Fyra krav på en global sajt

En webbplats som vänder sig till hela världen har ett antal grundläggande krav att leva upp till: innehåll på det lokala språket, lätt att hitta till det lokala innehållet som ska vara lokalt på riktigt. Hela tiden ska webbplatsen uppföra sig konsekvent.

The Best Global Web Sites (and Why)

Inga konstigheter där kanske? Svårigheten i praktiken, baserat på mina erfarenheter av globala sajter, handlar om det unika lokala innehållet.

Det finns ofta en genomarbetad och väl förankrad plan för hur globalt innehåll ska lokaliseras. Översättare är kontrakterade, noggranna urval ur produktkataloger… du känner förmodligen igen dig om du arbetat med detta. Men här sker uppenbarligen en utveckling.

Locally generated content is also becoming more important, such as press releases, blogs, and user forums.

Denna dimension är långt ifrån lika genomtänkt som det lokaliserade globala innehållet. Samtidigt är påståendet i citatet logiskt. Det är en parallell till den utveckling vi ser på webben generellt. Och det finns ingen anledning att tro att globala företag skulle stå fria från den.

Om du inte redan gjort det är det alltså dags att sluta betrakta landssajterna som översatta speglingar av den globala informationen. De ska vara det och mer.

Stora kulturella skillnader i synen på webb

Det är stora kulturella skillnader mellan hur vi betraktar webben. Där vissa länder knappt har några skeptiska, misstänksamma grupper är detta en kategori som i andra länder utgör en tredjedel av alla surfare. Underskatta inte betydelsen av skillnaden för internationella webbplatser och intranät.

Human Factors resonerar kring en undersökning om olika psykografiska typer. Hur förhåller vi oss till köperbjudanden eller information? är frågan. De delar in oss i (grovt uttryckt) grupperna öppensinnade, reserverade och skeptiker.

psykografiskatyper.jpg

Typerna i sig är inte förvånande. De är en spegling av mänskligt beteende i största allmänhet. Nej, det intressanta är skillnaderna mellan olika länder. USA har exempelvis bara 6 procent skeptiker medan Frankrike har 30 procent skeptiker. Tyskland ligger betydligt närmare USA än Frankrike.

Tyvärr är inte Sverige med. Samtidigt är inte siffrorna i sig särskilt användbara — det som påverkar oss som webbansvariga är principen.

Som vanligt förs ju dessa diskussioner i termer av e-handel. Men där har det säljande företaget alltid bra data som visar hur besökarna fördelar sig på olika marknader. Förhållandet titta/köpa är ett tydligt mått i sammanhanget.

På intranät, däremot, famlar vi i blindo.

Vi sitter kanske i Skandinavien (som jag tror liknar USA) och skapar intranätstrategi, -innehåll och -tjänster för hela världen. Det som för oss är en positiv vidareutveckling, något som vi tacksamt börjar använda direkt, kan mötas av misstänksamhet i andra länder.

Vi ska inte sluta utveckla intranäten, förstås. Vi ska heller inte glömma att en intern företagsmiljö har ett slags grundförtroende. Men där det naturliga i vår del av världen är att berätta ”så gör du, kom igång nu, du kan äntligen sluta använda det tidsödande gamla sättet” måste vi kanske i andra länder säga ”det fungerar på riktigt, du får en bekräftelse, är du osäker leder vi dig rätt”.

Utveckla tjänster vi behöver – oavsett vad vi säger

I dessa tider av ständigt nya webbtjänster och idéer är det uppfriskande att höra Shel Holtz säga “Do you always know what you want or need?“.

De nya tjänsterna och idéerna blir ju nämligen alltid ifrågasatta. Vem vill ha dem? är fråga nummer 1. Shel säger:

“…if people only invented stuff other people asked for, the world would be missing some pretty significant tools.”

Detta har visserligen varenda affärsgalning och kapitalförstörare använt som argument i åratal. Att bara säga så leder ingen vart. Det fortsatta resonemanget är därför desto intressantare.

In focus groups, I never start by asking, “What do you want on the intranet?” In fact, I don’t even tell participants that the intranet is the subject at hand. I start with this question: “What drives you crazy trying to get your work done here?”

En riktigt bra tjänst eller idé behöver inte vara efterfrågad. Men den löser ett problem. Och det är alltid efterfrågat.

Så våga. Testa och prova. Men låt inte resonemanget bli ditt alibi för att bara utveckla fräcka grejer. Att folk inte alltid vet vad de vill ha betyder inte att vi kan strunta i det de vill ha.

Webbfolket måste möta kunden

Det är så självklart. Så uppenbart värdefullt att det tillhör tillvarons mysterier att inte alla gör det. Tommy vidareförmedlar historien om hur Amazons tekniker och programmerare måste sitta i kundtjänsten för att verkligen höra vilka effekter det de gör får.

Tyvärr tror jag att detta inte bara gäller teknikerna. Det är många som arbetar med innehållet som skulle behöva exakt samma ”värnplikt”, för att låna Tommys beskrivning av det hela.

Vårdguiden nätlabbar för öppenhet

Vårdguiden vill öppna upp arbetet med sin webbplats och drar igång Vårdguiden Labs. På manér numera känt från Skatteverket är landstingets förhoppning att ”…få in kommentarer, synpunkter och ha en bredare dialog med användare och andra intressenter.”

Spännande, inte minst eftersom Vårdguiden är en riktigt matnyttig webbplats. Jag har ofta med dem som bra exempel i Skriva för webben-kurser, faktiskt.

Tur att inte allt är nattsvart. Nu är frågan vilken myndighet/offentlig institution som i full skala, på sin riktiga webbplats, öppnar för våra synpunkter?

Webben utvecklas – Sverige tittar förvånat på

Skillnaden mellan det svenska och brasilianska kulturdepartementet oroar. Ser vi skillnaden mellan dels ett piggt och vaket land, dels ett land som i fornstora dagar var en framträdande webbnation men som nu stagnerat?

  • Jag talar inte om de rent visuella skillnaderna (även om en webbplats är stel och formell, en är inbjudande och mänsklig).
  • Jag talar inte heller om tekniken (även om den brasilianska webbplatsen drivs på en plattform som ger rika möjligheter).
  • Jag talar faktiskt inte heller om innehåll (för det ena språket förstår jag inte).

Nej, jag talar om nyfikenhet och mod. Nyfikenheten på de möjligheter som webben och människors användning av den ger oss i dag samt modet att prova dem.

Där Kulturdepartementet berättar om remisser bjuder Ministério da Cultura in människor att kommentera. Kulturdepartementet har fotografier från toppen av hierarkin, Ministério da Cultura visar (vågad tanke…) upp kultur. Där Sverige lyfter ”ansvarsområden” kör Brasilien taggar.

Va!? Vi vinner ju alla priser

Visst, Farfar och andra är jätteduktiga på reklamkampanjer. För Heineken och sådana globala aktörer. Men det är i vardagen det avgörs. Det är hur det egna landstinget eller det halvkända börsbolaget använder nätet som räknas. Det är den miljön som bildar utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen.

Och där är skillnaden mellan Kulturdepartementet och Ministério da Cultura allt för talande.

Innovation? Öppenhet? Drivande? Sverige? Long gone.

När vi vet om vi halkat efter hinner vi inte ifatt

Självklart överdriver jag. Det är nästan oseriöst att dra de slutsatser jag drar av ett exempel (fast skulle inte jämförelsen Sony Ericsson vs. Nokia leda i samma riktning?). Vem vet, den som förstår portugisiska kanske kan berätta att Ministério da Cultura har värsta ”von-oben”-tilltalet.

Men den dag det blir alldeles uppenbart och vetenskapligt belagt att svensk webbutveckling halkat efter är det för sent att göra något åt det, misstänker jag.

Kalmar.se gör en Google

En stor sökruta mitt på sidan som huvudväg in på webbplatsen. Vi känner igen det från Google. Nu har en svensk kommun, Kalmar, kopierat framgångsreceptet.

Kalmars webbplatsKalmar kommun har en ny webbplats. En tydlig del av omgörningen är den du ser — sökfunktionen har blivit den mest prioriterade ingången.

Jag har väntat på detta. Egentligen är det logiskt. Världens mest kända(?) webbplats, Google, funkar alldeles utmärkt. Varför inte baka en annan webbplats på samma recept?

Som Google, men inte lika bra som Google

Hela vägen går nu inte Kalmar. De erbjuder fem andra vägar in. Tur är det, skulle man kunna säga. För det Google oftast gör klarar inte Kalmar. Sökmotorn ger helt enkelt inte bra svar på givna termer.

Sök på ”dagis” och du får nonsensresultat. Sök på ”socialbidrag” och du erbjuds gamla årsredovisningar. Sök på ”skollov” och svaret är intetsägande.

Å andra sidan: ”Kommunalråd” leder till kommunalråden. ”Bygglov” ger snabbt bra information. ”Brandkår” leder mig rätt. Här finns en bra grund värd att utveckla vidare.

Annorlunda kommunikativt perspektiv

Nästan lika intressant är att Kalmar bryter mönstret för kommunala — och många andra — webbplatser. Den bygger inte på nyheter. Den bygger på att jag med minsta möjliga distraktion tar mig dit jag ska.

Jag håller fortfarande på och formulerar just denna förändring för mig själv. Det gör en smula ont i själen på en gammal nyhetsjournalist men jag är övertygad om att vi fokuserat allt för mycket på aktuellt, nytt och uppdaterat på webben.

Webben är en plats för självservice. Vi använder den för att lösa uppgifter och viktiga uppgifter har en tendens att vara statiska.

Bryt dig loss från din egen webb

Webbkommunikation för företag och myndigheter är inte längre (bara) en fråga om vad vi kommunicerar på vår egen webbplats. En av de tydligaste trenderna just nu är vikten av att finnas där människor vi vill nå redan finns. Spräng ramarna, släpp sargen.

Kommer att tänka på detta eftersom jag håller en kurs (”Kvalificerad redaktör”) i dagarna. För varje gång blir det allt tydligare hur aktuell uppmaningen att bryta loss är.

Vi har förstås Electrolux sociala pressrum som använder Flickr och YouTube för att distribuera bilder och video. Webbstrategi beskriver hur Glocalnet startat en kundservice på Facebook. På samma sajt blev jag i kväll inbjuden till Naturskyddsföreningens kampanj Ta ditt klimatansvar.

Staten spränger ramarna

Och det är inte bara företag eller opinionsbildande organisationer. Det statliga verket för näringsutveckling, NUTEK, har också brutit sig loss. De engagerar sig i diskussionen på startaeget.se.

Till detta kommer förstås mer eller mindre nya tekniska möjligheter som RSS, gadgets, widgets, Web Services som alla har det gemensamt att de möjliggör publicering av innehåll/data från en webbplats på andra webbplatser (eller rakt in i läsarens dator).

Det finns kort sagt hur många exempel som helst. I de enskilda detaljerna upplevs de nog inte alltid som omvälvande. Men den stora bilden är inget annat än omvälvande.

En bra webbredaktör har alltid omvärldsbevakat. En bra webbredaktör i dag bidrar till omvärlden och inser att kommunikationsansvaret går långt bortom gränsen för den egna domänen.