Offentlig webb 2.0

Stockholms stadsbibliotek kan bli första svenska webbplatsen att ta Steget till webben 2.0. Följ utvecklingen på projektets blogg och bildflöde.

Kul att en offentlig institution visar vägen. Men samtidigt tråkigt att inget företag ännu sett de kommersiella fördelarna med att skapa en webbplats där målgruppen i hög utsträckning är deltagare. Nåväl, det kommer. Det är jag övertygad om.

Jag skrev nyligen om hur algoritmiska informationsarkitekturer ses som lösningen på den eviga webbfrågeställningen: Hur ska man hitta? Stockholms stadsbibliotek är på väg i en mer matematisk riktning skriver Urban.

Rekommendationssystemet är värt några rader i sig. Kombinationen av böckernas klassificering, ämnesord, användarna lista över favoritböcker och lånemönster kommer att skapa Sveriges kraftfullaste rekommendationstjänst där användarna automatiskt får tips om böcker som borde intressera dem.

VMs medieadvokater hotar bloggare

Infront Sports & Media har de digitala sändningsrättigheterna till stundande fotbolls-VM. De inser att det är relativt ihåliga ”rättigheter” tycks det. Deras advokater på Baker & McKenzie i London har nämligen börjat skicka ut förebyggande hotbrev till människor de tror kan få för sig att publicera rörliga bilder på webben från matcherna. Vi ”…are actively monitoring your website…” har Boing Boing fått veta.

Det här är fel på så många sätt att det är svårt att säga vad som är värst. Men man kan börja med konstaterandet att deras omvärldsbevakning är riktigt dålig. Boing Boing och fotboll…?

Oh brother. I don’t even know what the FIFA World Cup is. I’m guessing it’s soccer, which I hate just as much as any other pro sport. Every editor at Boing Boing detests professional sports, and we would sooner stream a video of a crumpled up paper napkin in the corner of a room than show some jackasses running after a ball.

En annan aspekt gör Drew B upp med. Tror advokaterna att någon bryr sig? De må ha rätt juridiskt men juridik har i denna tidsålder med en döende upphovsrätt ganska lite med verkligheten att göra.

Bear in mind that we’re looking at people who could post videos online whenever they want, cos they dont care. They aren’t bothered by law. They watch the whole series of Lost before it’s out, through BitTorrent. They get the new Kooks album off Limewire. And they blog and YouTube and MySpace about whatever they want, so you have to think a bit before assuming old school tactics will work just as well.

Oavsett vad man anser i sakfrågan är det Drews sista mening som är viktig. Detta sätt att bevaka sina rättigheter fungerar inte. De lämnar öppet mål, så att säga. Inte bara kommer människor att sprida vad de vill, de kommer att möta större förståelse för det.

1-0 i baken innan VM ens börjat.

Diskussionsforum på intranätet bäst med syfte och sammanhang

Även om jag ofta fördjupar mig i de nya sociala verktygen är det utan tvekan diskussionsforum som är det vanligaste sociala verktyget inom organisationer.

Det är kanske också det verktyg som flest har dåliga erfarenheter av. Inte för att det missbrukas, vilket är en vanlig oro. Utan för att det inte brukas alls. Det är helt enkelt knäpptyst i forumet och när inget sagts på några månader stängs det.

Samtidigt vet vi ju att det kan fungera. Jag har sett flera lyckade exempel själv och säkert har du också passerat förbi forum där det är livliga, seriösa diskussioner. Vad är skillnaden? Varför lyckas vissa medan andra tynar bort?

James Robertson pekar på två avgörande faktorer: Syfte och sammanhang (”community”).

Att bara kasta upp ett forum för allmän feedback eller generella diskussioner är dömt att misslyckas. Ju tydligare syftet med diskussionen är desto enklare är det att få engagemang. Detta talar för att diskussionsforum ska vara av tillfällig karaktär, något du använder vid en stor förändring eller viktig händelse inom organisationen.

Men även om ämnet är klockrent måste människor våga/vilja skriva. Där kommer kulturen i organisationen in. Jag måste som medarbetare känna en trygghet i gruppen. Ofta innebär detta att i stora organisationer finner diskussionsforum sin plats för en mindre enhet. Det är faktiskt smått skrämmande att publicera sig för 20.000 personer om man inte är en van publicist.

Robertson funderar inte på relationen mellan dessa båda faktorer. Jag skriver under på att båda är viktiga men mina erfarenheter är att sammanhang är klart viktigast. För rätt grupp kan också mycket allmänna forum fungera medan det i otrygga organisationer inte innebär någon uppenbar skillnad att specificera frågeställningen. Men som sagt – ska du starta ett diskussionsforum på ditt intranät finns det all anledning att ta hänsyn till båda aspekterna.

Robertson ger i artikeln också en del tips kring moderation och diskussionsledning, så läs gärna den om du vill fundera vidare kring diskussionsforum.

Omstart klar

Så var reboot över för denna gång och som få konferenser jag varit på ger den en mix av konkreta, nya idéer och en mer allmän skön känsla. En del har jag redan skrivit om…

…andra saker kommer jag att återkomma till. Euan Semples resonemang om hur den sociala webben ytterst handlar om ansvar och ”accountability” lär du se i någon form här senare.

Då har jag ändå bara talat om det som hände inom programmet. Minst lika kul och värdefullt var det med alla människor jag sprang på för långa eller korta diskussioner. Tack för detta Martin, Björn, Henrik, Urban, Trine-Maria, Mattias, Jacob, Ton, Gunnar, Pelle, Hans-Henrik, Erik, Andreas och många till.

Om jag får ge ett tips för nästa reboot (för det blir det väl?) är det att utmana oss mer. Bjud in någon som inte ser fördelarna med deltagande kommunikation, som menar att mobilitet är stendött, som tror att webben 2.0 är en bubbla.

Visst kommer de att ha fel 🙂 men jag tror att publiken skulle uppskatta en ärligt menad invändning.

Taggar föregångare till nästa generations IA

IA, informationsarkitektur, är ett ord som många säkert uppfattar som komplicerat. Men faktum är att nästan alla som skapat en webbsida, en redaktör inom offentlig förvaltning exempelvis, har arbetat med IA. Det handlar ju i grunden om hur vi ska få människor att hitta på webbplatser och intranät: Vad ska en sida heta? Var ska den ligga?

reboot8-konferensen var en av höjdpunkterna Jesse James Garretts genomgång av taggar ur ett IA-perspektiv – och vad som kommer därefter.

Taggar har jag skrivit om förr. Principen fascinerar mig. Det finns något både tilltalande och logiskt med att informationsstrukturer skapas av dem som ska hitta information i stället för av centrala redaktörer som ändå aldrig fullt ut kan sätta sig i besökarens sits.

Garrett började med samma konstaterande ungefär. Han noterade att den teknik vi hittills använt för att skapa informationsstruktur är kortsortering. Samla ihop representanter för målgruppen och låt dem gruppera samt etikettera viktig information från din webbplats.

Att metoden är primitiv, som Garrett tyckte, är ingen överdrift. Lösningen är enkel: Ge upp.

Och taggar är ett resultat av denna inkastade handduk även om jag tycker att det är ett väl defensivt betraktelsesätt. Taggar är ett system som ger användarna möjlighet att bygga dels sin egen arkitektur, dels en gemensam arkitektur baserad på de många individuella.

Samtidigt är taggar inte alla problems lösning. Risken med insattas jargong finns kvar, taggspamming börjar dyka upp och det finns givetvis ingen garanti för att den mest populära taggen är den ”bästa”.

Amazon - algoritmist arkitektirNästa generation, menar Garrett, handlar om att gå från explicit användarbyggd arkitektur till implicit. Systemen ska förstå användarnas val och anpassa arkitekturen efter dessa. Amazon har redan kommit långt, som vi vet, men Garrett föreföll tycka att även Amazon var på ett ganska tidigt stadium i utvecklingen.

Slutsatsen: Vi går mot en framtid med algoritmisk informationsarkitektur.

Visst måste den bli mer subtil och genomskinlig än i dag och visst ställer det stora krav på exempelvis metadata om webbinnehållet. Men nog är det lovande att vi kan börja skönja konturerna av något bättre än dagens situation?

Kanske är det enklast att förstå Garretts poäng genom hans beskrivning av användbarhetstester som en ”blind mans käpp”. De visar oss eventuellt hindret innan vi snubblar men ger oss ingen bättre väg. Om inlärning byggs in i systemen blir varje besök ett test och varje besökare en försöksperson. Webbplatsen utvecklas hela tiden.

Utmaningen är uppenbar. Det finns inga statistikverktyg på marknaden som är ens i närheten av att ge oss denna kunskap. Även om vi ville skulle vi inte kunna skapa en algoritmisk informationsarkitektur nästa vecka. Därför tror jag faktiskt att taggar och kanske andra varianter på explicit användargenererad informationsarkitektur kommer att vara intressanta under några år. Även Garrett skulle nog skriva under på att de också i framtiden kan vara en av flera delmängder i ett helt nytt sätt att hjälpa människor att hitta på nätet.

Relaterat (lite grann i varje fall)
Stowe Boyd på konferensen: Sociala gester kommer att bli avgörande för hur vi hittar information. ”Gester” i hans mening kan exemplifieras med trackbacks, kommentarer, länkar, taggar etc.

Canvas alternativ till Flash

Detta har jag inte testat själv ännu, det måste jag erkänna. Jag fattar inte heller riktigt hur det fungerar. Men när Operas tekniske chef Håkon Wium Lie visade framtidens webbläsare på reboot8 lyfte han fram canvas som ett kraftfullt alternativ till Flash. Några av de tillämpningar som den kommande Opera-versionen redan klarar av med hjälp av canvas-taggen var mycket imponerande.

Värt att hålla ögonen på.

Reboot8 om enkel utveckling

Första dagen på konferensen reboot8 är över. Om detta nu är en värdemätare för var ”frontlinjen” ligger när det gäller utvecklingen av samhälle och affärer i en upp- och sammankopplad värld, vilket det delvis nog är, var det vissa intressanta tendenser i diskussionerna.

Det är till exempel intressant att notera hur många som fokuserar på enkelhet och användbarhet. Visionen om ett internet där alla kan bidra med åsikter och kunskaper har blivit nyktrare de senaste åren. Kanske för att det blivit mer mer trovärdigt?

  • Marko Ahtisaari, chef för designstrategi på Nokia, nämnde enkelhet som en bärande utmaning för mobiltelefonindustrin för att nå nästa 2 miljard människor.
  • Mark Hurst konstaterade att i ett rum fullt med människor som använder alla de senaste prylarna och tjänsterna är det lätt att glömma bort att en majoritet på nätet brottas med att hantera sin e-post. Fokusera på bit literacy, digital läskunnighet, var hans budskap.
  • JP Rangaswami, CIO på investmentbanken DrKW, tog steget till tanken på en bydator i fattiga länder. Vad händer när strömmen går? Ska datorn ha 52 olika användarprofiler? Den basala datortekniken måste bli enklare.

Självklarheter? I teorin ja, men inte i praktiken.

Jag kommer nog inte att skriva särskilt mycket från konferensen i övrigt. Ser det mer som inspiration och tankeväckare än applicerbar kunskap. Det finns dock många andra som skriver och tar bilder.

reboot8_1.jpg