Som du säkert redan sett både här och där, har Sveriges Radio börjat med podcasting. Eller ”podradio” som de kallar det, lite halvmärkligt.
För sig som vill veta mer om podcasting – och särskilt hur företag och organisationer kan använda det – har Neville Hobson en lysande sammanfattning.
Författare: Fredrik Wackå
Kurs: Kvalificerad redaktör för webb och intranät
I IBC Euroforums regi håller jag i slutet av maj kursen Kvalificerad redaktör för webb och intranät. Det ska bli riktigt kul, och jag håller som bäst på att förbereda innehållet i detalj. Kursen är nästan fulltecknad men det kommer en chans till under hösten (förmodligen oktober, inte november som det står på kurssidan).
Sociala nätverk – hype eller revolution?
Sociala nätverkstjänster hör till ett av de växande – i varje mest omtalade – inslagen på den ”nya” webben, där innehåll och funktioner blir allt mer humaniserade/individualiserade. LinkedIn är den mest kända men det finns fler, som exempelvis OpenBC. Svenska tonårsföräldrar känner säkert också till principen genom Lunarstorm som bygger på samma grundläggande tankar, om än något mindre strukturerat.
Hur kraftfulla är då de webbaserade sociala nätverken? Ja, enligt denna artikel på Kommunikationsforum är svaret inte enkelt. Det finns en potential i nätverkan men också mycket överskattning.
BloggForum i Stockholm
Lördagen den 28 maj är det dags för BloggForum i Stockholm. Jag kommer att vara med i debattpanelen ”Bloggar för företag och marknadsföring”, och ser fram emot både det och evenemanget i sin helhet.
Nä Expressen, ni har inte börjat blogga
UPPDATERING 4 maj:
Dagens Media intervjuar mig i ämnet och Expressen svarar (på ett sätt som understryker min poäng…)
_____________________________
NU BÖRJAR VI BLOGGA! hojtar Expressen idag. Men det finns faktiskt inget som tyder på det…
Bloggen är en del av utvecklingen kring sociala verktyg på webben. Den är inte en nätdagbok, utan i grunden ett sätt att kommunicera. Vi kan göra det genom att erbjuda kommentarfunktioner, genom s.k. ”tillbakaspårning” eller genom att i våra egna bloggar länka till och kommentera det andra skrivit.
Man behöver inte ha allt detta. Men man kan inte strunta i allt detta och ändå kalla det en blogg. Ok, ordet är fritt och Expressen får väl kalla sina texter vad de vill. Men till alla dem jag träffat och pratat bloggar med vill jag säga att det är inte Expressens variant jag menar.
Jag är imponerad av MFF (utanför planen)
MFFs agerande i kölvattnet av bråken på läktaren i Köpenhamn i torsdags imponerar på mig. Den naturliga reaktionen – den politiskt korrekta varianten – vore att fördöma de supportrar som eventuellt kastade en plastmugg med öl på läktaren, eller vad det nu var som startade det hela. Men MFF föll inte för det.
Ordföranden Bengt Madsen lyssnade på fansen och gick snabbt till deras försvar. Hans etikett ”huliganpolisen” på de danska civilpoliser som stod i malmöklacken säger allt. Nu är alla officiella instanser inblandade och till och med FCK har tvingats ut på banan.
Detta är trovärdighet. Detta är respekt. Och om/när MFF-fans verkligen gör bort sig kommer Madsen och MFF att ha en helt annan tyngd i sin reaktion på det.
Hur det slutar får vi väl se. Det brukar ju vara stört omöjligt att få rätt mot polisen i sådana här situationer, men klubben MFF har visat att en modern fotbollsförening kan vara intresserad av mer än sponsorer, tv-avtal och ekonomiskt nödvändig sportslig framgång.
Språket det centrala politiska projektet
Vi har länge vetat allt vi behöver veta om språkets makt för att övertyga människor. Inte minst i politiska sammanhang. Ändå var det ord – och endast ord – som lyfte Helle Thorning till posten som ordförande för de danska socialdemokraterna.
Någon klassisk partiledarbakgrund har hon nämligen inte.
Men hon förstod ordets makt bättre än konkurrenten i ledarstriden.
Det hävdar i varje fall Kristian Madsen, hennes kommunikationsrådgivare/talskrivare. Språket, säger han, är det centrala politiska projektet för de danska socialdemokraterna idag:
”Min inspiration er, at politisk lederskab i virkeligheden kan være at sætte nye ord på politiske problemstillinger, og dermed udvider rammerne for hvad, der er muligt. Og det syntes jeg – mere end noget andet – er det politiske projekt, som Helle skal sætte sig i spidsen for”.
BusinessWeek toppar med bloggar
Om du inte tror på mig när jag tjatar om bloggar, läs BusinessWeek som i senaste numret berättar att ”Blogs Will Change Your Business”. Förstasidesnyhet – nu börjar det likna något.
Aftonbladets reporter. Slutar röka. I blogg.
Aftonbladets Fredrik Virtanen startar en blogg för att sluta röka. Uppenbarligen som ett led i tidningens Fimpa-kampanj.
Jag tycker ju av princip att det är kul att bloggformatet får spridning, men denna är skum. Vet inte om han fått ett dåligt råd av någon kring hur man skriver en blogg. Hela texten är skriven i staccato. Få ord. Hela tiden. I korta meningar. Omöjligt. Att läsa, alltså.
Dessutom kan vi inte kommentera, och även om jag inte är fundamentalist på den punkten (du gör en blogg precis som du vill) vore det nog en poäng här. Aftonbladets journalister har ju alla möjligheter i världen att skriva om sina upplevelser. Poängen med att göra det som blogg borde rimligen vara att öka dialogen med läsarna och få dem engagerade. Men det missar han. Grovt. Tyvärr. För bloggformatet kan fungera. För det han vill. Tror jag.
Sent skall (den svenske) bloggaren vakna
När Dagens Nyheter skriver om bloggar fortsätter de på den svenska traditionen att bortse från företags och organisationers användning av bloggar. Möjligen är det mer uttalat än tidigare, eftersom artikelförfattaren faktiskt försöker reda ut vilka slags bloggar som finns utan att hitta företagsbloggarna. Dålig research, kan man säga (han kunde kikat här).
Jag tror inte att detta är tillfälligheter. Det finns bland svenska bloggare en stark önskan att företagen håller sig borta. Det kommer naturligtvis inte att påverka utvecklingen – bloggen som verktyg för företag är alltför kraftfullt för det – men det är intressant som fenomen betraktat.
Jag känner tydligt igen mönstret från mitten av 90-talet när eldsjälarna (bibliotekarierna, it-teknikerna och så vidare) fick lämna över webbansvaret till informations- och marknadsavdelningar. Då skulle ”själen försvinna” också.
Vi är där igen med bloggarna, om än något senare än jämförbara länder. Det kommer att gå hos oss som det gått i dem. Och som det gick förra gången. Detta är inget problem. Fattar inte företagen bloggen som princip misslyckas de – och oavsett vilket kan den intressanta, personliga, samhällsbetraktande rösten fortsätta att göra sig hörd ändå.