”Gamla webben är det bara att glömma”

Författaren Bruce Sterling talade nyligen på Moderna Museet och hävdade att

Gamla webben är det bara att glömma. Allt kommer att handla om vilken typ av interaktivitet och möjlighet att dela information och annat som finns.

Tror inte det.

Jag delar hans entusiasm för den nya webben – den sociala webben eller webb 2.0, som det kallas. Men att den gamla webben skulle försvinna betvivlar jag. Inte på grund av allmän konservatism utan för att den behövs.

Jag inledde exempelvis dagen med att ge en inspirationsföreläsning om sökmotoroptimering på Malmö högskola. Det är en typ av verksamhet som säkert fullt ut kommer att dra nytta av webbens utveckling. Det vore ju perfekt att som blivande student få ta del av de ofiltrerade åsikterna från nuvarande studenter. Eller att titta in i undervisningen via öppna projektytor.

Men jag skulle inte fatta mitt beslut bara på det. Kursplanen är viktig liksom den officiella kursbeskrivningen. Litteraturlistan är väl så ”gamla webben” det kan bli. Men nog är den väsentlig?

Resonemanget är det samma för alla branscher. Poängen är att den nya webben kommer att bygga på den gamla. Den kvalificerar våra möjligheter att bedöma den traditionella informationen. Den gör oss till deltagare.

Den nya webben ersätter däremot inte vikten av bra, begriplig och målgruppsanpassad webbinformation, hur envägsriktad den än må vara. Så låt oss entusiasmeras av Sterling och andra evangelister. Inse att de pekar i rätt riktning. Men samtidigt inte glömma det vi faktiskt lärt oss under de senaste tio åren.

Den personliga kommunikationens baksida

I en tid när vi är många som ser värdet av personlig(are) kommunikation kan det vara viktigt att lyfta fram baksidorna också. Jag brukar peka på att när man blir personligt engagerad ökar kvaliteten. Det blir bättre. Men det tar också mer tid. I professionella sammanhang finns också en oro för vad man får lov att skriva, till exempel på en blogg.

Jimmy på Informatören lyfter i dag fram en annan aspekt. Du får vara beredd på att ta skit. Sticker du ut näsan ökar risken att någon får in en träff på dig.

Visserligen konstaterar Jimmy att om ”…du vänder dig till yrkesfolk är kritikerna oftast snällare men om din målgrupp är privatpersoner kan du förvänta dig att många oliktänkande hör av sig.” Det stämmer med mina erfarenheter också och gör det kanske mindre känsligt att engagera sig i affärsnätverk på webben eller liknande.

Det förändrar inte att risken alltid finns. Nu insinuerar jag inte att jag på något sätt skulle vara i rampljuset på det sätt som Jimmys exempel är. Men jag har publicerat nyheter och personliga betraktelser kring webben – på webben – sedan sommaren 2000. En gång var det en tokig läsare som skulle stämma mig. För vad lyckades jag aldrig reda ut. Ytterligare några gånger har jag sorterats in i mindre smickrande fack.

Trist förstås. Fast för varje negativ röst har det alltid funnits minst 10 positiva kontakter. Ett enkelt ”tack” eller en stimulerande motfråga. I flera fall har min närvaro på nätet lett till samarbeten och affärer. Jag tycker det är värt epitetet ”idiot” då och då, men det är inte självklart att alla håller med.

Rivstart för .eu

Idag blev domänen .eu fri att registrera domännamn under för vem som helst. Över en halv miljon webbadresser gick åt berättar Wired. De flesta registreringarna kom från Sverige, Storbritannien, Tyskland, Holland och Belgien.

Det låter onekligen som ett stort intresse. Förutom den dryga halvmiljonen i dag har 320.000 domäner blivit upptagna under den period som varumärkesinnehavare med flera fått registrera.

Men att .eu skulle ta upp fajten med .com i Europa – som kommissionär Viviane Reding påstår – betvivlar jag. Än så länge känns domänen inriktad på företag och organisationer med utpräglat europeiskt fokus. Det är trots allt inte så många. De allra flesta verkar nationellt och de som går utanför nationsgränsen har oftast ingen anledning att begränsa sig till just Europa.

Uppdatering 8/4: Neville refererar till BBC med än mer aktuell statistik.

Konferens: Morgondagens webbplatser

Den 5-6 september arrangeras konferensen Morgondagens webbplatser i Stockholm. Jag kommer att vara ordförande och talare. Programmet ser väldigt intressant ut, tycker jag. Nu har jag visserligen påverkat det som ordförande så det vore väl märkligt om jag tyckte annorlunda.

Jag har rekommenderat ett antal talare som du kanske känner igen från webben. Urban Lindstedt kommer att tala om sökmotormarknadsföring och Tommy Sundström – vars bok jag rekommenderar – om användbarhet. Dessutom flyger min vän och kollega Neville Hobson in från Amsterdam för att tala podcasting.

Neville håller också en workshop dagen före: How to produce and use a podcast. Med lite flyt är Nevilles och Shel Holtz nya bok ”How to Do Everything with Podcasting” (McGraw-Hill) publicerad då vilket ger ytterligare kött på benen.

Själv kommer jag att tala om morgondagens webb, framtidsscenarion och trender. Så det blir en hel del om det nya som händer. Om webben 2.0. Men också om alltings grunder: Målgruppsanpassning, kundrelationer och så vidare.

Det kostar som alltid i dessa sammanhang en rejäl slant att gå. Men för den som har ett konferenskonto inför hösten kan det vara en bra investering.

Glöm inte grunderna – gör det läsbart

I tider när det är lätt att fascineras av allt nytt och kul som händer på nätet får vi inte glömma grunderna för bra webbkommunikation.

Sedan år 2000 har jag lett kurser om att ”Skriva för webben” och pratat inte minst om att redigera för överskådlighet. Ibland undrar jag om det fortfarande är relevant och aktuellt. Vet folk inte detta numera?

Svaret är nej. Alla vet inte detta.

Crawford Kilian dissekerar en ledare från The Guardian på nätet och konstaterar att de gör den i stort sett oläsbar. Att det är just The Guardian är en ganska bitter ironi eftersom de annars tillhör de bästa på internets nya användningar.

Som Kilian säger:

…if anything is worth publishing online, it’s worth publishing properly…

Vi undviker annonser på nätet. Eller?

”Undvikandestrategi” är det fina ordet för hur människor gör för att inte se annonser på webben. IDG.se skrev nyligen om denna gamla sanning och den tycks fortfarande stämma. När man mäter våra ögonrörelser är det tydligt att vi inte ens kikar på annnonserna.

Detta har jag diskuterat på skrivkurser i flera år nu och egentligen aldrig hittat någon som protesterat mot slutsatsen. Men samtidigt ökar annonseringen på webben kraftigt. Nog är detta två bilder som inte stämmer varandra?

Artikeln närmar sig frågan men reklambranschen – i form av en mediebyrå – verkar okunnig och har inte ens hört talas om forskningen… Synd, för här finns både anledning och tillfälle att kvalificera kunskapen om hur vi använder nätet.

[Via Networkers]

Internet viktigare än traditionella massmedier tillsammans


En undersökning visar att för människor som ska köpa sin första bil, är internet viktigare än samtliga traditionella mediekanaler tillsammans. 35 procent uppgav att nätet var deras viktigaste informationsverktyg vilket kan jämföras med 8 procent som uppgav TV, 4 procent dagstidningar och 1 procent radio.

Resultaten är från USA men jag skulle bli förvånad om den svenska situationen är fundamentalt annorlunda. Säkert är det så att resultaten ger en antydan för många andra produktkategorier också.

Samtidigt är jag inte övertygad om att jämförelsen är helt relevant – har människor någonsin använt dagstidningen för att jämföra bilar? Reklambranschen skulle med viss rätt hävda att massmedia driver varumärkeskännedom som ger resultat i vilken information vi letar efter på nätet. Ändå är resultaten intressanta. De visar om inte annat att den som inte har en högkvalitativ webbnärvaro bygger varumärke i massmedier i onödan.

Via Corporate Engagement.

Webbnärvaro rankar universitet

Kvantitet är per definition ett dåligt sätt att mäta kvalitet, men det finns ändå något djupt sympatiskt i projektet som rankar universitet efter deras webbnärvaro. Detta Webometrics mäter, tycks det, dels mängden publicerat material, dels hur många som länkar till det. Särskilt den andra delen är ju ett av de ”nya” måtten för relevans och engagemang, använt brett för den sociala webben.
Samtidigt finns det kanske inget som säger att den som sprutat ur sig en massa information är bättre än den som inte gör det. Men faktum är att otillgänglig kunskap är ungefär lika värdelös som okunskap. Och webben är förstås stället vi ska hitta informationen som ger oss kunskap.
Lite tråkigt därför att denna en gång så stolta IT-nation inte ens finns med på den europeiska 5-i-topp-listan. Linköping klarar sig bäst med en sjätteplats. Lunds 47:e plats är på gränsen till pinsam.