Dagens Media berättar att Malmö FF enligt Sport Business Nordic är det högst värderade varumärket i Allsvenskan – 280 miljoner kronor.
Naturligtvis har de fel. Alla med en blå själ vet ju att MFF är ovärderligt…
Arla i Danmark har tydligen haft problem med opinionen. Jag känner inte till bakgrunden – men deras försök till lösning är ett intressant exempel. Tyvärr, för dem, är den också ett dåligt exempel: Arla.dk/forum.
Så här skriver de:
Kære læser
Vi har ikke været gode nok til at fortælle og lytte, og det har kostet tillid hos mange af vores forbrugere.
Det er ikke godt nok og vi vil gøre det bedre!
Derfor introducerer vi nu Arla Forum, som er stedet, hvor du nemt kan komme i dialog med os om vores produkter, virksomhed og vores rolle i samfundet.
Så vad gör de då? De startar en webbplats som är en frågelåda. Visserligen finns det kritiska frågor publicerade, men det är långt från en ”dialog”. Många av frågorna besvaras till exempel av ”Arla Forum”. Vem är det…? Hur kan man missa en så grundläggande insikt som att dialog förs mellan människor? Var bemöter Arla den debatt som fick dem att starta ett så kallat forum?
Det är synd om Arla i Danmark. Antingen har de inte förstått vad en verklig dialog på webben kräver, eller så vill de inte ha en sådan. Inget av alternativen inger förtroende.
Tack till Asynkron webkommunikation för tipset.
Volvo sponsrar Autoblogs podcast vars första program kom ut i fredags. Jag tror att de därmed är det första företaget med svensk anknytning som börjat utforska denna relativt nya kanal. Fast det är klart, det är sannolikt den amerikanska verksamheten som tagit detta steg och inte vad som nu finns kvar av Volvo Personvagnar i Göteborg. Intressant ändå.
Sponsringen är ett led i kampanjen för nya XC90 V8.
Ifall du vill veta mer om podcasting ger Wikipedia en första inblick. Kika också på en tidigare post i denna blogg.
Sakta men säkert ökar antalet svenska företagsbloggar. Idélaboratoriet i Malmö startade ”The Serious Innovation Weblog” i måndags, och om du vill prenumerera(?) på den finns det en feed. Lycka till Jonas och Andréas!
Häromdagen fick jag dessutom höras talas om JTB World, från ett enmansföretag. Var Jimmy som driver den bloggen finns geografiskt vet jag inte, men annars tycker jag mig se en dominans för Skåne i det svenska företagsbloggandet. Förutom Idélaboratoriet och denna blogg finns Nils Hanssons Åkeri, Informatören och Årstiderna.
Det kan vara rena tillfälligheter. Det kan också vara så att ett visst avstånd från respektive branschers centrum – som ju oftast finns i Stockholm – gynnar kreativitet och nytänkande. Jag vill tro på det sista, så jag väljer helt enkelt det alternativet…
Med en begränsad budget för webb- och intranätprojekt är det ofta osmart att lägga pengarna på användbarhetstester. Det är bättre att utbilda de designers och utvecklare som bygger systemen – eller, för den delen, betala mer för tjänsterna och få folk som vet vad de gör från början.
Det är inte jag som säger detta, även om jag håller med, utan en av världens främsta användbarhetsexperter. John S. Rhodes åsikt är måhända oväntad med tanke på hans bakgrund och profil. Just därför har resonemanget viss tyngd.
Det vore skönt om vi kunde få detta synsätt i fler webbprojekt. Användbarhetstester är bra i vissa fall. I enstaka fall är de oumbärliga. Men i många fall är de bara en organisationspolitisk försäkring – har beställaren väl genomfört en test som gett ok på det nya intranätet har de gjort vad de ska. Då går de fria från kritik, eller kan skjuta den ifrån sig, om det visar sig att det finns brister i systemet.
Sydsvenskans grävande artikelserie om det kommunala bostadsbolaget MKB i Malmö är välgjord. Det är sällan en regionaltidning lyckas hitta nyheter med så omfattande nationellt genomslag som denna.
Samtidigt är rapporteringen ett intressant exempel på en stor brist i svensk journalistik – ja, svensk samhällsdebatt överhuvudtaget. Vi är så otroligt formalistiska i detta landet. Av någon anledning fokuseras en betydande del av den befogade upprördheten mot det faktum att MKB haft dessa uppgifter i ett register.
Tänka sig, ett olagligt register…
Det blir nästan en bisak vad som står på de där listorna. Just det eventuella brottet mot PUL var Sydsvenskans vinkel inledningsvis, vilket också gett MKB möjlighet att ducka för den väsentliga debatten. De kunde polisanmäla sig själva och därmed framstå som handlingskraftiga. De kunde bemöta Sydsvenskans uppgifter genom att säga, typ, vi har minsann inget riktigt register.
Låt juristerna hålla på med det där. Har de brutit mot PUL får väl någon betala böter, eller kanske sitta inne en månad eller två. Det är ganska ointressant.
Intressant, däremot, är den kultur där människor kan få en etikett så lättvindigt. Där det inte blir internt uppror mot kollegorna som är så uppenbart fördomsfulla. Där det räcker att skriva ”z” för att alla ska fatta att det handlar om romer – och att man därmed ska passa sig.
Detta är den viktiga debatten. Visst finns den med i medias rapportering. Men den nedvärderas – relativiseras – genom att föras på Datainspektionens hemmaplan.
Den nystartade 24timmarsbloggen vill se ”…mera öppenhet och genomskinlighet. Vi tror på en fristående mötesplats för nyheter, kommentarer och kritisk debatt om 24-timmarsmyndigheten.”
Detta är ett utmärkt initativ. Visionen om ett ständigt öppet myndighetssverige är det väl få som kan ha några invändningar mot. Personligen har jag dock vid flera tillfällen reagerat över den nästan religiösa attityden bland förespråkarna. Kritisk debatt är efterlängtad – och jag vet att det suckas rätt friskt ute bland många av de offentliga institutioner som ska genomföra visionen.
Det återstår däremot att se om bloggskribenterna verkligen klarar av att leda en kritisk debatt. De är själva engagerade i 24-timmarsmyndigheten på ”olika håll och på olika sätt”. Vid en mer allmän betraktelse bådar det inte gott – men låt oss ge dem en chans.
Två olika kommentarer de senaste dagarna lär oss väldigt mycket om effektiv kriskommunikation. Fritidsresors Lottie Knutsson berättar i Svenska Dagbladet hur de redan från början utgick från det värsta när det blev känt att något hänt i Sydostasien.
Checklistan fanns i väskan, det var bara att börja ringa. Hon tonar ner sin egen roll och det är inte bara klädsamt utan sannolikt korrekt. För är det något vi sett i krissituation efter krissituation så är det rutinernas makt. Metoden är viktigare än individen.
Det som är bestämt, övat, granskat och kanske också prövat i mindre svåra lägen – det håller när det verkligen krävs. Per T Ohlsson sammanfattade det bra i gårdagens ledare:
Några namn.
Några telefonnummer.
Några elementära rutiner.
Även i denna bemärkelse har Lottie Knutson något som Sveriges statsledning saknar:
En manual.
Den svenska EU-kommissionären Margot Wallström har startat en blogg.
Redan i första inlägget visar hon att hon förstått åtminstone en del av vad bloggar handlar om. Det är personligt, obyråkratisk och därför oväntat. Förra året ”sucked” skriver hon till exempel…
Vi får också vet att hon tydligen är ett riktigt Fado-fan.
Med tanke på Wallströms uppgift i kommissionen är detta naturligtvis helt rätt väg att gå. Mer insnöade bloggare (som undertecknad, delvis) kan anmärka på en del detaljer – interaktivitet och möjlighet att prenumerera saknas. Men det är just detaljer. Tilltalet och innehållet är det viktiga, och där lovar starten gott.
Svenska språknämnden publicerade precis före årsskiftet sin nyordslista för 2004. Och det är ju tur att någon frontar den svenska språkutvecklingen. Annars skulle kanske kraften i det skrivna ordet drabbas av nånannanism. Fast det är klart, shobresvenska är en ganska kul utveckling. Bara inte vi som har för lite hår för en backslick blir örådiserade av kommande generationer servicebarn.