningen.

Som motivering anger tidningen att de inte ser någon anledning att låta konkurrerande medier hinna före dem – och att det på nätet finns en möjlighet för reportrarna att skriva längre och presentera ett fylligare material. Tvärt emot den traditionella synen på webben som ett snabbt medium och papperet som det fördjupande.

I detta finns en slutsats som sträcker sig bortom mediesajter. Samma tankegång har jag stött på hos många andra typer av organisationer. Företagsbroschyren har blivit en kort sammanfattning som hänvisar till webben för fördjupning, för att förenkla resonemanget.

Jag tror att det är rätt metod – men vi ska inte inbilla oss att den är okomplicerad. Det ställer högre krav på webbansvariga ur minst två aspekter:

  1. Informationspresentation: Mer omfattande texter och fler texter förändrar inte det faktum att skärmen är svårare att läsa från än tryckt information. Det blir alltså hela tiden viktigare hur vi redigerar och presenterar vårt innehåll.
  2. Informationsarkitektur: Ju mer vi öser ut på nätet, desto svårare blir det för våra läsare att hitta just det som de vill veta/göra.

Särskilt den sista punkten bör leda till återkommande diskussioner och tester. Naturligtvis kommer en framtida algoritmisk informationsarktektur att vara viktig, men vi har våra läsare i dag. Läsare som vi vet är bäst betjänta av att göra så få val som möjligt och mötas av väl fokuserade webbplatser. Det är inget moment 22. Men det är en utmaning det vore dumt att bortse från.

Omvandla ditt intranät – 2.0 innanför brandväggen

Det är mycket 2.0-fokus kring den publika webben, men naturligtvis är alla de möjligheter som har dykt upp för extern kommunikation också viktiga internt. I en rapport för Melcrum presenterar Ottergroup hur strategier/tekniker som RSS, bloggar och wikis redan används innanför brandväggarna.

Delvis är det en ganska grundläggande genomgång, men det finns några intressanta tankar och fallstudier. Författarna menar exempelvis att RSS i stigande grad håller på att etablera sig som ”språket” för intranätet 2.0. De ser framför sig hur gränssnitttet mot ett intranät snarare går att jämföra med en RSS-läsare än en designad startsida.

Personligen tror jag att det är att dra användningen för långt. Man ska komma ihåg att en stor andel av uppgifterna som utförs på ett intranät är repetitiva till sin karaktär. Vi vill hitta samma dokument och tjänster om och om igen, medan RSS stora fördel är att upplysa om nytt och förändrat innehåll. Men visst, säkert kommer användningen att explodera jämfört med i dag.

Interna bloggar ryggrad för hur arbetet drivs

Den fallstudie som väckte tankar hos mig kommer från en internationell konsultfirma med tusentals medarbetare. De kopplar samman fem olika typer av interna bloggar och dessa förefaller bilda en avgörande förutsättning för hur arbetet bedrivs.

  • Profilblogg: Samtliga medarbetare har en egen blogg som är en social plattform där den enskildes erfarenheter, kunskaper, kontakter och projekt samlas.
  • Kundblogg: Kring varje kund startas en blogg där uppdateringar om kundens förutsättningar och projekt är tillgängliga.
  • Tjänsteblogg: Varje tjänst som firman erbjuder har en egen blogg som diskuterar den specifika tjänsten och korslänkas med de projekt som inkluderar tjänsten.
  • Temablogg: Den minst strukturerade bloggtypen och den som mest påminner om en vanlig blogg, där högt och lågt flödar fritt.
  • Projektblogg: För varje projekt startas en projektblogg som länkas samman med kundbloggen för det aktuella projektet och profilbloggarna för projektdeltagarna.

En viktig del av informationsstrategin är just sammankopplingen mellan bloggarna. Uppdateras en slår det igenom på andra. Men frågan är givetvis hur de har tid att skriva så här mycket? Det är ju den ”eviga” frågan i sammanhanget.

För det första är bloggsystemet ingen kul grej i detta företag. Det är en betydande del av hur arbetet utförs, vilket innebär att det inte är en extrauppgift som ska lösas.

För det andra finns det internt ett system som rankar de olika bloggarna efter deras länkauktoritet. Ungefär som Google alltså. De medarbetare som blir mest länkade internt stiger på topplistorna, blir mer synliga och har större chans att hamna i de heta projekten.

Precis som för andra sociala system kan man alltså säga att allt bygger på egenintresset. Den enskilde har ett uppenbart incitament att bidra. Ur dessa bidrag uppstår det kollektivt värdefulla.

Vill du veta mer om redaktörskap på webben?

Om du kommer hit för första gången via EpiServers nyhetsbrev kan jag rekommendera dig att ladda ner Webbredaktörens ABC. Det är ett litet men förhoppningsvis värdefullt häfte om att skriva för webben, redigering, sökmotorer och mycket mer.

Sen kan du hitta intressanta grejer i ämnesarkivet – titta framförallt igenom kategorin Webbredaktör. När du ändå är här kanske du också ska kika runt hörnet och upptäcka webben 2.0?

Redaktörskap mer än att skriva för webben

Jag har skrivit en artikel i juninumret av EpiServers nyhetsbrev som heter ”Redaktörskap mer än att skriva för webben”. Ingressen är denna:

Det är snart tio år sedan webbansvariga började inse att text på webben krävde deras engagemang. Insikten är i dag mer aktuell än någonsin. Med webb och intranät som prioriterade kanaler följer, just det, ännu mer text. Den kunskap vi skaffat under detta decennium är viktig och relevant. Samtidigt står det klart att bra webbplatser kräver mer av publicisterna än bara förmågan att skriva kort och enkelt.

Läs resten hos EpiServer. Där kan du också läsa lite mer om hur man skriver för sökmotorer i en artikel av Urban Lindstedt.

Sociala nätverk påverkar affärer

Många ser nog fortfarande sociala webbaserade nätverk som Lunarstorm och MySpace mest som en kul grej. Något ungdomar håller på med och kommer att växa ifrån.

Fast Company menar att det är dags att tänka om.

Sociala nätverk på webben kommer att utvecklas. Just Lunar kanske aldrig blir mer än en annonsplats ur ett kommersiellt perspektiv, vem vet, men nätverkstanken är så etablerad att den redan påverkar företag och organisationer.

Personal connections–forged through words, pictures, video, and audio posted just for the hell of it–are the life of the new Web, bringing together the estimated 60 million bloggers, those 72 million MySpace users, and millions more on single-use social networks where people share one category of stuff, like Flickr (photos), Del.icio.us (links), Digg (news stories), Wikipedia (encyclopedia articles), and YouTube (video).

How that community can feed–or destroy–an existing business is fast becoming the most important analytical challenge in the marketplace.

Även om ovanstående exempel är amerikanska påverkar detta redan svenska företag. Sony Ericsson tittar säkert noga på hur deras telefoner framställs på YouTube. Om inte omvärldsbevakningen i större organisationer omfattar sociala nätverk börjar det gränsa till tjänstefel på informationsavdelningen.

Men det är bara den ena sidan av myntet och handlar framförallt om att hantera risker, eller möjligen få idéer till produktutveckling och marknadsföring. Att gå vidare skulle kunna innebära att jobba mer specifikt med att engagera kunder att skapa innehåll, exempelvis.

”This community concept is just going to grow and expand.” That expansion will be driven not just by the technology but also by the various causes of the people who use it. The new Web, after all, lets us create value just by doing what comes naturally: speaking up.