Etikett: Media

Kolla in denna lysande enkla sammanställning över dina och journalistens ”rättigheter”. Svårare än så här behöver man inte göra det, och jag ska nog använda en anpassad version av sammanställningen på mina medieträningar.

Jag kommer faktiskt att träffa upphovsmannen David Tebbutt på en bloggkonferens i Paris om några veckor och passar då på att be om tillstånd.

Sydsvenskans grävande artikelserie om det kommunala bostadsbolaget MKB i Malmö är välgjord. Det är sällan en regionaltidning lyckas hitta nyheter med så omfattande nationellt genomslag som denna.

Samtidigt är rapporteringen ett intressant exempel på en stor brist i svensk journalistik – ja, svensk samhällsdebatt överhuvudtaget. Vi är så otroligt formalistiska i detta landet. Av någon anledning fokuseras en betydande del av den befogade upprördheten mot det faktum att MKB haft dessa uppgifter i ett register.

Tänka sig, ett olagligt register…

Det blir nästan en bisak vad som står på de där listorna. Just det eventuella brottet mot PUL var Sydsvenskans vinkel inledningsvis, vilket också gett MKB möjlighet att ducka för den väsentliga debatten. De kunde polisanmäla sig själva och därmed framstå som handlingskraftiga. De kunde bemöta Sydsvenskans uppgifter genom att säga, typ, vi har minsann inget riktigt register.

Låt juristerna hålla på med det där. Har de brutit mot PUL får väl någon betala böter, eller kanske sitta inne en månad eller två. Det är ganska ointressant.

Intressant, däremot, är den kultur där människor kan få en etikett så lättvindigt. Där det inte blir internt uppror mot kollegorna som är så uppenbart fördomsfulla. Där det räcker att skriva ”z” för att alla ska fatta att det handlar om romer – och att man därmed ska passa sig.

Detta är den viktiga debatten. Visst finns den med i medias rapportering. Men den nedvärderas – relativiseras – genom att föras på Datainspektionens hemmaplan.

Studenter vid Malmö högskolas område K3 har, efter en förlaga i Brisbane, kartlagt mediemarknaden i Malmö. Resultatet är Malmö Media Map.

Det är ett kul initiativ – även om jag tyvärr måste säga att kartläggningen är rätt dålig. Det finns t.ex. långt fler reklambyråer än de har hittat. Nej, kanske är det då mer intressant att läsa de essäer om Malmös medie- och kulturlandskap som studenterna också skrivit. Sköter Sydnytt sitt public service-åtagande och hur jämställd är egentligen Sydsvenskan, stadens största tidning? Det är några av de frågor som studenterna har grävt djupare i.

Alla som är intresserade av journalistik, sanning, rätt och fel, en reporters svåra ställningstaganden – alla vi bör läsa Kevin Sites öppna brev till marinkårssoldaterna i den trupp som var med vid dödsskjutningen av en skadad och till synes ofarlig man i en moské i Falluja, Irak.

Kevin Sites är den frilansjournalist som arbetade på uppdrag av NBC News och fotograferade händelsen. Hans brev ger en nyanserad bild av händelseförloppet den aktuella dagen. Men framförallt belyser det ångesten hos en reporter som respekterar de individuella soldaterna samtidigt som han inser att det är en allvarlig händelse som han måste rapportera om.

Sites är väldigt långt från (den europeiska bilden) av amerikanska reportrar som halvgalna patrioter – och lika långt från bilden av en reporter som lättvindigt publicerar utan någon tanke på konsekvenserna.

Brevet är direkt ställt till soldaterna: ”It’s time you to have the facts from me, in my own words, about what I saw — without imposing on that Marine — guilt or innocence or anything in between. I want you to read my account and make up your own minds about whether you think what I did was right or wrong. All the other armchair analysts don’t mean a damn to me.”