Nästan för bra för att vara sant, men The Guardian ger trovärdighet: BBC skulle intervjua datorexpert, fick tag på taxichauffören som väntade på datorexperten, satte chauffören i studion, frågade om ett domstolsutslag… Taxichauffören fann sig:
”Were you surprised by this verdict?” he was asked. ”I’m very surprised at the verdict,” he gamely replied. ”Because I was not expecting that when I came.”
Svenskarna ägnar mer tid åt internet än åt dagstidningarna, även om fler dagligen öppnar en tidning än kopplar upp sig på nätet. När vi kopplar upp oss är det allt oftare för att shoppa. Hela 19 procent av internetanvändarna näthandlar mer än en gång i månaden. En tredjedel av nätkunderna har handlat för mellan 1 000 och 5 000 kronor det senaste halvåret.
Med tanke på detta är det inte konstigt att internets andel av annonskakan fortsätter att växa. Ford, Absolut Vodka och General Motors har öronmärkt 20 procent av marknadsföringsbudgeten för kampanjer online i år.
Totalt står inköp av annonser på nätet, enligt CNET, för 5 procent av medieköpen. Men denna del förväntas öka med 24,4 procent under året medan ökningen generellt stannar vid drygt 4 procent.
Många siffror… Men visst ger det en tydlig bild av hur internet utvecklas? Nätet är på väg att bli huvudkanalen. Den som påstod det för några år sedan anklagades för att vara fleece-förgiftad, men verkligheten tycks hinna ifatt visionerna.
En internationell undersökning visar att webben blir allt viktigare som nyhetskälla. TV är fortfarande nummer 1 men i åldersgruppen 18-24 år tyckte ungefär var femte person att internet är viktigast.
Undersökningen har också frågat om bloggar.
”The jury is still out on blogs,” he added. ”Just as many people distrust them as trust them.”
Egentligen tycker jag att frågan är ställd i ett konstigt sammanhang. De flesta bloggar påstår sig inte vara objektiva och därmed är frågan om trovärdighet antingen irrelevant eller filosofisk. Är det t.ex. trovärdighet att välja en personlig linje och stå för den? Antagligen, men inte i undersökningens mening.
De starkaste varumärkena i nyhetsvärlden är de mest kända. Globalt är BBC och CNN de som flest känner förtroende för. Al Jazeera har ett kraftigt förtroende i exempelvis Egypten.
En och annan svensk blir nog förvånad över att Fox News uppfattas som den mest trovärdiga källan av amerikaner.
Via Networkers.se
Vi måste förstå vad ett medium är för att förstå hur djupgående förändring det nya mediet egentligen innebär. Det är kärnan i Vin Crosbies uppgörelse på Rebuilding Media med alla oss som använder orden media och medium allt för lättvindigt.
Inte för att semantiken har ett självändamål. Det är viktigare än så.
Publisher and broadcasters who don’t make full use of the New Medium will likely be left behind and wither during this new century.
Internet är inget medium. Inte heller TV eller dagstidningar, börjar han. Det finns bara tre medium och det tredje – det nya – är verkligen nytt.
Kännetecknas av att
Ett vanligt samtal är det perfekta exemplet och de verktyg eller kanaler, inte medier, vi byggt för att bära detta medium är exempelvis telefonen och e-posten. Mediets svårigheter känner vi till. Såväl kontroll som möjlighet att individualisera minskar i takt med att antalet deltagare ökar.
Kännetecknas av att
Nackdelarna brottas vi med dagligen. Det går inte att individualisera och som mottagare har vi ingen kontroll. Tänk bara på vilken nyhetssändning i TV som helst.
Kännetecknas av att
Jag har ett tag nu försökt förklara webbens nya användningsområden med att de för oss så nära det personliga mötet vi kan komma med masskommunikativa verktyg. Det ligger nära Crosbies diskussion. Det nya mediet, menar han, har de gamla mediernas positiva kännetecken utan att dela deras nackdelar.
Detta öppnar möjligheter vi bara sett början på, tror jag. Vissa har inte ens anat skillnaden än och även om Crosbie talar om journalistik finns det mycket att lära för alla som behöver kommunicera.
…almost all publishing and broadcasting companies still make the mistake of providing only the traditional Mass Medium package of information online. Many of those companies also mistakenly term themselves interactive merely because they now also operate online.
Beta Alfa 2.0 berättar att ”Microsoft har meddelat att de håller på med en applikation för tidningsläsande på datorn. Arbetsnamnet är Times Reader. Tanken är att publicisiter kan skapa ett nedladdningsbart dokument som kan stoppas in i den bärbara datorn och sedan läsas offline.”
Tydligen handlar det om en kombination av tekniker som gör den nya elektroniska tidningen mer skärmanpassad än pdf men samtidigt mer fullständig än den läsning RSS erbjuder.
Som Beta Alfa konstaterar är Microsofts tanke inte unik. Det finns andra försök i samma riktning. Poängen med att just Microsoft står bakom är givetvis genomslaget på marknaden. Skulle detta bli något öppnar det intressanta möjligheter inte bara för dagstidningar. Personaltidningar, kundtidningar eller nyhetsbrev får en ny arena att spela på.
BBC – detta flaggskepp inom public service i världen – har insett vad webbens utveckling just nu innebär. BBCs direktör Mark Thompson säger till Reuter:
”The second wave of digital will be far more disruptive than the first and the foundations of traditional media will be swept away, taking us beyond broadcasting.”
Det som ska bli ”bbc.co.uk 2.0” jämförs av BBC med webbplatser som MySpace, YouTube, Wikipedia och Technorati. Alla BBCs digitala tjänster ska fokuseras kring Dela, Hitta och Spela rapporterar MediaGuardian, där besökarnas möjlighet att dela med sig är centralt.
Ashley Highfield, chef för nya medier på BBC, förklarar att
…the share concept would allow users to ’create your own space and to build bbc.co.uk around you’
Bland de andra initativen finns till exempel planer på att låta lyssnarna sätta samman sina egna radiostationer, skapa ett nytt varumärke för tonåringar som blandar TV, radio och bredband samt utveckla den egna mediespelaren.
Som en slags medieverklighetens ironi berättar BBC om sina planer samtidigt som vi får veta hur svenska journalister betraktar mediepubliken. ”Dela” är inte tanken som regerar, kan man säga. På Publicistklubbens möte fanns det ett märkbart ointresse för hur radikalt mediepubliken håller på att förändras. Läs mer hos Beta Alfa, Bisonblog och Mymarkup.
Citykollen.se har nu dragit igång i en tidig version. Det handlar om en evenemangskalender för Stockholm som helt bygger på läsarnas medverkan och bakom den står tidningen Stockholm City. Flera verktyg som den trogne läsaren här har lärt sig att känna igen finns med: Etiketter/taggar, RSS och den tekniska lösningen Ajax.
Även om både Metro och Aftonbladet redan har rört sig mot mer sociala tjänster är detta den som tar steget fullt ut, skulle jag säga. Ska bli intressant att följa. Ett grattis till Jeffery och Edling som arbetet med Citykollen.
Medborgarjournalistik är en av de stora trenderna i (medie)världen. Det finns ett stort antal intressanta försök igång. När Metro nu ska göra en ganska småskalig test i Stockholmstrakten – utan att släppa den redaktionella kontrollen, såvitt jag förstår – rasar Svenska Journalistförbundet. Förstås. Jag har varit medlem och en mer konservativ sammanslutning får man leta efter.
Man kan göra det lätt för sig och bara le en smula. Förändring är nödvändigt fast jobbigt. Men det vi ser är ett tecken på en grundläggande oförmåga som hotar journalistikens relevans – oförmågan att anpassa sig till en verklighet där gränsen mellan avsändare och mottagare är flytande. Ibland är vi läsare/lyssnare/tittare. Ibland är vi producenter av innehåll. Om journalistiken ska ha en plats i detta måste den lyssna och diskutera, likaväl som den förpackar och fördjupar. I det ligger journalistikens trovärdighet och betydelse. Inte i presskortet, som ju faktiskt bara är ett fackligt medlemsbevis och inget som ställer unika kunskapskrav.
”Undvikandestrategi” är det fina ordet för hur människor gör för att inte se annonser på webben. IDG.se skrev nyligen om denna gamla sanning och den tycks fortfarande stämma. När man mäter våra ögonrörelser är det tydligt att vi inte ens kikar på annnonserna.
Detta har jag diskuterat på skrivkurser i flera år nu och egentligen aldrig hittat någon som protesterat mot slutsatsen. Men samtidigt ökar annonseringen på webben kraftigt. Nog är detta två bilder som inte stämmer varandra?
Artikeln närmar sig frågan men reklambranschen – i form av en mediebyrå – verkar okunnig och har inte ens hört talas om forskningen… Synd, för här finns både anledning och tillfälle att kvalificera kunskapen om hur vi använder nätet.
[Via Networkers]
Aftonbladet har dragit igång Läsarbladet. Läsarna uppmanas att skriva egna artiklar och har chansen att få dem publicerade. Dessutom samlas där allt annat innehåll som läsarna genererar (kommentarer, omröstningar etc.). Som en tredje ingrediens tycks svenska bloggar via Bloggportalen kunna få en roll.
Initiativet är högintressant. All utveckling vi ser på nätet går mot deltagande läsare/konsumenter och bort från passivt mottagande läsare/konsumenter. Läsarbladet är ett tecken på att Aftonbladets affärsutvecklare insett samma sak.
Sen ska det sägas att min rubrik inte är riktigt rätt. Medborgarjournalistik är det knappast så länge gamla hederliga redaktörsfilter väljer ut artiklar. Men förmodligen är det så nära ett etablerat massmedium idag kan tänka sig att komma ”citizen journalism”.
