Bygg digitala arbetsplatsen behov för behov

När intranätet verkligen ska börja hjälpa människor att arbeta bättre, när det ska bli den digitala arbetsplatsen, kan du se framför dig ett strategiskt projekt av enorma mått. Men du kan också skapa ett allt bättre stöd behov för behov, uppgift för uppgift.

Ibland har jag inget att tillägga — idag nöjer jag mig med att citera och applådera Stephan Schillerwein:

So, in parallel to more strategic considerations also start on a more operational, day-to-day work level. There are so many things one can do to improve information work. Given that this kind of work constitutes an ever increasing part of the job for an ever increasing number of staff, you will gather support for your broader Digital Workplace initiative from the people that you have helped in getting their work done in a better way.

Om det är en (1) text, publicera den sammanhållen

Få saker ger webbredaktörer, särskilt den som är en ovan webbredaktör, så mycket huvudbry som textens längd. Mitt huvudbudskap är alltid det samma: Texten ska vara exakt så lång som krävs för att ge den service läsaren behöver.

Ibland borde vi bara ge läsaren en enda länk. Ibland behöver vi skriva hundratals och åter hundratals ord. Det går inte att säga ”hur lång” en bra webb- eller intranättext ska vara. En text blir bra när den får jobbet gjort, när läsaren får den nytta hon behöver. Det är inte ett enkelt svar men det är det enda svar som är rimligt att ge.

Konstaterandet innebär att webbredaktören ibland ska publicera längre texter (instruktioner, manualer, etc.). Och då uppstår själva osäkerheten. Kan man verkligen göra det? Jag har tidigare resonerat om att scrollning inte är ett problem. Ifall någon nu skulle tänka på paginering som ett alternativ kan jag inte undanhålla dig denna skoningslösa uppgörelse med paginering:

Pagination is one of the worst design and usability sins on the Web, the kind of obvious no-no that should have gone out with blinky text, dancing cat animations, and autoplaying music. It shows constant, quiet contempt for people who should be any news site’s highest priority—folks who want to read articles all the way to the end.

Mindre är bättre än mer – du måste välja bort

Alla bra sajter vill hjälpa besökarna bäst med det de behöver mest. Att göra det kan kräva alla dina internpolitiska talanger. Och ändå… det räcker inte. Det lägre prioriterade måste dessutom bort.

Principen är enkel. Du vet eller tar reda på vad dina besökare kommer till dig för. Det är alltid, för alla sajter, ett begränsat antal behov som är klart störst. Dessa behov försöker du möta genom att tilltala dem där människor tittar först (enkelt uttryckt, så långt upp till vänster som möjligt).

Enkelt, som sagt. Eller? Ja, för det första är det fortfarande många som inte insett att besökaren kommer till oss av en anledning. Därför försöker de lägga grejer de själva vill ha ut på de bästa ställena (tänk nyheter). Det kan verka logiskt men får förstås effekten att besökaren möts av något hon inte vill ha — och hon får därmed en sämre sajt, en sajt som inte minst upplevs som ”svår att hitta på”.

I bästa fall vinner du den diskussionen. Men det blir, tycker jag, allt tydligare att även där vi lyckas prioritera misslyckas vi om vi inte samtidigt prioriterar bort.

Jag genomför just nu effektivitetstester på ett intranät. De som testar ska i ett scenario beställa ett antal broschyrer som de ska ha med sig till en mässa. De första klicken är ok och nästan alla fixar dem snabbt och utan tvekan. Sen kommer de till en sida där länken in i beställningstjänsten lagts på ett prioriterat sätt. Överst på sidan, fet stil, eget stycke. Går inte att missa. Fast det är precis vad många gör.

De börjar kolla texten under länken, de klickar på en länkad fil, de scrollar upp och ner, funderar, försöker avgöra vad rätt väg är. Ingen av dem behöver något annat än beställningstjänsten. Men själva utbudet av information döljer lösningen. Exemplet är inte unikt. Motsvarande beteende ser jag hela tiden i användningstester.

Det handlar inte om att man inte ser skogen för alla träd. Det handlar om att man inte ser den där tallen man ska klättra upp i eftersom den är omringad av andra träd. Och vi måste våga ta fram röjsågen.

Rätt prioriterade behov avgörande för rätt design

Alla sajter möter toppbehov — uppgifter som besökaren, vare sig det är en kund eller en medarbetare, rankar mycket högre än sajtens innehåll i stort. Med insikten om vilka behov det är kan du skapa en sajt som ger precis rätt service. Låt toppbehoven styra designen.

Först en disclaimer: Jag skriver här delvis om den metod för behovsanalys och sajtutveckling som jag arbetar med. Artiklarna jag refererar till kommer från kollegor inom Customer Carewords. Det är smarta typer, så läs gärna!

Att ”fokusera på målgruppen” är ett av de mest utspädda uttryck vi har. Alla som jobbar med webb- och intranätutveckling har sagt det. Alla har sedan byggt sajter som antingen inte prioriterar alls eller faktiskt prioriterar den högljudda chefens behov högst.

De senaste åren har dock inneburit en förändring. Många organisationer har gjort gedigen research inför sajtrenoveringsprojekt. Allt fler är genuint och detaljerat intresserade av vad besökarna förväntar sig, av varför de alls kommer till sajten (hint: inte för att kolla på coola bildväxlaren…). Allt fler bygger behovsstyrda sajter.

Behovsdesign gör skillnad

Netlife Reasearch har gjort tusentals tester och drar en lika tydlig som enkel slutsats:

Erfaringene fra brukertestene forteller oss at prioriterte sider som fokuserer på å løse bruksoppgaver fungerer godt.

Så här långt hänger vi alla med, teoretiskt. Men vad betyder det då? Det Netlife har gjort — med framgång — drar slutsatserna till sin spets: När vi vet vilka 3-4 huvudanledningar folk har för att komma, behöver vi inte ens ”störa” dem med en traditionell meny. I artikeln finns några exempel på hur menyn tagits bort eller dolts. Hos Kreftforeningen finns den med, men lägre prioriterad än huvuduppgiften.

Poängen är tydlig. Det handlar inte om att en meny alltid är fel. Men det är alltid rätt att skapa en sajt som stödjer toppbehoven med så få störningsmoment som möjligt. Hur det kan se ut för en mycket komplex organisation tycker jag att Liverpool City Council erbjuder ett lysande exempel på.

Toppbehoven styr även mobilt

Många frågor är fortfarande olösta när vi flyttar fokus till mobilt. Kan vi ens definiera mobilt? Är lite kvällssurfande framför TVn med din iPhone ”mobilt”? Du är ju knappast på språng. Därmed kan vi inte heller, åtminstone inte enkelt, säga hur vi bäst ska bygga en mobil sajt. Räcker det med responsiv design eller ska vi ha ett mobilspecifikt urval? Eller kanske det mest specifika av allt, appar för väl avgränsade behov?

Christiaan Lustig från Sabel i Holland tog nyligen sig an dessa frågeställningar i The case for responsive web content: it’s all about the users. Det är en litteraturgenomgång nästan värdig en akademisk uppsats men välskriven och intressant. Funderar du på mobilfrågan rekommenderar jag läsning. Jag nöjer mig dock med slutcitatet. Du känner igen budskapet. Den djupa behovsinsikten styr och gör skillnad.

I suggest our default assumption should be that content should be accessible and well formatted on all platforms. […] Some use cases may be more popular for mobile than for desktop […] and the priority and presentation of content should reflect that. For your university or bank, yes, optimise the experience for the use cases you mention. Prioritise those tasks.

 

Dumpa bildväxlaren på startsidan

Äntligen får jag stöd för att säga något jag länge velat säga — den där bildväxlaren (sliding banner) på startsidan som är så cool, som ”alla” har…? Den är trams. Ta bort den direkt.

Vi borde lärt oss. Våra besökare vill ju ha kontroll, de vill inte att saker händer utan att de initierat det. Besökarna är skeptiska mot allt som liknar reklam. De vet varför de kommer till oss och allt som inte leder dem närmare detta är i vägen.

Detta kan vi. Ändå har bild- (eller snarare innehålls-)växlare spridit sig som en löpeld på våra startsidor. Kommuner har dem, statliga institutioner och företag. Det går knappt att hitta ett kommersiellt WordPress-tema utan dem.

Beantin dissekerar och avfärdar mycket noggrant trenden. Han har flera argument men jag tycker att det räcker med två. Det första är rent logiskt: en jättegrej överst på sidan trycker ned sajtens verkliga innehåll. Och det är ju dumt… Det andra argumentet är lika logiskt men dessutom visuellt. Bilden, ur en eyetracking-undersökning, säger allt. Innehållsväxlaren är webbdesignens motsvarighet till någon som skriker så högt att den inte hörs.

Heatmap
That big sliding banner? Yeah, it’s rubbish

Tunnelseendet du inte delar med din läsare

Du ser en komplett sida på din sajt med den viktigaste informationen på plats. Allt där, allt bra. Eller? Det enda du kan vara säker på är att din läsare ser mindre än du gör. Underskatta aldrig läsarens drivkraft att fokusera — till den gräns där det blir ett tunnelseende.

I Tunnel Vision and Selective Attention visar Jakob Nielsen förtjänstfullt hur en betonad och viktig del av innehållet helt kan sorteras bort av läsaren. Om du själv gjort tester (och det har du självklart!) känner du igen känslan: ”Det är inte sant, hur kan han missa…”

Varenda en av oss som skapar webb vet att tunnelseendet är på riktigt. Ändå är det så lätt att glömma bort, så lätt att förutsätta att något är enkelt nog. Vi är ibland våra värsta fiender själva. Slutsatsen från Nielsen är tänkvärd.

It’s only human: focus on a few things and ignore the rest.

Web page designers don’t have the same problem. They know which information is important — in our example, the year — and thus focus on it when analyzing the layout.

Sociala möjligheter kan öka produktiviteten med 25%

McKinsey Global Institute beräknar att social teknologi inom organisationen kan öka produktiviteten med 20-25 procent för de mest kvalificerade grupperna av ”kunskapsarbetare”. Potentialen är stor — faktiskt dubbelt så stor som potentialen med att använda samma verktyg externt.

Jämförelsen kring var potentialen är störst är egentligen begränsat relevant. Aktiviteter behöver inte ställas mot varandra. Men lite kul är det, inte minst eftersom marknadsaktiviteter alltid får mer fokus än interna förbättringar.

Det mest intressanta, dock, är storleken på den potential för produktivitetsökning som McKinsey kommer fram till. 20-25 procent är mycket.

The amount of value individual companies can capture from social technologies varies widely by industry, as do the sources of value. Companies that have a high proportion of interaction workers can realize tremendous productivity improvements through faster internal communication and smoother collaboration.

Vad krävs då?  Ja, inte heller det är några små saker.

To reap the full benefit of social technologies, organizations must transform their structures, processes, and cultures: they will need to become more open and nonhierarchical and to create a culture of trust.

Om det ovanstående citatet talar om en övergripande nivå finns det en lika viktig men mer detaljerad nivå. McKinsey konstaterar vad jag också länge sagt — inte bara om social interaktion utan om intranätet i allmänhet. Ingenting kommer att fungera om det inte ger individen en mycket tydlig nyttokänsla. Att något är bra för helheten får oss inte att agera (vilket mer än ett gammalt KM-system havererat på).

Individuals are the first and most important beneficiaries of social technologies. Unless individuals receive value for using social technologies, they won’t use these technologies, and none of the other forms of value can be created.

The social economy: Unlocking value and productivity through social technologies

Mobilt intranät får applåder

Två aktuella exempel visar hur det mobila intranätet blir allt mer vardag. Utvecklingen är lika viktig som den är förutsägbar.

Att utvecklingen är förutsägbar är givet. Med tanke på hur vi använder nätet privat kan arbetsplatserna inte stå emot ens om de skulle vilja. Ryggmärgsreaktionerna kring säkerhet — eller den påstådda bristen på den — må vara mänskliga men likafullt en slags dödsryckningar från en snart arkiverad strategi.

Att de mobila intranäten är viktiga är kanske lika givet. Men jag vill lyfta fram betydelsen för oss som jobbar med intranät (eller digitala arbetsplatser om du hellre använder det begreppet): den totala koncentrationen på intranätet som en plats med ”sidor”, ”avdelningar” och här och där en ”tjänst” har varit hämmande.

Själva www-konceptet har begränsat oss. Många har försökt, verkligen ansträngt sig, men ändå hamnat i publicistrollen. De har ansvarat för att lägga ut grejer. När vi hela tiden borde tagit ansvaret att lösa uppgifter och skapa önskade effekter. Och jag tror att vi blir bättre på att se det i en ny miljö, en miljö där ”sidor” på en enda plats ersätts av informations-, kommunikations-, aktivitets- och samarbetsbyggstenar som används på många platser och sätt.

eBay verkar har tänkt i ungefär de termerna när de gjort om intranätet och skapat en kompletterande app. Nu är eBay, tycker jag, genuint ointressant som jämförelse för de flesta företag och organisationer. Butikskedjan Woolworths rör sig däremot i en vanligare verklighet. 890 butikschefer har fått iPads för att kunna ta sig ut från kontoret betydligt mer.

  • There’s an app for managing product recalls, for viewing store policies and procedures, and for implementing ”planograms” — centrally provided designs of how products are to be arranged on shelves.
  • There is an app explaining safety systems, and Yammer, a Woolworths’ implementation of the Microsoft-owned social network used by corporations, was also installed.

Lite kul är det att bifallet från cheferna var extatiskt. Om det beror på arbetsstödet eller en gratis iPad vill jag låta vara osagt…

There was ”whooping and cheering” when the initiative was launched (and iPads handed out) at the conference. Can you imagine getting that at a new intranet rollout?

Personligen tror jag visserligen mer på BYOD/BYOT/BYOB än på fler nya, tillhandahållna apparater. Men det är ju en avvägning som beror på många saker och löftet är det samma. Mindre fokus på lösningen. Mer fokus på uppgiften och effekten. Hoppas jag.

Webbinnehåll inte alltid rätt svar

Det påstås att vi numera skapar lika mycket innehåll på två dagar som det tog mänskligheten att producera från tidens början fram till 2003. Sett ur det perspektivet är det befogat att fråga sig: Behöver vi verkligen mer innehåll på våra sajter?

Svaret på frågan är enkelt. Jag är övertygad om att i stort sett alla sajter skulle må bra av att bli mindre. Det är med sajterna som med midjemåtten här i västvärlden.

Ändå producerar vi mer och mer. Och ännu mer. Och vi producerar långt mer än vi tar bort.

I en essä skriver Christopher Butler om problemet. Texten är lång… nästan ironiskt lång givet ämnet, men jag lovar att den är läsvärd. Den har förstås många dimensioner men den nyktra insikten att mer innehåll inte alltid är rätt kan vara vägen till framgång för just din sajt.

There are, in fact, plenty of instances in which the written content model is undeniably inadequate. With a few exceptions, most consumer products are not easily marketed with much text. Typically, consumers prefer to let products “speak for themselves” both in usage and in researching their performance in reviews — which, of course, are found in abundant supply on the Web — rather than defer to what the maker has to say about their wares. In most cases, our aversion to being sold to is so strong that we struggle to believe the seller even when we believe in the value of their product!

SharePoint i ständigt fokus för intranät

Det är effekten som räknas på intranät, inte verktyget. Men ett verktyg krävs och ingen diskussion i ämnet kan undgå att beröra SharePoint. Här en rad tips och råd liksom svaret på om du borde vänta på nästa version, SharePoint 2013.

Jag är alls ingen specialist på SharePoint, SP, utan en nyfiken betraktare. Och det finns en levande diskussion att betrakta. Bara några av de senaste veckornas alster dyker djupt in i de viktiga frågorna kring SP — som enkelhet, stöd för den publicerande organisationen liksom vilka alternativen egentligen är.

Min egen nyfikenhet väcks förstås av kopplingen till intranät och intern kommunikation. SP är ju långt mer än ett CMS men det är värt att påminna sig om vilka grundkrav vi bör ställa på ett CMS. För många är svaret dock formulerat innan frågan är ställd. Nästa verktyg blir SP. Punkt.

En hög andel använder följdaktligen också SP, men det finns en rik flora av alternativ där ute. Av just denna enkät framgår inte varför de medverkande organisationerna valt som de valt. Men två erfarenhetsbaserade argument mot SP som ofta nämns är att det är lite klumpigt.

Lite för svårt att publicera i.

Lite för krångligt att göra enkelt att använda.

Som alltid är det, tycker jag mig ha förstått, kompetensen hos dem som sätter upp SP som avgör. Och det går att göra SP enkelt, menar många. Både för användarna och för den publicerande organisationen. Föga förvånande poängteras vikten av goda processer för att intranätets ”governance” ska fungera.

Man kan ju ibland undra varför SP alls är ett alternativ, när så mycket av diskussionen (bland publicister/användare) är negativ till SP.

For example, the user experience for content owners is still over-fiddly and at the moment the mobile experience is well below what will be needed over the next 2-3 years.

Men visst finns det mycket i paketet som är värdefullt i exempelvis internkommunikation. Däremot är det dags att allvarligt fundera på om just SP 2010 är rätt val. SP 2013 väntar runt hörnet.

If social and connectivity is central to your intranet strategy, then it is worth pushing to move to 2013 early.In other respects, 2013 will be a welcome upgrade for those already on SharePoint, but is unlikely to sway people investigating other routes. There are numerous other improvements, and the App Store approach shows great potential, but few things are individually compelling from a non-technical perspective.