Slumrande e-demokrati i södra Sverige

Inte särskilt mycket har hänt kring kommunal e-demokrati de senaste åren. Det konstaterar Grubb Consulting i en färsk rapport där 52 sydsvenska kommuner rangordnats baserat på vilka aktiviteter de har för att engagera sina medborgare online.

I rapporten som släpptes idag är det visserligen ganska stor skillnad mellan olika kommuner. Till exempel får Alvesta och Bjuv ihop 2 poäng av 10 möjliga medan Simrishamn ligger längst fram med 8 poäng. Men totalbilden är dyster, åtminstone för den som tror att nätet har en lokaldemokratisk roll att spela.

Den tidigare entusiasmen har definitivt slocknat och resultaten i denna granskning bekräftar det. Utifrån ett renodlat medborgarperspektiv så erbjuder de 52 kommunerna sammantaget väldigt lite digitala möjligheter till information-dialog- och påverkan vad gäller den lokala demokratin.

Ett exempel som visar på problemet är att 23 av kommunerna välkomnar medborgarförslag. Men bara fyra gör det möjligt att lämna förslagen digitalt. Och går det på ett ställe är det rimligen bara viljan som saknas hos de andra.

Grubb Consulting pekar på tre principer som måste till för att utvecklingen ska ta fart. Den första tror jag är helt central.

Många gånger innebär de e-demokratiska verktyg som används idag att medborgaren bjuds in till en allmän politisk diskussion. Detta innebär inte sällan att forumen blir en allmän klagopanel som egentligen inte leder någonvart. För att få en skarp diskussion som kan engagera både medborgare och politiker behöver man istället fokusera på något konkret, och detta bör vara de politiska besluten.

Mobila intranät ökar snabbt

När Jakob Nielsen presenterar 2011 års bästa intranät noterar han flera intressanta trender. Mobila versioner av intranät blir allt vanligare.

Av de 10 vinnande intranäten hade 60 procent en mobil version. Bland förra årets vinnare var andelen bara hälften så stor. Nu ska det visserligen sägas att urvalet är både litet och okontrollerat (tävlingen bygger på att företag anmäler sig) så några långtgående slutsatser kan vi inte dra. Men Nielsens iakttagelser är viktiga.

In testing mobile websites on mobile devices, we found that sites with fewer features have much better usability than full-featured websites. This year’s winning mobile intranets followed this recommendation, focusing on specific features that were important to employees on the go instead of trying to squeeze the entire intranet onto a tiny screen.

Sen är förstås också sociala möjligheter på frammarsch. Nielsen ger flera intressanta exempel, inte minst detta:

We know from research on social features that user participation increases when contributors are visibly rewarded, such as by adding points or badges to their profiles. Many winning intranets did exactly that.

2011 året då intranäten växer upp

2011 kommer att bli ett intressant år för oss som jobbar med intranät. Många, stora projekt är på gång och det finns ett intresse för intranät som jag inte sett på länge. Men vi ska nog inte drömma om allt för genomgripande förändringar. Mycket arbete handlar om att göra det mest basala rätt.

Det är lite kul att jämföra Intranet Benchmarking Forums, IBF, förutsägelser inför 2011 och jämföra det med nuläget i Sverige — eller åtminstone nuläget hos de 270 företag och organisationer som svarat på Web Service Awards, WSA, årliga intranätundersökning (ja, jag vet att undersökningen är en månad gammal men jag har inte hunnit läsa den förrän nu).

”Kul” jämförelse därför att skillnaden är så stor. IBF tror till exempel att följande ska hända med början om några veckor.

Intranets and other digital services will be managed at more senior and more strategic levels – no longer in communications, technology etc – but at the operational heart of the organization

Detta samtidigt som bilden i WSA visar oss väldigt traditionella intranät. Nyheter dominerar starkt och mindre än var femte organisation gör det möjligt att se nyckeltal. Omvärldsbevakning och information om pågående projekt finns endast på cirka en tredjedel av intranäten — trots att dessa tre exempel konsekvent kommer högt upp i behovsundersökningar för intranät.

Att gå från nyhetsintranätet till ”the wider world of workplace technology”, en annan av IBFs spådomar, är onekligen en rejäl promenad.

Ny struktur för två tredjedelar

Men det är klart, den frontlinje som beskrivs i visioner är ju inte inom räckhåll för en majoritet. Då vore det ingen frontlinje. Så om vi bortser från den profetian, vad ska hända under 2011 enligt WSAs undersökning? En hel del, tycks svaret vara.

64 procent kommer exempelvis att ”strukturera om innehållet”. Vilket lär behövas. Bara 49 procent arbetar aktivt med att göra det enklare att hitta. Det har sjunkit från 57 procent 2008 och 52 procent 2009.  Endast 41 procent anser att intranätet är ”välstrukturerat” och det är rimligen därför en så stor andel ser ett strukturprojekt framför sig.

Jag tycker det är positivt men blir samtidigt bekymrad. Det är ärligt talat för många. Fler borde ha kommit in i en löpande strukturprocess, där en god grund finjusteras steg för steg. På samma sätt som det skrivs nyhet efter nyhet efter…

Dags att förtjäna mer resurser

Kanske har resursbrist varit ett hinder. En övervägande andel anser att det inte finns tillräckligt med resurser för att ”hantera intranätets innehåll”, vare sig personer eller pengar.

Men då ska vi komma ihåg att 26 procent inte undersöker intranätet. De gör inga utvärderingar. Hur ska de då kunna få resurser? Genom att säga att intranätet är viktigt?

2011 året det händer? Nja, men vänta bara till 2012

WSA utropar 2011 till intranätets år. IBF kallar 2011 ”…the most important year yet for intranets and the digital workplace.” Mina många kontakter med folk som jobbar med intranät pekar också på att det händer en del. Däremot tror jag att vi ska undvika övertonerna.

För en majoritet organisationer handlar det om att äntligen bruka allvar. Om att överhuvudtaget betrakta intranätet som ett arbetsstöd och inte en informationskanal. Och händer det under 2011 — då kan det bli rock’n’roll 2012.

Intranätets informationsflöde – en fallstudie

Informationsflöde. Ska jag kanske nämna metadata och indexering också? Med det har jag antagligen skrämt bort dig och alla andra läsare. Men bit ihop. Västra Götalandsregionens arbete med att strukturera sin informationshantering på intranätet är värt att följa.

Kristian Norling på Västra Götalandsregionen redogör i en serie ganska djupgående artiklar för hur de under lång tid arbetat med informationshantering och vilken lösning de kommit fram till. Det må vara tunga ämnen men beskrivningarna ger spännande inblick i inte minst hur sökmotorn fungerar.

Och målet delar regionen säkert med dig. Det handlar om en struktur och hantering som gör innehåll både tillgängligt och enkelt att hitta.

Kristians artikelserie pågår. De fem första delarna är publicerade. Rekommenderas.

  1. Information flow overview
  2. Information and metadata
  3. Why persistent links are important
  4. Search statistics for our enterprise search
  5. Real-time information syndication and search on our intranet

E-posten kommer vara affärskritisk länge till

Ett av internkommunikatörens vanligaste bekymmer är e-posten. Överfulla inboxar är kunskapsarbetarens mest gemensamma, om än inte största, bekymmer. Och det finns anledning att problematisera e-posten. Men vi kommer att behöva den länge än.

E-post har många problem. Historielösheten är ett av de allvarligare — ingenstans finns det en garanterad spårbarhet av viktiga diskussioner eller delad kunskap. Den som inte var med när det begav sig kommer aldrig att kunna ta till sig av diskussionen eller slutsatserna.

Volymen är att annat problem. Den internkommunikatör som inte suckat tungt över obefogade massmejl har förmodligen inte särskilt många månader i yrket.

Detta har satt tydliga spår i utvecklingen kring sociala, kollaborativa intranät. Eller för den delen kring online-kommunikation generellt. Det finns en betydande skepsis mot e-post.

Ändå är e-posten fortfarande kung.

Jag gillar till exempel Facebook och Twitter. Jag använder Basecamp för så många projekt jag kan. Men i 100 fall av 100 skulle jag välja e-posten om någon elak typ tvingade mig välja. De ”nya” verktygen är perfekta komplement. Men ryggraden, den väg som alltid fungerar, är e-post.

John Brunsvik uttrycker det lite mer målande.

Email is capable of being both a Ferrari and a Minivan at once – fast, with room for 2 or 20 passengers.  After years of optimization we are going to be hard pressed to generate a more versatile vehicle.

Man ska ju komma ihåg att även dem av oss som använder sociala tjänster, gör det med e-posten som infrastruktur. Ett Twitter-DM levereras på alla sätt du vill. Däribland just e-post.

Slutsatsen? Ja, den uppenbara är att e-posten måste finnas med i strategin för internkommunikation under överskådlig tid. Även när vi skaffar oss fler, och teoretiskt bättre, möjligheter att stödja organisationens arbete.

En annan slutsats är att fokusera skepsisen mot e-post på den punkt där skepsisen är mest befogad: Kunskapsdelning. Kanske ska du låta folk boka möten som de alltid gjort även om sju e-postrundor inte är optimalt. Men gör allt du kan för att de inte ska fortsätta mejla intressanta artiklar bara till den lilla skara de själva väljer.

Wikileaks påminner om intranätens natur

Den korrespondens och de dokument som nu publicerats av Wikileaks kan komma från den amerikanska statsförvaltningens intranät. Det är en god påminnelse om att vpn-tunnlar, behörigheter och kryptering till trots — vi kan egentligen aldrig räkna med att intranätinnehåll stannar där det hör hemma.

Det mest intressanta med Wikileaks senaste publicering handlar givetvis om eventuella politiska konsekvenser. Men jag tror knappast att du läser mig för de djuplodande politiska analyserna. Så jag lämnar det därhän.

Lite intressant tycker jag dock ändå att själva källan är. Inte minst för oss som dagligen jobbar med intranät och ofta har både önskemål kring och en egen strävan efter att göra dem ännu mer verksamhetskritiska.

Enligt en något kryptisk notering hos the Guardian är SIPRNet källan. Kryptisk eftersom syftningen i denna mening inte är klockren. Talar de om just detta material eller om material av denna typ?

Nor is the material classified top secret, being at a level that more than 3 million US government employees are cleared to see, and available on the defence department’s internal Siprnet.

Detta SIPRNet är ett internt informationssystem för hemlig — men inte Top Secret — information. Det har ett systersystem för känslig men inte hemlig information. Huruvuda UD-rapporterna med allt sitt skvaller verkligen kommer därifrån lär kanske bekräftas. Eller inte.

Oavsett vilket så visar det vilken situation vi har idag. I den lilla skalan skulle detta förstås kunna hända vilken svensk kommun eller svenskt företag som helst. Och det gör det. Varenda vecka läser jag bloggposter, inte sällan kritiska, som återger vad det stått på något intranät.

Lojalitet är den högsta säkerhetsnivån

Så vad ska vi göra? Någon enkel lösning finns inte, kanske ingen lösning alls.

Den naiva inställningen är att vara så bra som organisation att det inte gör något om information läcker ut. Denna transparenta ”Do Good”-inställning missar då att det finns fullt legitima skäl att hålla information hemlig.

En mer tilltalande inställning är att arbeta för en sådan kultur att risken för läckor minskar (och där kommer ju ”Do Good” in i bilden igen). Lojalitet är den högsta säkerhetsnivån.

Det jag inte tror på är allt högre säkerhetsbarriärer. Intranätet bör kunna nås hemifrån. Det bör kunna nås från mobila enheter. Och jo, folk bör kunna få surfa på Facebook från företagsnätverket. IT-strategisk tvångströja är den största säkerhetsillusionen.

(Avslutningsvis: Inga politiska analyser, sa jag, men for the record tycker jag faktiskt att Wikileaks gör fel denna gång. Att genera och i värsta fall skada amerikansk diplomati gynnar inte chansen till fredlig utveckling där vi behöver den. Vem bryr sig om att Silvio i Italien kallas fåfäng? Det räcker ju att se hur han sminkar sig så är det uppenbart.)

Kundinsikt avgörande för alla anställda

Hur säkerställer du att dina kollegor verkligen känner era kunder? Nu när vi har ett starkt fokus på att dela kunskap och erfarenheter internt ska vi inte glömma bort att den viktigaste erfarenheten vi kan dela är kundens.

När jag som webbredaktör en gång hade hand om den allmänna inboxen var det en guldgruva. Inte alltid för mina sidor i sig — men för insikten om vad som rörde sig i huvudet på mina kunder, som i det fallet var studenter på en högskola.

Tyvärr höll jag nog dessa insikter mest för mig själv. Ung och dum, typ. Men som Shel Holtz skriver är denna kunskap allt för ofta förbehållen ett litet fåtal.

…customer literacy, something that seems to be in short supply among employees in most organizations. Generally, this knowledge is contained within the customer service department, which traditionally has no mechanism (or incentive) for spreading the insights they receive beyond the borders of their own box on the org chart.

Sociala verktyg — om viljan att dela finns

Idag är det naturligt att tänka sig lösningar på problemet som bygger på sociala verktyg. Holtz nämner självklart idéer som en blogg från kundservice, säljarproducerade kundintervjuer, podcasting-serie med kunder och så vidare. Alla de förslagen är bra.

Men problemet är inte nödvändigtvis bara ett produktions- eller distributionsproblem. Det kan lika gärna vara en maktfråga. Den chef som ”äger” den djupa kundinsikten och volymen av kundkontakter inser rimligen att detta ger inflytande. Att dela med sig av insikten är att dela med sig av inflytandet.

Visst önskar vi att alla ska ha kommit längre än så. Men jag är inte övertygad. Och i så fall är sociala verktyg inte mer än en god tanke. Då krävs planerad, redaktionell kommunikation. Oavsett vilket, glöm i strävan efter bättre kunskapsdelning internt inte bort att dela verkligheten för de människor ni finns till för.

53 % mer nyhetsläsning med relaterade nyheter på intranät

Med något så enkelt som väl valda länkar till andra nyheter på intranätets nyhetssidor ökade ett företag läsningen med 53 procent.

Luke Oatham beskriver hur företaget där han arbetar strävade efter att öka läsningen av nyheter på deras intranät. Visserligen är läsning i sig sällan ett bra mål, men om vi antar nyheterna faktiskt var viktiga och nyttiga för läsarna är det en rimlig önskan.

Jag håller just på och jämför lite nyhetsstatistik för stora intranät och ser att många företag inte kommer upp i mer än 20 procent genomslag ens för sina mest lästa nyheter. Då är det relevant att diskutera hur fler kan upptäcka relevanta texter.

Det Oatham och hans kollegor gjorde var lika enkelt som, visade det sig, effektivt. De tog till ett av nätets äldsta knep — relaterade länkar.

I was amazed by the results at the end of just one month. Pageviews for news stories climbed from 44,185 to 67,872. Similar to Google Adwords, simple text adverts, when placed in context, can be effective.

En viktig dimension i framgången är sannolikt att urvalet är redaktionellt. Inga automatiserade länkförslag som ofta framstår som valda av en slumpgenerator.

Ett av de äldsta knepen alltså. Men ett knep som i just detta sammanhang är ganska ovanligt. Åtminstone kan jag inte påminna mig särskilt många intranät där denna typ av länkning satts i system.

Ditt innehåll ska skapa nytta – inte vara bra

Från avdelningen för självklara men nyttiga påminnelser: Sluta försöka skapa ”bra” innehåll. Du ska skapa det innehåll som ger läsaren den nytta hon förväntar sig.

Ordvrängande på hög (eller möjligen låg…) nivå? Jag tycker faktiskt inte det. Allt för ofta sker diskussionen om innehåll online med hjälp av begrepp som intresseväckande, lustfyllt, engagerande. Du känner nog igen det. Den språkliga formen tar kommando över effekten.

Egentligen är det ju rätt enkelt. Innehåll ska ge nytta och vara värdefullt för läsaren, vilket Ahava Leibtag konstaterar. Detta måste vara utgångspunkten för en webbredaktör.

Det är alltså viktigare att innehållet får rätt saker att hända än att det är välformulerat. Däremot måste du hålla en god kvalitet på till exempel texter för att få rätt effekt — men din utgångspunkt är avgörande. Det finns tusentals välformulerade poeter där ute, som ingen läser.

Leibtag har helt rätt när hon skriver att första steget i all innehållsstrategi är att utgå från läsarens behov. Däremot trampar hon snett när hon föreslår att du ska ”förutse” dessa behov. Det är precis vad du inte ska. Du har ingen kristallkula (och har du det rekommenderar jag en karriär som travexpert i stället för webbredaktör).

Du ska ta reda på läsarens behov. Skillnaden mellan att förutse och ta reda på är lika stor, lika betydelsefull, som skillnaden mellan att skriva bra innehåll och innehåll som skapar nytta.

Vart femte företag har etablerat socialt intranät

Vart femte företag i årliga undersökningen Global Intranet Trends har en väletablerad användning av sociala medier på sina intranät, även om de allra flesta av dem endast har det för vissa delar av verksamheten. Att se och förstå affärsnyttan med sociala medier är en av huvudutmaningarna för intranät just nu.

Ärligt talat tycker jag att siffran, knappt 20 procent, är hög. Sannolikt har en viss typ av företag svarat — de som är intresserade och långt komna — eller så öppnar begreppet ”väletablerad” för lite väl många tolkningar. Men att det är en fråga många funderar kring känner nog alla som arbetar med intranät igen.

De värden som flest hittills sett av mer sociala intranät är intressanta men möjligen för diffusa för den som har hårt sifferberoende ledningar att be om pengar från.

  • More effective knowledge-sharing
  • Better informed employees
  • More engaged employees

Undersökningen bekräftar också att de stora trenderna från tidigare års undersökningar kvarstår. Intranäten blir allt mer

  • huvudvägen in till allt det stöd jag behöver i mitt arbete
  • inriktat på att hjälpa den enskilda arbetsgruppen
  • en plats där utbyte sker i realtid
  • platsoberoende, tillgängligt hemifrån eller mobilt
  • kretsar kring personerna, medarbetarna.