Läsarmedverkan ökar men med olika strategier

Aftonbladets redaktör för läsarmedverkan — Läsarbladets Lotta Holmström — gör en intressant jämförelse mellan den egna tidningen och Verdens Gang respektive EkstraBladet.

Som Lotta skriver är det en ögonblicksbild för en (1) dag och inget som går att dra långtgående slutsatser av. Men en prövande slutsats skulle kunna vara att Aftonbladet/Läsarbladet öppnar upp betydligt fler vägar in till tidningen. Samtidigt tycks de upprätthålla filter- eller gatekeeper-funktionen något tydligare.

De extra vägar de erbjuder är nämligen i första hand riktade till redaktionen där det sedan görs ett urval (skicka in foton, skriv en artikel, insändare från ”vanligt folk”, fråga redaktören etc.). Självklart gör också de nordiska kollegorna ett urval för vad som lyfts fram. Men där bygger urvalet mer fokuserat på redan publicerat material från läsarna, och då företrädesvis i bloggar.

Som Lotta själv konstaterar har Läsarbladet inriktat sig mer på forum än bloggar. Utan att helt avskriva forum som princip måste jag säga att jag hade valt annorlunda. Min erfarenhet i varje fall är att forum håller lägre kvalitet för den som inte själv är med i diskussionen. En läsare som inte själv tänker tillföra något har generellt större utbyte av en bloggtext än en forumtråd.

Men, men… Vi ska komma ihåg att vi diskuterar detaljer för läsarmedverkan. Tänk 10 år tillbaka och försök komma ihåg hur stor chans du hade att medverka i en stor dagstidning då.

Dags att släppa handbromsen

Trettondagsafton och ledighetens sista skälvande stund. Hoppas att jul och nyår varit bra. I denna lilla hörna av webben har det varit tyst sedan före julafton men nu tänkte jag varva upp. Inga stora åthävor, dock. Bara en lista med intressanta grejer.

I nästa vecka börjar jag publicera en mini-serie med artiklar kring ”Fem sätt att mäta en webbredaktör”. Eller så kör jag alla på en gång. Får se.

Svenska företag använder YouTube i marknadsföringen
Järnringen Förlag och Svenska Fans använder båda YouTube i sin marknadsföring.

Därför taggar vi
”Gene Smith has written an article that describes tagging systems, classifying them in different ways and exploring why users tag”. (Column Two)

Värdet av öppen produktutveckling
”In addition to broadening and deepening its own proprietary networks, P&G searches for innovations in Web-enabled marketplaces such as InnoCentive, NineSigma, and yet2.com. These combined efforts led to hundreds of new products on the market, some of which turned out to be hits.” Globe and Mail.

Fritt fram att använda artikeln i dagstidningen
En amerikansk kedja av dagstidningar har nyligen klistrat på den lilla silverfärgade Creative Commons-loggan på webbsidorna. Licensen innebär att artiklarna får spridas obegränsat för icke-kommersiellt bruk. Detta berättar Bibliotek 2.0 via Beta Alfa.

Nu kommer andra vågen på riktigt
Webb 2.0 är på väg att ta plats i företagens värld på allvar… År 2007 är det dags för företagen att fundera över hur de kan använda samma teknik och metoder för att skapa nytt värde åt sina kunder och medarbetare, hitta nya vägar till marknaden eller bara göra simpel pr. Ekonominyheterna via Beta Alfa. Se också nästa grej.

Chefens 10 största farhågor inför Webb 2.0
Nummer 1 på Intranet Blogs lista är ”How can I be certain that the information that is gathered and shared behind the firewall stays behind the firewall?”

De hetaste API:erna
Oavsett om du förstår vad ett API – eller öppet gränssnitt – är kan du säkert komma på många smarta användningar. Kolla de mest använda.

Var med och skapa lexikon
Tyda.se is a collaborative lexicon offering translations from Swedish to English and the other way around. The site is a citizen media effort, urging its visitors to contribute to the lexicon and to report any errors.” Läs mer hos Lotta.

Media bör samarbeta med läsarna
Konsultfirman Deloitte har tagit fram en rapport som visar att de gamla medierna har mycket att vinna på att anamma användargenererat innehåll. Materialet bör ses som en tillgång snarare än ett hot, summerar rapporten enligt Beta Alfa.

Nu ska Google få stryk
Jag tror det när jag ser det.

Massmedias makt minskar – kräver nya medierelationer

Richard Edelman funderar kring statistik över massmediernas minskade genomslag. I USA har antalet som ser på TV-nätverkens kvällsnyheter minskat från 60 miljoner människor till 30 miljoner på två decennier. Medelåldern är 60 år.

Detta tillsammans med andra, samverkande tendenser måste leda till en omstrukturering av traditonellt medie- och PR-arbete menar han.

…the corporate sector must have other ways to communicate. The new axis of information is horizontal, the continuous dialogue in peer to peer media. But companies should not assume that the entire horizontal conversation is premised on humor and short form visual content. Substance that had been available solely in mainstream media may no longer be accessed. A company must participate in conversation on very niche sites such as Dogster for dog owners or Vox for the older generation. And a company must make the content available in easily accessible fashion on its own web site. It’s all about adding value to the conversation.

Publicister: Detta är webben 2.0

Lotta Holmström tipsar om The Publisher’s How-To Guide Web 2.0.

Newspapers were late to the internet and most still use it like a library. Now the new web model is making services, interactivity and user content standard.

Don’t be late again.

En marginalanteckning, om jag får lov att bli tekniknördig? Guiden är publicerad som NXTbook Media vilket uppenbarligen är ett alternativ till PDF. Men ett alternativ borde väl vara bättre? Eller i vart fall inte mycket sämre? Långsamt, skumt gränssnitt… Hoppas att detta inte får spridning.

Hyperlokal multimedia utmanar massmedier

Fast Company porträtterar Rob Curley, en nätentreprenör som skakar om traditionella dagstidningar genom sina medieprojekt på nätet. Det han insett kraften i – och förmår att genomföra – är hyperlokal, multimedial journalistik.

…his news and entertainment sites are sucking in audiences, advertisers, and revenue; they’re racking up national and international awards; and, most important, they’ve begun delivering profits.

Det han gör är vid en snabb anblick enkelt, nästan basalt. Han fokuserar på de ämnen som är mest intressanta i de samhällen hans sajter bevakar. Och bevakningen är väldigt djup.

”There’s no such thing as overkill.” On the bottomless Web, there’s always room for more detail, more depth. That, in essence, is the ”hyper” in hyper-local. With national and international news now practically a commodity online, the value of local and regional papers, he says, is in using the Web to cover not only ”big-J journalism” but also ”small-J journalism”–events that rarely make headlines but loom large in our everyday lives. ”We can’t out-CNN CNN. But we can make sure that no one out-Naples us.”

Det ironiska, som också artikeln noterar, är att detta egentligen är dagstidningarnas hemmaplan. Det var ju detta lokalbladet en gång tillförde. Redaktören som kände alla och visste allt.

I think newspapers lost their way and started focusing on big investigative stuff and forgot to cover the prom or 10-year-olds playing baseball.

Curley har nu börjat jobba på Washington Post, en tidning som med svenska mått mätt redan tidigare visat oväntat stor förståelse för webben. Antingen lovar det gott eller så har en föregångare slukats av traditionen.

Medier 2.0: TV-nätverk köper socialt nätverk

ProSiebenSat.1 Media AG är Tysklands största TV-företag, påstår de, med kanaler som Sat 1 och N24. Medan många TV-företag räds den nya webben och omedelbart tänker ”hotad upphovsrätt” köpte de för några månader sedan den tyska motsvarigheten till YouTube eller Bubblare.

Nu har de tagit ett steg ytterligare in på den sociala webben genom att köpa Lokalisten.de, ett socialt nätverk för ungdomar. Detta berättar alarm:clock euro.

Motiveringen är intressant. Genom den stora användarskaran blir sociala nätverk en kombination av ytterligheter. Å ena sidan massmarknad, å andra sidan individualitet och interaktivitet.

Playahead i Sverige har 1 miljon medlemmar. När köper TV4 dem eller något annat svenskt nätverk? Blir TV3 först med att lägga ett bud på Bubblare och Lunarstorm?

Eller finns det en överdriven försiktighet i direktionsrummen på svenska medier? Oavsett vilket tror jag att ProSiebenSat.1 Media har valt en vettig strategi. Medieföretagen kommer inte att lyckas bygga lika levande, kreativa och stora nätverkssajter som de som uppstår mer eller mindre spontant. Bättre då att bygga allianser.

Medborgarjournalist (nåja, nästan) fällde minister

Efter åtta dagar avgår Maria Borelius som statsråd och även om det var ett ganska klassiskt drev som till sist fällde henne, grävdes uppgifter fram av en person utanför etablerade redaktioner.

Grävaren är Magnus Ljungkvist och han intervjuas i Dagens Media som det första exemplet på en bloggare/medborgarjournalist som fällt ett rejält villebråd.

Hans insats ska inte förringas. Det var bra jobbat. Men som ett riktigt bra exempel på medborgarjournalistik tycker jag inte att det håller. Vi talar trots allt om en pressekreterare och före detta PR-konsult. Han har rimligen en ganska god kunskap om mediedramaturgi, journalistiska arbetsmetoder och kanske också kontakter som gör det lättare för hans uppgifter att nå fram.

Oavsett detta finns det ett starkt besked i hela historien: Det krävs inte stora redaktioner för att hitta viktig information. En enskild kan spela roll.

SVT förlorade valet

Tänker inte kommentera valet i sig men som mediebetraktare tillåter jag mig att utse valets store förlorare. Det var inte (s) eller (fp) utan Sveriges Television.

Jag kan leva med att betala en licensavgift för att i teorin skapa förutsättningar för oberoende etermedier. Jag kan köpa att även public service måste ha program som egentligen passar bäst i kommersiella kanaler. Jag kan till och med förlåta SVT för att de förstörde min generations barndom med animerade kortfilmer från Tjeckoslovakien.

Men valvakan igår kväll var ovärdig ett publicistiskt företag som vill jämföra sig med BBC.

Först slog de på stora trumman och började fördela ministerposter efter vallokalsundersökningen. Sen kom första valprognosen och när den tydde på en jämnare tillställning fick de stora skälvan och började tjata om ett osedvanligt jämnt val. Detta fortsatte de med långt efter att siffrorna faktiskt entydigt visade vart vinsten gått.

Fredrik Reinfeldt vågade utropa sig till segrare innan SVT ens antytt att siffrorna gick att dra sådana slutsatser av (bortsett, då, från att SVT betraktade valet som avgjort innan någon röst räknats…)

Men när Reinfeldt klev upp på scenen tvingades vi lyssna till Wille Crafoord. Den stackarn satt och sjöng medan Sveriges nye statsminister på en skärm bakom Crafoord inledde sitt segertal.

Under resten av kvällen fokuserade SVT på vem som ska bli minister för vad. Skiftande paneler suckade över detaljer ur vallokalsundersökningen. Den goda idén med Sladjan som tittarkontakt blev mest en bisak.

De regionala redaktioner vi betalar ganska mycket för, som är en viktig del av public service närvaro i landet? Tysta. Inte ett ljud om hur det gått utanför riksdagen. Inte ett ljud om maktskiftet i Stockholm eller Sverigedemokraternas frammarsch i Skåne.

Var då, kan man fråga sig, exempelvis TV4 bättre? Ingen aning egentligen. Jag tänkte välja bort Crafoord för att lyssna till Reinfeldt och slog då över till Fyran men de visade reklam. Taskig timing kanske men ändå logiskt. Det är så kommersiella kanaler tjänar pengar. Vi ska inte förvänta oss något annat.

SVT förlorade inte nödvändigtvis mot någon annan. De förlorade mot vad vi har rätt att förvänta oss. Och man kan fråga sig vad vi ska ha public service till om de inte ens förmår att vara riktigt bra när det räknas? Med all respekt för att även SVT behöver en ok tittarandel en trist fredagskväll i november – men det är inte därför vi har dem. Vi har dem för att få riktigt bra bevakning av verkligt betydelsefulla händelser och för detta har de avsevärda resurser.

Men de valde att ge oss Crafoord i stället för landets nye statsminister.

Väck presschefen – pressmeddelandet lever igen

Pressmeddelandets död har deklarerats ett otal gånger de senaste åren. Pratet har varit överdrivet men samtidigt en hälsosam påminnelse om att reflexen ”vi skickar en release” har väldigt lite med bra kommunikation att göra.

Nu är det kanske dags att skaka liv i pressmeddelandet igen. B2B Marketing Trends påpekar att med PR-tjänster på nätet som är tillgängliga för alla, inte bara journalister, och sajter som Google News och Yahoo News har det skett en förändring av releasens syfte.
Ett pressmeddelande ska ses som sökoptimering, menar de.

Unlike traditional media releases, newsworthiness standards are relaxed, and frequency is encouraged. The number of releases distributed via wire services is crucial to elevating a company’s Internet profile.

Huruvida detta är en – ur alla aspekter – bra utveckling vill jag låta vara osagt. Jag ser poängen med att sökoptimera releaser men det löser inte det gamla problemet som en störtflod pressmeddelanden innebär: Att man uppfattas som en organisation utan självinsikt och utan förmåga att avgöra vad som verkligen är viktigt. Det finns också andra former för att publicera och distribuera berättelser.