Den nya mediaeliten

En sådan här lista skulle jag vilja se för Sverige. Wall Street Journal har sammanställt de hetaste amatörskribenterna, -regissörerna och -producenterna. Människor som ”…are being catapulted into positions of enormous influence”. (Kolla listan här om WSJ kräver inloggning).

A video by a 30-year-old comedian from Cleveland has now been watched by almost 30 million people, roughly the audience for an average ”American Idol” episode. The most popular contributor to the photo site Flickr.com just got a contract to shoot a Toyota ad campaign.

Apropå diskussionen om hur långt den nya, sociala webben kommit i Sverige kan man nog säga att vi har en bit kvar tills vi kan skaka fram liknande exempel här. Är vi mindre kreativa i Sverige? Eller mindre öppna för att upptäcka ”okända” människors kreativitet?

Nåväl, en del bloggare finns det ju. Lassbo brukar nämnas och för den mer kulturside- alt. teknikintresserade läsaren har Stattin skapat sig en plats. Fast ”enormt inflytande” är att ta i.

Å andra sidan kanske det egentlligen är ointressant?

Jag vet att jag ovan skrev att jag skulle vilja se en svensk lista över den nya mediaeliten. Jag är ju – som vi alla – skolade i den massmediala eran. Måttet på framgång är alltid kvantitativt. 30 miljoner tittare? ”Wow. Då är det viktigt…” ungefär.

Det är det också för den enskilde publicisten, men det nya medialandskapet har andra, mer betydelsefulla dimensioner. Till exempel det faktum att röster, åsikter och förhållningssätt som aldrig kommer att skapa miljonpublik når ut.

Så gärna en svensk lista när det är möjligt. Det kittlar, trots allt. Men lika viktig är den ”elit” som med en podcast på iTunes når 50 personer vars livs hon aldrig annars skulle tagit en plats i.

10 svenska webb 2.0-exempel

Fleecelabs listar 10 tecken på att webben 2.0 kan vara på väg i Sverige. Peter lägger dock till ett ”kanske” vilket jag inte gör. Jag menar att den är här (sen kan vi alltid diskutera omfattningen).

I grunden handlar nog min och Peters delvis skilda syn på att vi tolkar ”2.0” olika. Medan han drar åt det tekniska hållet har jag en viss kantring åt det sociala beteendet som definierande faktor.

Fast detta är förstås en diskussion som bör komma helt i skymundan av det faktum att det händer busmycket kul på webben just nu. Vilka sifferetiketter vi än ger det.

Lägg gärna till fler tjänster på Fleecelabs lista!

1 % skapar på webben?

Creating Customer Evangelists menar att det tycks vara cirka 1 procent av alla besökare online som själva skapar innehåll: skriver inlägg, delar video och så vidare. ”Regeln” gäller för Wikipedia och YahooGroups, säger de, och idén har fått ganska mycket uppmärksamhet under sommaren.

Att regeln skulle vara allmängiltig håller jag inte med om. För starkt nischade communities är siffran betydligt högre liksom för mindre intranät. Men 1%-regeln är ändå en vettig påminnelse om att inte ha för höga målsättningar. Det är helt enkelt inte troligt att ett diskussionsforum eller kommentarsmöjligheter kommer att generera hur stort intresse som helst.

Det har det aldrig gjort och det är kanske inte heller poängen. Deltagande kommer i många former och det finns flera nivåer av deltagande på en webbplats som inte handlar om att skapa något själv.

Sommartips: Flipp eller flopp för MySpace?

Den som är det minsta intresserad av webbkommunikation bör vara intresserad av MySpace. Det är en av internets allra största sajter. I mars hade den nästan fem procent av alla besök på webben, fler än självaste Google.

Om du inte hört talas om den har du kanske hört talas om LunarStorm som är av samma karaktär – även om folket på LunarStorm menar att de har en mycket bättre och mer fokuserad social sajt än den faktiskt ganska träiga MySpace.

Varför skriver förresten alla nya webbplatser sina namn i CamelCase? Nåväl, det var ett sidospår. Här lite artiklar som kan vara en bra början för att förstå MySpace.

Under juli sitter jag hellre i skuggan och hypnotiseras av vågskvalp än framför skärmen. Därför blir det inga genomtänka råd eller heta nyheter – men oregelbundet bjuder jag på Sommartips06.

Sommartips: Dålig ekonomi för YouTube

Videodelningssajten YouTube är en av de mest haussade – och roligaste – webbplatserna just nu. NBC som tidigare krävt att YouTube plockar bort upphovsrättsskyddat material har insett kraften i tjänsten, byter strategi och börjar i stället använda YouTube för marknadsföring.

Samtidigt finns det de som menar att YouTube inte har särskilt goda förutsättningar att tjäna pengar.

Under juli sitter jag hellre i skuggan och hypnotiseras av vågskvalp än framför skärmen. Därför blir det inga genomtänka råd eller heta nyheter – men oregelbundet bjuder jag på Sommartips06.

IKEA hackat

Tyska medier hade ju sanslöst kul med jämförelser mellan IKEA och svenska fotbollslandslaget inför och efter åttondelen. I Tyskland väntar man nu tydligen på fällstolen Larsson efter Henkes snygga dykning i straffområdet…

IKEA hackerMen man kan ha kul med IKEA på flera sätt. IKEAhacker (via) är en webbplats uteslutande tillägnat grejer man kan göra med IKEAs produkter. Kombinationer, förbättringar och så vidare.

Jag har noterat förr att IKEA följs av en livlig skara på nätet, med både positiva och negativa röster. Jag har inga statistiska bevis för det men jag skulle inte bli förvånad om IKEA är det svenska företag som just nu upplever webben 2.0 – den sociala, deltagande webben – tydligast.

Vad synd att de inte använder detta momentum! Varför inte ge sig in i samtalet? Knyta kontakter, bjuda på insikter, kort sagt arbeta med ett program för engagerade kunder? De har en rejäl målchans och har inte ens behövt lägga sig i straffområdet.

Hämnd på nätet

Konsumentföretaget Cint konstaterar att internet är ett tveeggat svärd. Det går att dra fördel av människors okunskap och naivitet för nätbedrägerier – men de lurade eller uppretade kan också slå tillbaka.

Sajten www.419eater.com tipsar hur man jäklas tillbaka med nigeriabrevsbedragare och liknande bedrägerier.

Det finns många mer exempel i Hämnd på nätet hos Cint. Dog Poop Girl-historien har jag missat helt tidigare.

Sociala webbens många ansikten

Social computingDen sociala webben och ”social computing” generellt kommer i många former. Good Grape illustrerar

– sociala nätverk
– RSS
– öppen källkod
– bloggar
– sökmotorer
– användaromdömen
– fildelning
– köp/sälj
– podcasting
– wikis
– taggning

Jag kan tycka att listan delvis blandar äpplen och päron. Det saknas också tekniska lösningar som Jeremiah påpekar. Men översikten i sig är bra som en påminnelse om allt det som kokar där ute.

Omvandla ditt intranät – 2.0 innanför brandväggen

Det är mycket 2.0-fokus kring den publika webben, men naturligtvis är alla de möjligheter som har dykt upp för extern kommunikation också viktiga internt. I en rapport för Melcrum presenterar Ottergroup hur strategier/tekniker som RSS, bloggar och wikis redan används innanför brandväggarna.

Delvis är det en ganska grundläggande genomgång, men det finns några intressanta tankar och fallstudier. Författarna menar exempelvis att RSS i stigande grad håller på att etablera sig som ”språket” för intranätet 2.0. De ser framför sig hur gränssnitttet mot ett intranät snarare går att jämföra med en RSS-läsare än en designad startsida.

Personligen tror jag att det är att dra användningen för långt. Man ska komma ihåg att en stor andel av uppgifterna som utförs på ett intranät är repetitiva till sin karaktär. Vi vill hitta samma dokument och tjänster om och om igen, medan RSS stora fördel är att upplysa om nytt och förändrat innehåll. Men visst, säkert kommer användningen att explodera jämfört med i dag.

Interna bloggar ryggrad för hur arbetet drivs

Den fallstudie som väckte tankar hos mig kommer från en internationell konsultfirma med tusentals medarbetare. De kopplar samman fem olika typer av interna bloggar och dessa förefaller bilda en avgörande förutsättning för hur arbetet bedrivs.

  • Profilblogg: Samtliga medarbetare har en egen blogg som är en social plattform där den enskildes erfarenheter, kunskaper, kontakter och projekt samlas.
  • Kundblogg: Kring varje kund startas en blogg där uppdateringar om kundens förutsättningar och projekt är tillgängliga.
  • Tjänsteblogg: Varje tjänst som firman erbjuder har en egen blogg som diskuterar den specifika tjänsten och korslänkas med de projekt som inkluderar tjänsten.
  • Temablogg: Den minst strukturerade bloggtypen och den som mest påminner om en vanlig blogg, där högt och lågt flödar fritt.
  • Projektblogg: För varje projekt startas en projektblogg som länkas samman med kundbloggen för det aktuella projektet och profilbloggarna för projektdeltagarna.

En viktig del av informationsstrategin är just sammankopplingen mellan bloggarna. Uppdateras en slår det igenom på andra. Men frågan är givetvis hur de har tid att skriva så här mycket? Det är ju den ”eviga” frågan i sammanhanget.

För det första är bloggsystemet ingen kul grej i detta företag. Det är en betydande del av hur arbetet utförs, vilket innebär att det inte är en extrauppgift som ska lösas.

För det andra finns det internt ett system som rankar de olika bloggarna efter deras länkauktoritet. Ungefär som Google alltså. De medarbetare som blir mest länkade internt stiger på topplistorna, blir mer synliga och har större chans att hamna i de heta projekten.

Precis som för andra sociala system kan man alltså säga att allt bygger på egenintresset. Den enskilde har ett uppenbart incitament att bidra. Ur dessa bidrag uppstår det kollektivt värdefulla.