När Kommunal annonserar åsikter i Riksdag och Departement är det ok. Ett annonskrav på sänkt tobaksskatt likaså. Men när Ladbrokes kritiserar det svenska spelmonopolet ska herr talman ”…initiera en fördjupad diskussion kring tidningens annonspolicy.”
Kanske SVT kan göra en ny reklamfilm, dumpa Berlusconi (det var ju ändå bara halvlyckat ur diplomatisk synvinkel) och spegla sig gentemot det ofria ordet hos tidningsutgivaren Sveriges riksdag i stället…?
Jag har just nu mycket att göra – så mycket att jag med största sannolikhet behöver hjälp från någon eller några. Du måste ha ha jobbat med kommunikation för företag och organisationer, förstås. Dessutom är det nödvändigt med en gedigen erfarenhet av att arbeta med webbinnehåll (struktur, texter, strategi). Att du är en god skribent generellt är en förutsättning.
Observera att det inte handlar om anställning. Du måste vara egen företagare. Finns du i Skåne är det extra smidigt. Kontakta mig om du tycker att det vore värt att växla några ord.
Snacka om att vi ligger långt efter i utvecklingen här i Sverige. Det holländska företaget Macaw har 110 anställda och samtliga har en intern blogg – och de allra flesta använder den.
Nu är detta visserligen ett IT-företag och därför säkert mer öppet än andra för att testa ”nya” webbgrejor. Men det är ju inte bara webbföretags anställda som behöver dela kunskap med varandra. Och framförallt inte bara företag i Nederländerna…
Edelman och Intelliseek har idag publicerat en läsvärd rapport om bloggarnas påverkan på PR och marknadsföring. Jag har bara hunnit skumläsa den än så länge, men det tycks vara en bra sammanfattning för dig som vill förstå vad bloggar handlar om. Du kan ju förstås alltid kika in på min CorporateBlogging.Info också.
Följande citat kring rapporten borde väcka eftertanke hos många svenska kommunikatörer.
”There’s a right way and a wrong way to think about and approach the blogosphere, and public relations professionals who get it wrong will get burned — it’s that simple.”
I rapporten pekas också de viktigaste bloggarna, ur ett internationellt perspektiv, ut. Gläder mig särskilt åt att min vän Neville är med – congratulations, Neville!
Kolla in denna lysande enkla sammanställning över dina och journalistens ”rättigheter”. Svårare än så här behöver man inte göra det, och jag ska nog använda en anpassad version av sammanställningen på mina medieträningar.
Jag kommer faktiskt att träffa upphovsmannen David Tebbutt på en bloggkonferens i Paris om några veckor och passar då på att be om tillstånd.
Människor som bloggar har inte pyjamas – de har uniform. Åtminstone vissa av oss. Från USA når mig nyheten att fyrstjärniga generalen James Cartwright bloggar. Det här är inte vilken kvartersmästar-typ som helst, utan mannen som leder de amerikanska kärnvapenstyrkorna.
Själva bloggen är hemlig för oss utomstående, men Cartwright pekar med hela handen i ett meddelande och kräver att hans underordnade kommunicerar med honom direkt i stället för att låta information gå uppåt i befälshierarkin: When I post a question on my blog, I expect the person with the answer to post back.
Lite intressant att en chef som har kapacitet att förstöra hela världen (ok, inte helt själv men ändå) vågar blogga – samtidigt som informationschefer i svenska företag där musarm är den största risken är rädda för att mista kontrollen över budskapen…
Umeå universitet använder en blogg för att locka studenter till lärosätet berättar ComputerSweden. VadSkaDuBli? heter bloggen och dess syfte är att ”…sprida kunskap om våra utbildningar och de framtidsutsikter de ger.”
Såvitt jag vet är detta första exemplet på ett svenskt universitet, eller en högskola, som använder en blogg för att marknadsföra sig. För att sprida kunskap finns det däremot flera andra bloggar. Själv prenumererar jag på exempelvis Swedish Research News och The HUMlab blog.
Detta är lite kul. I slutet av november var jag ordförande för konferensen ”Morgondagens webbplatser”. En av talarna var Mats Åkerlund, chef för nya medier på Sveriges Radio. Efter hans programpunkt frågade jag om SR hade planer på podcasting. Då hade han inte hört talas om podcasting alls. Nu, drygt tre månader senare, står SR i startgroparna.
Jag ser detta som ett tecken på en oerhört snabb utveckling. De nya tekniska möjligheterna går från nördiga perifieri-verksamheter till etablerade publiceringsmetoder snabbare än någonsin tidigare. Vilken perfekt tid att vara kommunikatör!
För övrigt var Kal Ström också med på konferensen. Han visste mycket väl vad podcasting var – och i förrgår publicerade han sitt första alster.
Igår höll jag ett kort föredrag på PR-dagarna under rubriken ”Bloggar som professionellt kommunikationsverktyg”. Det var intressant, en del bra frågor och bloggar dök faktiskt upp i fler föredrag än mitt. Ändå är min magkänsla mycket tydlig när jag jämför med andra länder (även sådana som vi traditionellt dömt ut som långt efter oss i internetutvecklingen, t.ex. Frankrike) – det finns en rädsla i Sverige för den öppenhet, ärlighet och genomskinlighet en bra blogg kräver. Men kanske det är bra. Det ger ett rejält försprång till dem som faktiskt vågar.
Ladda gärna ner min presentation (pdf) från konferensen. Manus har jag bara i huvudet, men de stora dragen bör framgå av bilderna.
Mediemagasinet i SVT handlade ikväll om mediakritik och jag var intervjuad kring bloggars roll i sammanhanget. Det var säkert en rimlig nivå på inslaget med tanke på hur mycket människor i allmänhet vet om bloggar i Sverige. Programmet kommer under en månad att finnas på webbplatsen, så du kan bilda dig en egen uppfattning om du missade det.
En aspekt som jag försökte trycka på (inget av det kom med dock) var att medias stora frågeställning är en annan än att de kan bli kritiserade från många fler röster än tidigare. Tidningsstyrelserna borde sitta i långa möten och fundera på hur de kan spela en aktiv roll i diskussionen i stället. Jag tänker på hur Le Monde aktivt försöker underlätta för sina läsare att starta egna bloggar, hur The Guardian bloggar för att ge oss en inblick i deras nyhetsarbete eller t.o.m. på hur LA Times ger ut en särskild RSS-läsare för att skapa sig en position i denna distributionsform.
Frågan är alltså vad media ska göra för att undvika en långsam marginalisering. Ur ett demokratiskt perspektiv är det lika intressant – om än mer långsiktigt – som diskussionen om mediakritik. Men den var också intressant!
