Om kris och kritik

Svenska myndigheter får just nu mycket kritik på grund av sitt agerande i samband med katastrofen i Sydostasien. Säkert förtjänar de en del, lika säkert kan man säga att i situationer som denna är det helt omöjligt att göra tillräckligt.

En tankeställare får vi från Evelyn Rodriguez. Hon träffades av vattenvågorna, men klarade sig och blev inlagd på sjukhus. Från sjukhussängen kritiserar hon de amerikanska myndigheterna – och tar Sverige som exempel på ett land som ställer upp för sina medborgare: The ambassador to Sweden personally visited all the Swedes (several were on our boat trip), skriver hon.

Dags att kika på ”podcasting”

Ok, du kanske tycker att jag tjatar om bloggar, wikis och andra relativt nya former av webbpublicering. Men det är bara att bita ihop. Jag är övertygad om att vi faktiskt just nu ser en grundläggande förändring av kommunikationsvärlden. Så därför rekommenderar jag denna grundläggande artikel om ”Podcasting”.

I korta drag handlar det om att, enkelt och smidigt, distribuera radioprogram till människors mp3-spelare. Därav begreppet, som refererar till Apples spelare iPod.

Det finns exempel på kommersiell användning redan. Eftersom allt fler mobiltelefoner får mp3-funktionalitet och snart nog möjlighet att prenumerera på uppdateringar är det bara en tidsfråga innan internkommunikation kommer att podcastas. Särskilt i organisationer där många anställda ständigt är på språng, till exempel säljare eller chaufförer.

Tragiska politiker. Eller om det var PR-byråer. Kanske journalister?

En liten debatt har uppstått kring huruvida politiker bör blogga på Politiskt.nu eller i egen regi. Det är Urban Lindstedt, till vardags på Internetworld, som i sin Sblogg kritiserar Politiskt.nu eftersom webbplatsen drivs av en PR-byrå.

Jimmy Wilhelmssons svar är läsvärt, så jag behöver inte fördjupa mig i just den debatten.

Men jag upphör inte att förvånas över den skräckbild som många har av PR-branschen. Jag har tidigare utgjutit mig i ämnet och jag noterade att JMWs blogg var inne på samma linje häromdagen.

Visst, vi talar i båda de inläggen om journalistik och PR. Det som fick igång Lindstedt var politik och PR. Men allt bottnar i samma sak: Den absurda tanken att en PR-konsult får folk att göra vad som helst.

Jag kan omedelbart erkänna att det finns inslag i den tanken som tilltalar mig 😉

Men nu är det förstås inte så. Jag hoppas att Lindstedt på redaktionen gör ett moget och för hans läsare bra val när någon söker uppmärksamhet. På samma sätt som en politiker funderar över vad han eller hon kan stå för när någon vill ha stöd i en fråga offentligt – oavsett om denna någon är en PR-konsult, en facklig avdelning eller en intresseorganisation.

Malmös medier kartlagda: Malmö Media Map

Studenter vid Malmö högskolas område K3 har, efter en förlaga i Brisbane, kartlagt mediemarknaden i Malmö. Resultatet är Malmö Media Map.

Det är ett kul initiativ – även om jag tyvärr måste säga att kartläggningen är rätt dålig. Det finns t.ex. långt fler reklambyråer än de har hittat. Nej, kanske är det då mer intressant att läsa de essäer om Malmös medie- och kulturlandskap som studenterna också skrivit. Sköter Sydnytt sitt public service-åtagande och hur jämställd är egentligen Sydsvenskan, stadens största tidning? Det är några av de frågor som studenterna har grävt djupare i.

Bolagskriser lyft för pr-branschen

Bolagskriser lyft för pr-branschen, skriver Svenska Dagbladet. Men kanske är en av kommentarerna till artikeln mest intressant: ”Kriskonsulter påminner mig om lössen som frodas i ohygien och smuts…” Om vi lämnar tonen i inlägget åt sidan, har skribenten en poäng. Det lyft artikeln handlar om är inget annat än ett misslyckande. Branschen har ju den kunskap som krävs för att förhindra kriser – i varje fall tillsammans med bland annat organisations-, management- och CSR-konsulter. Ändå uppstår kriserna.

Jag har av uppenbara skäl inget emot att det går bra för pr-branschen. Men jag tycker det är synd, och värt eftertanke, att lyftet kommer på grund av ”smuts”. Vi borde tjäna stora pengar på att våra kunder lyckas, inte för att de har misslyckats.

Nya affärsmodeller förändrar bransch efter bransch

Har du sett Wikipedia? Jag använder detta uppslagsverk på nätet ofta, och det speciella är att

  1. det inte kostar något
  2. vem som helst kan ändra i alla texter.

Du kan alltså upptäcka att ingen skrivit om din hobby eller din specialistkunskap, och helt enkelt lägga till information om detta. Eller ändra det som redan står där.

Det behöver väl inte sägas att trovärdigheten och sakligheten ibland ifrågasätts – framförallt från dem som inte använder Wikipedia. Vi övriga har upptäckt att den oftast levererar bra information som håller för en granskning. Detta konstaterar nu också AP (Associated Press).

Detta är ytterligare ett exempel på hur etablerade affärsmodeller får ny konkurrens. Se exempelvis hur musikindustrin desperat kämpar mot fildelningsnätverk, hur Skype växer snabbare än något telebolag i världen eller hur medier granskas av enskilda publicister (DN vet hur det är). Allt pekar på att bransch efter bransch får finna sig i att plötsligt, i varje fall för den som inte följer utvecklingen, ha nya aktörer på marknaden. Aktörer som inte följer ”gamla” spelregler.

Mina branschkollegor på Westander Publicitet & Påverkan har närmat sig detta förhållningssätt till PR när de driver kampanj för att öka öppenheten kring hur nyheter kommer till. Men de missar poängen. De vill se regler och självsanering, medan svaret sannolikt finns i människors engagemang. Kanske bygger någon snart en agent som sniffar av tidningars webbplatser och letar efter nyckelordsmönster för att på så sätt spåra PR-kampanjer. Det finns redan initiativ som SpinWatch vilka granskar ”public relations and propaganda”.

Tre krossade PR-myter

Post-Gazette krossar tre vanliga PR-myter, bland annat den om att dåliga nyheter ska släppas en fredag. Även om det skulle vara sant att spridningen blir mindre – vilket det inte nödvändigtvis är – är risken stor för andra negativa konsekvenser. Personalen, exempelvis, går en hel helg utan att kunna diskutera med och fråga sina chefer vad nyheten innebär, och det kan vara direkt skadligt för organisationen.

Övriga PR-sanningar som hamnar i papperskorgen är att success-stories måste vara överväldigande omfattande och att det finns PR-konsulter som kan skapa uppmärksamhet eftersom de känner rätt journalister.

Reporterns svåra val – brevet från mannen som filmade dödsskjutningen i Falluja

Alla som är intresserade av journalistik, sanning, rätt och fel, en reporters svåra ställningstaganden – alla vi bör läsa Kevin Sites öppna brev till marinkårssoldaterna i den trupp som var med vid dödsskjutningen av en skadad och till synes ofarlig man i en moské i Falluja, Irak.

Kevin Sites är den frilansjournalist som arbetade på uppdrag av NBC News och fotograferade händelsen. Hans brev ger en nyanserad bild av händelseförloppet den aktuella dagen. Men framförallt belyser det ångesten hos en reporter som respekterar de individuella soldaterna samtidigt som han inser att det är en allvarlig händelse som han måste rapportera om.

Sites är väldigt långt från (den europeiska bilden) av amerikanska reportrar som halvgalna patrioter – och lika långt från bilden av en reporter som lättvindigt publicerar utan någon tanke på konsekvenserna.

Brevet är direkt ställt till soldaterna: ”It’s time you to have the facts from me, in my own words, about what I saw — without imposing on that Marine — guilt or innocence or anything in between. I want you to read my account and make up your own minds about whether you think what I did was right or wrong. All the other armchair analysts don’t mean a damn to me.”