Tjäna Googlepengar? Bygg en värdelös sajt…

Den affärsmodell som lyft Google till skyarna – imagemässigt och ekonomiskt – är de små, textbaserade annonserna. Annonsörer köper AdWords där de har 95 tecken på sig att locka till klick för de sökord de valt. Annonserna visas vid sökningar, förstås, men webbpublicister kan få en intäkt genom att visa samma annonser på sina egna sidor (AdSense).

Modellen är lysande. Åtminstone för Google. Men det hörs allt fler ifrågasättande röster från publicisthåll. Google berättar t.ex. inte hur stor andel av deras intäkter som tillfaller publicisterna. Än allvarligare är att AdSense-annonser motverkar bra webbinnehåll, menar många. En färsk diskussion på WebProWorld är illustrativ:

To make a site work good with AdSense or Overture the first step is in building a site that is totally useless or close to it.

This is an important first step because you don’t want your visitor hanging around your site, you want them clicking an ad and finding another site. Otherwise you don’t make money.

The second thing to do, that is also important, is trying to blend your ads in the best you can. People don’t like ads and if they look like ads they want click on them. Blend them into the text at the top of the page just under the header as well as on the left hand side of the page just over the navigation.

Don’t make pretty sites, we want to run the people off, not keep them around.

Långtifrån alla webbplatser med Google-annonser är så illa. Men alla jag någonsin träffat som publicerar annonserna på ett snyggt sätt har bekräftat att intäkten de får är försvinnande liten. I bästa fall ett litet bidrag till kostnaden för webbhotellet, ungefär.

Draget till sin spets finns alltså två alternativ med AdSense.

  1. Man skapar en webbplats vars enda syfte är att dra in annonspengar. Det är bra för Google och publicisten (båda tjänar mycket pengar). Det är däremot inte bra oss som använder nätet. Dessa sajter tillför inget värde – de roar inte, informerar inte, säljer inget.
  2. Man försöker tjäna en liten, liten extrahacka genom att ha några annonser vid sidan av ett bra innehåll. Det har begränsat värde för publicisten och är i bästa fall neutralt för besökaren. Jag tror inte ett dugg på argumentet att ”annonserna är så väl anpassade till innehållet att de skapar en bättre upplevelse”. Google då? Jo, fullt i linje med teorin om den långa svansen är även detta mycket bra för Google. Väldigt många väldigt små intäktsströmmar blir till sist en stor slant i kistan.

Bilden är rätt uppenbar. Den just nu mest hyllade affärsmodellen på nätet är absolut bäst för Google. Den är aldrig bra för oss som använder nätet – vill man vara snäll kan man säga att ibland är den inte dålig. Men mer än så är det inte.

En applåd till Google för detta. De förtjänar respekt för att ha lyckats hitta sin guldgruva. Och kanske en liten applåd till annonsörerna, som jag hittills lämnat utanför resonemanget, för Google erbjuder ett konkurrenskraftigt sätt att nå nya kontakter och kunder.

Men är det långsiktigt hållbart att pengarna på nätet ska genereras genom en metod som inte tillför värde för användarna? För alla de människor som är anledningen till att nätet överhuvudtaget är intressant ur ett kommersiellt perspektiv? Jag är inte säker på det. Den som kommer på en intäktsgenererande modell där också vi surfare drar nytta har en än större guldgruva att ösa ur.

Google Daycare? Länkar från veckan.

Jag har i flera dygn, känns det som, varit nedgrävd i en webbspecifikation som det var helt nödvändigt att få klar snabbt. Men om jag för en sekund trodde att det ändå inte skrivs särskilt mycket intressant på nätet nu när sommaren är här hade jag fel. Här ett axplock av spännande grejer som veckan burit med sig.

För övrigt tackar jag Akismet för att jag kan glömma bort denna blogg helt under två dagar och ändå inte råka ut för några missöden. Knappt 48 timmar och all världens kryp har försökt komma in i kommentarerna.

spam.gif

Hämnd på nätet

Konsumentföretaget Cint konstaterar att internet är ett tveeggat svärd. Det går att dra fördel av människors okunskap och naivitet för nätbedrägerier – men de lurade eller uppretade kan också slå tillbaka.

Sajten www.419eater.com tipsar hur man jäklas tillbaka med nigeriabrevsbedragare och liknande bedrägerier.

Det finns många mer exempel i Hämnd på nätet hos Cint. Dog Poop Girl-historien har jag missat helt tidigare.

Världens bästa IR-sajter

IR Web Report har under året utsett de bästa webbplatserna för investerarrelationer inom flera olika branscher. Den färskaste gäller ”Industrials sector” och lyfter bland annat fram Deutsche Post och Siemens.

Som alltid ska man vara försiktig i sin bedömning av sådana här rankningar. Ytterst brukar det finnas ett mått av försäljning med i bilden, det vill säga att den som rankar vill premiera sina kunder eller få nya kunder. Men med den förutsättningen i åtanke är det lärorikt att titta runt.

Rankningskriterierna i sig själv ger viktiga ledtrådar till vad som skapar bra IR-kommunikation på webben:

…a strong commitment to communicating effectively, openly and fairly with all investors… provide broad and deep investor information… well-designed and easier to use than most other sites… are also kept up to date and are actively managed.

Redaktörskap mer än att skriva för webben

Jag har skrivit en artikel i juninumret av EpiServers nyhetsbrev som heter ”Redaktörskap mer än att skriva för webben”. Ingressen är denna:

Det är snart tio år sedan webbansvariga började inse att text på webben krävde deras engagemang. Insikten är i dag mer aktuell än någonsin. Med webb och intranät som prioriterade kanaler följer, just det, ännu mer text. Den kunskap vi skaffat under detta decennium är viktig och relevant. Samtidigt står det klart att bra webbplatser kräver mer av publicisterna än bara förmågan att skriva kort och enkelt.

Läs resten hos EpiServer. Där kan du också läsa lite mer om hur man skriver för sökmotorer i en artikel av Urban Lindstedt.

Kriskommunikation utmanas av nya informationsflöden

I en genomgång av kriskommunikationens förutsättningar på och genom internet skriver Patricia Swann om de nya utmaningar som företag och organisationer måste ta hänsyn till.

Massmedias minskade genomslag
En kriskommunikationsplan innehåller alltid rutiner för att förse massmedier, inte minst lokala medier, med löpande information. Men kan vi lita till att människor verkligen vänder sig till lokaltidningen eller lokalradion? För allt fler är nätet den mest prioriterade nyhetskällan och aktörerna på nätet är mångfalt fler än på mediemarknaden.

Visst kommer massmedia att under en överskådlig framtid vara viktiga. Men om bara 10-20 procent får information och verklighetsbeskrivningar från annat håll är det en tillräckligt stor andel för att påverka den allmänna uppfattningen. Word-of-mouth är sällan mer aktivt än vid stora händelser.

Medborgarjournalistikens framväxt
Kriskommunikation var mycket enklare när en journalist hade presskort och jobbade på redaktion. I dag är mycket större skaror människor ”journalister” i betydelsen att de vidareförmedlar information och kommenterar händelser.

Krisinformation på fler sätt
Enkelt var det också när ett pressmeddelande – eller ett telefonsamtal – till TT räckte. Ljud, video, bilder… Möjligheterna och därmed människors förväntningar är mycket större än så i dag.

Snabbrörliga aktivister
Att skapa en rörelse är snabbt gjort. Ett par meddelanden på rätt forum är allt som krävs. Därefter kan denna rörelse också agera utan att behöva lämna datorn.

Lyssna trots att krisen stormar

Artikeln diskuterar flera olika potentiella slutsatser men den viktigaste tycker jag handlar om omvärldsbevakning. De flesta kriskommunikationsplaner innehåller ett sådant moment. Spela in TVs extrasändningar, bevaka lokaltidningens webbplats och så vidare.

Men det räcker inte.

En uppdaterad kriskommunikationsplan måste se bortom massmedierna. Omvärldsbevakningen måste inkludera diskussionsforum, communities, fildelarnätverk, bloggar, Wikipedia, YouTube och många andra platser där bilden av händelsen skapas. Inte för att du kan ingripa eller ringa redaktören. Utan för att ha en chans att förhålla dig till vad som sägs.

Det som inte har förändrats sedan kriskommunikations begynnelse är vikten av att vara förberedd. Om du inte vet var människor pratar och hur du ska kunna följa diskussionen har du ingen chans att hitta det när organisationen går på knä på grund av krisens följdverkningar.

Kommunicera mångfald på webben

Det bästa sättet att kommunicera sin inställning till mångfald är genom en policy. Och det bästa sättet att sprida mångfaldspolicyn är att göra den synlig på sin webbplats.

Det är grundtanken bakom temat mångfald och webb på iaocblog. Temat innehåller bland annat 10 tips för att lyfta fram frågan liksom en undersökning av hur det ser ut på ett antal stora företagswebbplatser.

Naturligtvis är det med amerikanska förutsättningar iaocblog för sitt resonemang. Men diskussionen och tipsen är intressanta. Sen får vi överföra det själva till svenska förhållanden.

Idag blir Europa .eu

EUI dag, Europadagen till ära, byter Europeiska Unionen en del av sin webbidentitet. Från och med idag är adresser med .eu huvudvägen till de europeiska institutionerna. Den nya portaladressen är Europa.eu.

Den tidigare domänen var .int och i vart fall Margot Wallström ser en viktig symbolik i bytet:

”Institutionernas webbidentitet har stort symbolvärde. EU bör fokusera mindre på “.institutioner” och mer på ”.européerna”. Domänen “.eu” kommer att göra EU mer synligt på Internet, också för EU:s medborgare”

Vad gör man inte för att skapa symbolik…? Jag vill inte vara en trist besserwisser men faktum är att .int aldrig stått för ”.institutioner” utan det är en toppdomän för internationella organisationer skapade genom avtal mellan nationella regeringar.

Nåväl, lite får man kanske bjuda på. Jag tror däremot att Margot grovt överskattar toppdomänens betydelse. Viktigare är att EU tycks ta tag i sin härva av webbplatser.

EUROPA.eu kommer att bli enda ingångssida till alla EU:s institutioner och organ och därmed EU:s enda Internet-”profil”. Alla EU:s institutioner och organ kommer att flytta till EUROPA, och deras adresser kommer att bli en del av “europa.eu”-familjen.